Naumanns tidskrift 1873 s. 722

Enligt afhandling den 8 Oktober 1835 öfverlät och »bortstadde» hofmarskalken grefve G. Hamilton till Anders Jönsson i Karup 3/4:dels mantal Karup emot vilkor, bland andra, att Anders Jönsson skulle i årligt arrende betala 200 rdr rgd. Sista punkten i kontraktet hade denna lydelse: »Enär Anders Jönsson utgör hvad honom sålunda föreskrifvet är, samt visar sig hörsam och lydig emot sitt herrskap och dess betjening, kan han om en orubbad lifstidsbesittning af nämnde hemman säker varda».

Sedan grefve Hamilton aflidit år 1854, uppstod tvist emellan hans sterbhusdelägare och grefve Wathier Hamilton om fortfarande beståndet af fideikommiss-stiftelsen Barsebäck, hvarunder ifrågavarande hemman lydt, hvilken tvist afgjordes genom Kongl. Maj:ts dom den 21 November 1860 på det sätt, att grefve G. Hamiltons sterbhusdelägare ålades till grefve Wathier Hamilton afträda fideikommisset Barsebäck och bland andra jemväl ifrågavarande hemman.

Grefve Wathier Hamilton uppsade derpå Anders Jönsson till afflyttning fardagen år 1863; och som Anders Jönsson icke godvilligt flyttade, yrkade grefve W. Hamilton efter stämning till Norra Åsbo häradsrätt att Anders Jönsson måtte dertill förpligtas. Genom utslag den 18 April 1865 ålades Anders Jönsson att hemmanet genast till grefve W. Hamilton afträda, hvilket utslag fastställdes genom Kongl. Maj:ts dom den 17 December 1866.

s. 723 Sida 723 i årgången börjar härKopiera citering

Emellan grefve W. Hamilton och Anders Jönsson upprättades derpå den 7 Juni 1867 nytt kontrakt angående hemmanet; innehållande sagde kontrakt, att grefve W. Hamilton genom af Anders Jönsson utfärdade särskilda förbindelser blifvit godtgjord för Anders Jönssons innehafvande af hemmanet till fardagen 1867, och att hemmanet upplätes på arrende till Anders Jönsson på tio år från den 14 Mars 1867 emot årligt arrende af 400 rdr.

Anders Jönsson instämde derefter till Harjagers härads hösteting år 1869 grefve G. Hamiltons sterbhusdelägare och yrkade: att som dessa voro skyldiga att ersätta Anders Jönsson den förlust, honom tillskyndats derigenom att han fått för ifrågakomne hemman betala i årlig arrendeaftift 400 rdr i stället för de i kontraktet den 8 Oktober 1835 bestämda 200 rdr, sterbhusdelägarne måtte förpligtas att till Anders Jönsson och hans hustru utgifva icke allenast skilnaden i afgälden med 200 rdr årligen från den 14 Mars 1863, då brukningstiden med den förhöjda afgälden tog sin början, till och med det år, då Anders Jönsson eller hans hustru, hvilkendera som komme att öfverlefva den andre, aflede, än äfven sex procent ränta från sista dagen af hvarje brukningsår å den derför belöpande ersättning.

Sterbhusdelägarne invände: att som grefve G. Hamilton aflidit redan år 1854, men Anders Jönsson icke förrän genom stämningen i målet framställt ifrågavarande ersättningsanspråk, detsamma vore preskriberadt. Om denna invändning icke godkändes, bestredes i allt fall käromålet, då grefve G. Hamilton och hans sterbhusdelägare icke varit ansvarige för beståndet af ifrågavarande städjoaftal. Dessutom hade, då städj oupplåtelsen af grefve Wathier Hamilton klandrades, sterbhusdelägarne bort lemnas tillfälle att densamma värja; och Anders Jönssons arrendeaftal med grefve Wathier Hamilton kunde icke utgöra laglig grund för bestämmandet af det belopp, hvarmed sterbhusdelägarne borde ersätta Anders Jönsson.

Anders Jönsson erinrade: att som han först genom Kongl. Maj:ts dom den 17 December 1866 dömts förlustig

s. 724 Sida 724 i årgången börjar härKopiera citering

besittningsrätten till hemmanet, hans ersättningsanspråk icke kunde anses preskriberadt. Han hade gjort allt hvad han kunnat, för att förvara sin rätt emot grefve Wathier Hamilton; och sedan Kongl. Maj:ts berörde dom meddelats, hade Anders Jönsson måst med grefve Wathier Hamilton upprätta nytt kontrakt för att få sitta qvar på hemmanet, hvarå Anders Jönsson nedlagt stora kostnader.

