Är stadsfiskals yrkande emot vederbörande att erhålla ersättning för inträffad minskning i löneförmåner, som honom tillförsäkrats, att anse såsom tvistemål af beskaffenhet att tillhöra domstols pröfning, eller icke?

22 januari 1873


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 716–718 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avdelning: III. Lagskipning, Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappersförerd- ningen. Expeditionstaxan, nr 14 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 109 i bandet.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken. Inteckningsstadgan. Stämpelpappersförerd- ningen. Expeditionstaxan, nr 14.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 716–718 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Januari 1873»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Stadsfiskalen F. Dahlbom instämde till rådstufvurätten i Skara stadsfullmäktige derstädes och stadens öfrige innevånare med påstående att, enär den honom såsom stadfiskal tillförsäkrade lön utgjordes af ståndpenningar, som vid mark-

s. 717 Sida 717 i årgången börjar här

nader i staden erlades af främmande marknadsbesökande, men tvä af stadens fem årliga marknader blifvit från och med år 1866 indragna, Dahlbom alltså måtte berättigas att såsom ersättning för den minskning i lön, han härigenom fått vidkännas, årligen från och med nämnde års början, så länge han innehade stadsfiskalstj ensten, ur stadskassan uppbära 400 rdr.

Rådstufvurätten yttrade enligt utslag den 4 September 1871: att ehuru ostridigt vore att till de löneförmåner, som vid tiden för Dahlboms utnämnande till stadsfiskalstjensten densamma åtföljde, hörde rättigheten att uppbära så kallade ståndpenningar vid två årliga marknader, som sedermera upphört; dock enär, i följd af den ifrågavara,nde inkomstens beskaffenhet, ovisst vore, hvilken minskning i Dahlboms lön indragningen af marknaderna föranledt och framgent föranledde, samt rådstufvurätten förty saknade grund för bestämmande af den ersättning, som kunde Dahlbom tillkomma, kunde stämningspåståendet icke bifallas.

Gröta hofrätt, dit Dahlbom vädjade, utlät sig enligt dom den 37 Maj 1872: att då stämningspåståendet innefattade fråga om bestämmande af offentlig tjenstemans lön och således rörde ett ämne, hvilket ej utgjorde föremål för domstols bedömande, blef motvädjade utslaget af hofrätten undanröjdt.

Dahlbom fullföljde underdålig talan.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren Östergren och kenstituerade revisionssekreteraren Adlers) hemställde i underdånigt betänkande den 4 December 1872, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.

Föredraganden, revisionssekreteraren Lilienberg yttrade: »Enär den fråga, som i denna sak blifvit anhängiggjord, eller om och i hvad mån Dahlbom må vara berättigad till ersättning af Skara stad för inträffad minskning i de löneförmåner, staden skall hafva tillförsäkrat Dahlbom, såsom innehafvare af stadsfiskalstj en sten, torde vara att hänföra till tvistemål af beskaffenhet att tillhöra domstols pröfning, hemställer jag i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte, med

s. 718 Sida 718 i årgången börjar här

undanrödjande af hofrättens dom, visa saken åter till hofrätten för vidare behandling».

Vid sakens föredragning den 12 December 1872 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Carleson, Naumann, von Hofsten och Rabe) bifölls föredragandens särskilda mening.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Januari 1873.