Hemmantalet eller innehafvet delningsgrund vid klyfning af förut sämjedeladt hemman!
30 april 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1873, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 739–742 i årgången 1873. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tionde årgången, 1873 i litteraturen — s. 739–742 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning inför Högsta Domstolen den 30 April 1873». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Å ägorna till 1/s mantal Långebo, hvaraf A. M. Månsson och Gust. Olsson ägde tillhopa 11/128 mantal, And. Eriksson 3/128 mantal och And. Nilsson 1/64 mantal förrättade kommissionslandtmätaren C. 0. Osterman, enligt vederbörligt förordnande uppå de två förstnämndes ansökning, klyfning. Sedan graderingslängd och häfdeförteckning blifvit upprättade, föredrogs frågan om delningsgrunden, hvarvid landtmätaren upplyste, att om hemmantalet antoges såsom delningsgrund, And. Nilsson och And. Eriksson komme att afstå hvardera omkring 6 uppskattade qvadratrefvar till de begge öfrige delägarne. År 1862 hade nemligen förrättats sämjedelning å ägorna till ifrågavarande '/8 mantal, hvarvid ägograderingen och ägomätningen enligt föregående laga skiften blifvit
s. 740 Sida 740 i årgången börjar här
bibehållna. Vid denna sämjedelning hade det And. Nilsson nu tillhöriga 1/64 mantal bibehållits efter förut varande gränser utan afseende på hemmantal, och And. Eriksson hade för sitt 3/128 mantal tillagts större ägorymd än som efter taxering bort samma lott tillkomma.
Med anledning häraf yrkade And. Nilsson att bekomma ägor efter förra innehafvet, dels emedan han inköpt sitt 1/64 mantal efter bestämda gränser, och dels enär han genom förbättring uppbringat ägorna till högre uppskattning. Äfven And. Eriksson yrkade att få ägor efter sitt förra innehaf; hvaremot de öfriga begge delägarne ville hafva hemmantalet till delningsgrund.
Förrättningsmännen yttrade i häröfver afgifvet utlåtande: att som 69 § Skiftesstadgan föreskrefve, att innehafvet endast finge läggas till grund då ägorna voro delade genom storskifte, som vunnit laga kraft, samt 94 § i nämnde stadga, bland annat föreskrefve, att vid hemmansklyfning samma grunder skulle följas, som för ägoskiften i allmänhet vore föreskrifne; alltså tillstyrkte förrättningsmännen ägornas delande efter hemmantal.
And. Eriksson och And. Nilsson åtnöjdes ej med utlåtandet, hvadan detsamma hänskjöts till Sundals härads ägodelningsrätt. Der yrkade de att få bibehålla sina förut innehafvande ägor på grund af sämjedelningen samt företedde afskrift af ett köpebref, hvarigenom Göteborgs hypoteksförening försålt 153/1408 mantal till A. M. Månsson och J. A. Johansson, hvilka dock, enligt hvad And. Eriksson och And. Nilsson uppgåfvo, skulle deraf få taga blott 11/128 mantal och detta icke till större eller annan rätt och omfång, än den hypoteksföreningen ägt.
Ägodelningsrätten gaf utslag den 9 September 1872: Enär genom landtmätaren G. E. Enanders åren 1826 och 1827 verkställda enskifte samt genom det behörigen fastställda skifte, som blifvit år 1843 af landtmätaren G. F. Huldt förrättadt, samtlige ägorna till ifrågavarande 1/s mantal Långebo blifvit särskildt utbrutna och i samfällighet utlagda, samt And. Erikssons och And. Nilssons anlotter i
s. 741 Sida 741 i årgången börjar här
nämnde hemmansdel icke, såvidt ens blifvit i målet föreburet, vore genom delning, hvarvid enligt föreskrifterna i Skiftesstadgan borde förblifva, från samfälligheten i laga ordning skiljda, ansåge ägodelningsrätten att samtlige ägorna till ’s mantal Långebo borde i skiftet ingå; och som ifrågavarande ägor icke blifvit genom laga kraftvunnet storskifte delade, samt de af And. Eriksson och And. Nilsson åberopade förhållanden icke kunde, emot öfrige delägarnes bestridande, berättiga dem att vid skiftet tillgodonjuta ägor efter förra innehafvet, funne ägodelningsrätten, med stöd af 69 § i ofvan åberopade stadga, skäligt föreskrifva, det skulle, på sätt skiftesmannen och gode männen tillstyrkt och i öfverensstämmelse med landsortens gamla sed, hemmantalet utgöra delningsgrund vid ifrågavarande skiftesförrättning.
And. Eriksson och And. Nilsson anförde underdåniga besvär och yrkade att vid sina innehafvande ägoområden varda bibehållna. Skiftessökanderne så väl som klaganderne hade inköpt de särskilda ägolotterna efter nu befintliga gränser, hvilka äfven vore å kartan utmärkta och bestämda. Dessutom hade And. Nilsson nedlagt mycken kostnad å nyodling och jordens förbättring samt derigenom uppbringat sin egendom till större afkastning.
Enär klaganderne icke i någon mån sökt styrka sin uppgift att de särskilda ägolotterna uti ifrågavarande 1/s mantal Långebo blifvit, icke efter hemmantal, utan efter bestämda gränser af delägarne inköpte; alltså och på de i öfrigt af ägodelningsrätten anförda skäl, hemställdes i underdånighet af nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Ryding, den sistnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Lagergren) att Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt öfverklagade utslaget att fastställa.
Vid ärendets föredragning inför Högsta Domstolen den 30 April 1873, blef hvad nedre revisionen i sitt underdåniga betänkande sålunda hemställt gilladt af Högsta Domstolens fiesta ledamöter (justitieråden Naumann, von Hofsten, Lagerstråle och Strandberg).
s. 742 Sida 742 i årgången börjar här
Justitieråden Cramér, Carleson och Wretman yttrade: att enär klaganderne till stöd för påståendet att vid skiftet få tillgodonjuta ägor, motsvarande efter uppskattning deras nuvarande inneliaf af hemmanets område, åberopat, hvad likväl å motsidan förnekats, att de genom köp förvärfvat äganderätt till viss jordrymd; men det icke tillkommit förrättningsmännen eller ägodelningsrätten att stridigheten härom till bedömande upptaga, pröfvade justitieråden rättvist att, med undanrödjande af förrättningsmännens utlåtande och öfverklagade utslaget, hänvisa parterna att vid vederbörlig domstol tvista om beskaffenheten af klagandernes äganderätt i hemmanet; och komme emellertid skiftesfrågan att göras hvilande intill dess att genom laga kraftvunnet beslut blefve bestämdt huruvida klaganderne må anses vara ägare till visst hemmantal eller viss jordrymd i hemmanet.