Häradsrätten yttrade enligt utslag den 8 April 1871: att omstämda ersättningsanspråket icke uppstått förr än den 17 December 1866, då genom Kongl. Maj:ts dom Anders Jönsson oåterkalleligen beröfvades den honom af aflidne grefve Hamilton upplåtna lifstidsstädja till ifrågavarande hemman, hvadan tiden för ersättningens utkräfvande och pröfning icke kunde vara försuten; och emedan bemälde grefve Hamilton genom kontrakt den 8 Oktober 1835 ovilkorligen tillförsäkrat Anders Jönsson orubbad lifstidsbesittning af nämnde hemman, hvilken lifstidsstädja enligt gällande lag jemväl bort tillkomma Anders Jönssons honom möjligen öfverlefvande hustru, medan hon enka sutte; men i följd af hemmanets emellertid stadgade fideikommissnatur Anders Jönsson frånkänts bruknings- och besittningsrätten till stället, hvilken rätt ingalunda kunnat vinna i hållbarhet derigenom att Anders Jönsson till densammas värjande uti den derom förehafda rättegång påkallat grefve G. Hamiltons sterbhusdelägares mellankomst och medverkan; ty och då Anders Jönsson ostridigt härigenom tillskyndats förlust att honom af grefve G. Hamiltons sterbhusdelägare, såsom grefve Hamiltons pligtsinnehafvare, godtgöras, men för bestämmande af skadeståndets belopp det arrendeaftal med utfäst dubbelt högre penningeafgift och åtskilliga andra förändrade vilkor, Anders Jönsson om hemmanet afslutat med nuvarande ficleikommissarien, icke kunde ensamt innefatta fullt tillförlitlig grund, blefve Anders Jönssons instämda talan på det sätt bifallen, att grefve Hamiltons sterbhusdelägare såväl förpligtades att till Anders Jönsson liklottigt utgifva för hvarje af de från den 25 Mars 1863 till utslagets dag förflutna åtta åren ersättning för den förlust, Anders Jönsson lidit derige-

s. 725 Sida 725 i årgången börjar härKopiera citering

nom, att han ej i enlighet med städjobrefvet den 8 Oktober 1835 fått bruka och nyttja hemmanet 3/4:dels mantal n:o 1 Karup, hvilken ersättning skulle utsättas af tre gode män, valde en af Anders Jönsson, en af grefve Hamiltons sterbhusdelägare eller, om de ej kunde sig derom förena, af ortens domare, samt den tredje af de sålunda utsedde, jemte sex procent ränta å hvarje sålunda uppkommande årligt ersättningsbelopp från den 25 Mars påföljande året till dess liqvid skedde, som ock förklarades skyldige att i lika mån tillhandahålla Anders Jönsson under hans återstående lifstid och honom öfverlefvande hustru, medan hon enka förblefve, enahanda och i ofvan stadgad ordning bestämd årlig skadeersättning med laga ränta derå från antagne förfallotiden den 25 Mars året derpå.

Grefve Hamiltons sterbhusdelägare vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge och åberopade hvad de förut yttrat, samt tillade, att om någon ersättning skulle ifrågakomma, denna icke borde äga rum för längre tid än från den 14 Mars 1867, till hvilken tid Anders Jönsson på grund af kontraktet den 8 Oktober 1835 innehaft hemmanet — och detta så mycket hellre som Anders Jönsson icke ens uppgifvit, att honom genom Kongl. Maj:ts dom ålagts utgifva till grefve Wathier Hamilton någon ersättning för den tid, han förut innehaft hemmanet.

Hofrätten yttrade medelst dom den 19 Juli 1872: att som Kongl. Maj:t genom dom den 21 November 1860 till grefve W. Hamiltons förmån afgjort den emellan honom och grefve G. Hamiltons sterbhusdelägare yppade tvist om äganderätten till omförmälda hemman, samt Anders Jönsson inom tio år derefter emot sina vederparter anhängiggjort ifrågavarande skadeståndsfordran, godkändes häradsrättens yttrande, derigenom påståendet, att Anders Jönsson försutit laga tid för samma fordrans utkräfvande, blifvit ogilladt; äfvensom hofrätten fann Anders Jönssons vederparter icke hafva anfört skäl, som föranledde ändring i häradsrättens utslag i öfrigt.

Underdånig talan fullföljdes.

s. 726 Sida 726 i årgången börjar härKopiera citering

Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreterarne Adlers och Glimstedt, den förstnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 5 Februari 1873, att Kongl. Maj:t måtte icke finna skäl att i hofrättens dom göra annan ändring än att, då Anders Jönsson icke, emot sökandernes bestridande, visat, att han för bruket af hemmanet för tiden före den 14 Mars 1867, då det emellan Anders Jönsson och grefve W. Hamilton uppgjorda arrendeaftal tog sin början, nödgats vidkännas andra eller större afgifter än som i den Anders Jönsson af hofmarskalken grefve G. Hamilton tillförsäkrade lifstidsstädja varit betingade, den Anders Jönsson tillkommande ersättning, som, för år räknadt, ej finge öfverstiga livad i stämningen fordradt blifvit, förklarades böra utgå allenast från omförmälda dag den 14 Mars 1867.

Tillförordnade revisionssekreteraren von Bahr var skiljaktig och yttrade: »Som upplyst är, att, till följd af anhängiggjord rättegång emot sökanderne m. fl. arfvingar efter hofmarskalken grefve Hamilton om bättre rätt till 3/4:dels mantal Karup, samma hemman i annan mans hand öfvergått; alltså och då derefter det icke vidare berott af sökanderne att låta Anders Jönsson vid besittningsrätten till berörda, medelst städjoaftal åt honom upplåtna hemman bibehållas och vid sådant förhållande den omständighet, att berörda aftal, hvarigenom svaranden jemväl haft förpligtelser mot sökanderne sig ålagde, kommit att förfalla, icke torde kunna medföra skyldighet för sökanderne att hålla svaranden skadeslös för den förlust, honom derigenom må hafva tillskyndats, hemställer jag i underdånighet, det måtte Kongl. Maj:t pröfva rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, svarandens i saken väckta talan att ogilla».

Vid sakens föredragning den 14 Februari 1873 (i närvaro af justitieråden Cramér, Almqvist, Bolin, Rabe, Oliveerona, Lagerstråle och von Segebaden) bifölls nedre revisionens underdåniga betänkande.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 6 Mars 1873.