Naumanns tidskrift 1873 s. 705

Uti den vid Näs häradsrätt anhängiga urarfvakonkursen efter aflidne kommissionslandtmätaren C. E. Björck, hvilken konkurs började den 19 April 1869, anmäldes fordringar af, bland andra, dels landtbrukaren A. Elieson, som bevakade 13,400 rdr med ränta på grund af den borgen, han tecknat å fyra särskilda, af Björck i lifstiden utfärdade och i Björck tillhöriga fasta egendomen 1/a:dels mantal Remmenetorp intecknade skuldsedlar, med yrkande om förmånsrätt ej allenast ur intecknade panten med derå växande säd utan jem-

Tidskrift för lagstiftning etc. 10:de årg. 45

s. 706 Sida 706 i årgången börjar härKopiera citering

väl ur den å panten år 1868 skördade och vid gäldenärens död å egendomen befintliga spannmål samt hö och halmfoder, äfvensom ur den förgående året betingade arrendeafgift; dels kaptenen Karl M. Bratt, hvilken i egenskap af förmyndare för Ebba Katarina Uggla, för hvilken Björck i lifstiden förut varit förmyndare, bevakade 15,592 rdr 84 öre enligt förmyndareredogörelseräkning, med yrkande att för berörde kapitalfordran jemte laglig ränta åtnjuta den förmånsrätt, som 17 kap. 10 § Handelsbalken bestämde.

Bland konkursboets tillgångar fanns 1/a:dels mantal Remmenetorp äfvensom åtskillig å egendomen under år 1868 skördad spannmål, för hvilken vid försäljning efter konkursens början till konkursboet influtit 711 rdr 44 öre.

I utdelningsförslag, som vid borgenärssammanträde den 8 April 1871 framlades till granskning, förklarades berörda belopp 711 rdr 44 öre böra till boets lösa egendom hänföras och fördelas emellan Bratts förenämnda myndling och två andra omyndiga personer, för hvilka Björck i lifstiden varit förmyndare.

Uti en till domhafvanden i häradet den 5 påföljande Maj ingifven skrift anmälde Elieson klander mot berörda utdelningsförslag, för såvidt derigenom köpeskillingen för ifrågakomne spannmål, ur hvilken Elieson såsom inteckningshafvare sökt förmånsrätt, som ej blifvit bestridd, det oaktadt blifvit andra fordringsägare tillagd.

Sedan den af Elieson förda klandertalan blifvit af Bratt bestridd, yttrade häradsrätten medelst utslag den 18 December 1871: att emedan Eliesons bevakning af öfrige borgenärer lemnats utan anmärkning och Elieson följaktligen, jemlikt 70 § 2 momentet Konkurslagen, måste anses berättigad att för sin fordran tillgodonjuta den, genom medborgenärernes uraktlåtenhet att mot Eliesons bevakning framställa jäf, af honom vunna förmånsrätt utan inskränkning af andre borgenärer än sådane, som enligt lag kunde hafva särskild företrädesrätt till betalning ur berörde köpesumma; men det af Bratt i hans förenämnde egenskap af förmyndare framställda yrkande om förmånsrätt afsåge alla konkurs-

s. 707 Sida 707 i årgången börjar härKopiera citering

boets tillgångar, och således den förmånsrätt, som af honom vunnits, såsom af allmännare beskaffenhet, måste i afseende på nu omtvistade tillgång vika för den af Elieson deri vunna särskilda förmånsrätt; ty och utan afseende derpå att gröda, som blifvit inbergad, icke vidare kunde till fast egendom hänföras, funne häradsrätten skäligt att, med ändring af Öfveklagade utdelningsförslaget i denna del, föreskrifva, att Elieson ägde, i mån af bekommen fordran för sin ifrågavarande borgen och med afdrag af hvad han på grund af förmånsrätt ur den pantförskrifna fastigheten derför kunde vara berättigad att utbekomma, framför Bratts myndling njuta företräde till utdelning ur köpeskillingen för den å berörde fastighet år 1868 skördade spannmål.

Svea hofrätt, der Bratt efter vad fullföljde talan i saken, yttrade genom dom den 20 Juni 1872: att som Bratt för den af honom å hans myndlings vägnar i konkursen bevakade fordran påyrkat den förmånsrätt, som i 17 kap. 10 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder i K. Förordningen den 8 Oktober 1861, vore tillerkänd omyndig för fordran hos förmyndare, samt den omständighet, att Elieson, hvilken på grund af intecknade skuldsedlar bevakat fordran i konkursen, dervid yrkat förmånsrätt jemväl ur spannmål, som före konkursens början skördats å den intecknade egendomen, icke, vid det förhållande, att lagrum ej blifvit af Elieson uppgifvet till stöd för hans berörda yrkande, och detsamma ej heller funnes vara å lag grundadt, kunde endast till följd deraf, att samma yrkande blifvit af öfrige borgenärer i konkursen lemnadt utan anmärkning, föranleda dertill, att Elieson för sin fordran borde äga bättre rätt till omförmälda lösegendom än den, som enligt ofvannämnde lagrum Bratt tillkomme; alltså pröfvade hofrätten rättvist att, med ändring af häradsrättens utslag, förklara Bratt berättigad att, i enlighet med det klandrade utdelningsförslaget, framför Elieson njuta rätt till utdelning ur köpeskillingen för ifrågakomna spannmål.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Ramsay, assessoren Moberg och vice häradshöfdingen E. A. Westman,

s. 708 Sida 708 i årgången börjar härKopiera citering

hvaremot fiskalen frihere Staël von Holstein förklarade, det han for sin del pröfvade rättvist fastställa häradsrättens utslag.

Elieson sökte i underdånighet ändrig i hofrättens dom.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Lilienberg samt konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 13 November 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af hofrättens dom, gilla häradsrättens i saken meddelade beslut.

Saken föredrogs den 28 November 1872 inför Högsta Domstolen; och enär ifrågavarande, af sökanden yrkade förmånsrät, såsom icke omnämnd i 17 kap. Handelsbalken, följaktligen icke kan anses äga företräde framför den Bratts myndling enligt nämnde kapitel tillkommande förmånsrätt eller ens hafva med densamma lika rätt; alltså och då icke uppgifvet är, att Bratts myndlings fordran kan utgå utan att omtvistade tillgång dervid tages i anspråk, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Babe och von Segebaden) rättvist att hofrättens domslut gilla.

Justitieråden Naumann och Bolin biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 December 1872.