Yrkande om lösningsrätt till hemmansdel i följd af obesutenhet afslaget med anledning af innehållet i § 14 af K. Förordningen den 6 Augusti 1864, angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring.
17 mars 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 455–457 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 16 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 81 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Fattigvårdsstadgan. Förordningen om all- mnänna skogarne. Jagtstadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hemmansklyfning och jordafsöndringar, sjö- sänkning, vattenverk, bergverk, eldskada, brandstod, pensions- inrättningar, tillverkning och försäljning af bränvin. Kommunal-, nr 16.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 455–457 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 Mars 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Johannes Svensson i Ivarsbo stämde till Inlands Fräkne häradsrätt Arvid Svensson i Berg med yrkande att, enär den hemmanslott om 11/240 mantal, som vid ett den 26 Januari 1871 emellan sterbhusdelägarne efter parternas broder Nils Svensson förrättadt arfskifte af dennes hemman 1/4 mantal Öfra Berg tillskiftats Arvid Svensson, icke medförde besutenhet, Arvid Svensson måtte förpligtas att till Johannes Svensson, hvilken vid samma skifte tilldelats 11/240 mantal och från andra sterbhusdelägare inköpt 38/240 mantal, afträda sin berörde hemmanslott emot lösen, som borde genom laga värdering bestämmas.
Arvid Svensson bestred stämningspåståendet, enär han i samma hemman ägde, utom ifrågavarande lott, jemväl 1/4 mantal, som med sina in- och utägor angränsade det arffallna 1/4 mantal, och sålunda vore berättigad att få arfslotten utbruten för att läggas till sin öfriga hemmansdel.
Sedan Johannes Svensson till bestyrkande af vederpartens obesutenhet på ifrågavarande 11/240 mantal åberopat laga värderingsinstrument och skifteshandlingar, samt derjemte två personer, på ed hörda, intygat, att Arvid Svens-
s. 456 Sida 456 i årgången börjar här
sons berörde arfslott i hemmanet ej vore af den beskaffenhet, att densamma kunde medföra sådan besutenhet, som i 2 § af 1864-års Kongl. Förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring vore omförmäld, — meddelade häradsrätten utslag den 12 Oktober 1872: att som upplyst vore, att Arvid Svensson vore ägare till ett annat fjerdedels mantal Öfra Berg, som med sina ägor tillstötte det efter Nils Svensson arffallna hemman, blef Johannes Svenssons ifrågavarande stämningstalan ogillad.
Johannes Svensson vädjade till Göta hofrätt, som dock, enligt dom den 9 Maj 1873, fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i motvädjade utslaget.
Saken drogs under Kongl. Maj:ts pröfning; och i underdånigt bekänkande den 5 November 1873 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Wedberg och Ryding) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Föredraganden (konstituerade revisionssekreteraren Lagergren) yttrade: »Enär ostridigt är, att af det efter Nils Svensson arffallna 1/4 mantal Öfra Berg, hvars ägor genom laga skifte blifvit skilda från öfriga delar i samma hemman, endast 11/240 mantal tillfallit svaranden, hvaremot återstoden eller 49/240 mantal tillhör sökanden, samt, enligt hvad i saken torde få anses upplyst, svarandens berörda hemmansdel icke är af beskaffenhet, att en åbo derå kan vara besuten; alltså och då den omständigheten att svaranden äger ett annat 1/4 mantal i nämnde hemman, som med sina ägor tillstöter den arffallna fastigheten icke torde, med afseende å lagens stadgande om grunderna och vilkoren för hemmansklyfning, på nu förevarande besutenhetsfråga äga inflytande, hemställer jag i underdånighet att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara sökanden, såsom störste delägare i 1/4 mantal Öfra Berg, berättigad att svarandens omförmälda lott deri, eller 11/240 mantal, till sig lösa efter laga värdering; i följd hvaraf svaranden torde förpligtas att samma hemmansdel till sökanden afträda nästa fardag efter det löseskillingens belopp blifvit bestämdt».
s. 457 Sida 457 i årgången börjar här
Saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 12 Februari 1874; och som, emot innehållet af 14 § i Förordningen den 6 Augusti 1864, de af sökanden åberopade omständigheter icke utgöra laga skäl för bifall till hans i målet väckta talan om lösen af ifrågavarande, till svaranden arffallna lott i hemmanet Berg, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Almqvist, Rabe, Olivecrona och Lagerstråle) rättvist gilla det slut, hvari domstolarne stannat.
Justitierådet Naumann biföll det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 17 Mars 1874.