Äger domstol, då en person blifvit vid vite förpligtad att fullgöra något, men detta uraktlåtit, förelägga honom nytt vite, innan han blifvit fälld till det första?
18 december 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 466–468 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 466–468 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 18 December 1873». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Handlanden C. J. A. Haglund yrkade vid Stockholms rådstufvurätt: att, enär förre löjtnanten 0. Creutz, hvilken blifvit af rådstufvurätten i ett af Haglund, i egenskap af syssloman i förre källarmästaren Jakob Bernhard Osbecks konkurs, emot Creutz anhängiggjordt mål, angående utbekommande af åtskillig konkursboet tillhörig lösegendom, genom utslag den 10 Juni 1872 vid vite af 150 rdr förpligtad att ofördröjligen och senast den 22 i samma månad i Haglunds bostad i huset n:o 7 vid Götgatan aflemna den del af makarne Osbecks afträdda lösegendom, som Creutz medgifvit sig innehafva, underlåtit att ställa sig berörde föreläggande till efterrättelse, Creutz måtte fållas att utgifva ofvanberörda vite och vid förhöjdt vite förpligtas att inom utsatt tid egendomen aflemna.
Sedan Creutz uppgifvit, att hinder mött för egendomens aflemnande förenämnde den 22 Juni, förelade genom beslut den 22 Juli 1872 rådstufvurätten Creutz vid vite af 150 rdr att, på sätt han sig åtagit, kl. mellan 4 och 5 nästpåföljande dag till Haglund afföra och i dennes ofvanomförmälda bostad aflemna ifrågavarande lösegendom.
Då Creutz uraktlåt att ställa sig sistberörde beslut till efterrättelse, yttrade rådstufvurätten enligt utslag den 5 Augusti 1872: att enär Creutz varit förelagdt dels genom rådstufvurättens utslag den 10 derförutgångne Juni att vid vite af 150 rdr senast inom den 22 i samma månad i Haglunds bostad aflemna den del af makarne Osbecks afträdda lösegendom, som Creutz medgifvit sig innehafva, dels genom rådstufvurättens beslut den 22 nästpåföljande Juli att vid
s. 467 Sida 467 i årgången börjar här
Tillämpning af vitespåbud.
enahanda vite den 23 i sistnämnde månad till Haglund afföra och i dennes bostad aflemna omförmälde lösegendom, men Creutz icke ställt sig berörde tvä förelägganden till efterrättelse och icke heller visat, att laga hinder mött för lösegendomens aflemnande, fälldes, med tillämpning af omförmälde beslut, Creutz att utgifva berörde, af honom försutna viten med tillhopa tre hundra riksdaler samt förpligtades, vid vite af 200 rdr, att den 6 påföljande Augusti, på sätt han sig åtagit, i Haglunds bostad lösegendomen aflemna.
Creutz besvärade sig i Svea hofrätt, som medelst utslag den 1 Januari 1873 fann icke skäl att i rådstufvurättens utslag göra ändring.
Underdånig talan fullföljdes af Creutz.
Målet föredrogs den 18 December 1873 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Cramér, Botin, Olivecrona och von Segebaden) funno ej skäl att göra ändring i domstolarnes beslut, så vidt derigenom klaganden blifvit fälld att utgifva det genom rådstufvurättens utslag den 10 Juni 1872 honom förelagda vite, och klaganden vid vite af 200 rdr förpligtad att den 6 påföljande Augusti i Haglunds bostad aflemna ifrågavarande lösegendom; men då rådstufvurätten icke lagligen ägt att, innan klaganden blifvit fälld till förstberörde vite, nytt sådant honom i målet förelägga, pröfvade bemälde ledamöter rättvist undanrödja domstolarnes beslut i fråga om det af rådstufvurätten den 22 Juli 1872 stadgade vite.
Justitierådet Almqvist yttrade: »Som rådstufvurätten, enligt min åsigt, saknat laglig befogenhet att förelägga klaganden ifrågavarande viten, finner jag skäligt undanrödja domstolarnes öfverklagade beslut».
Justitierådet Lagerstråle utlät sig: »Enär klaganden, som vid rådstufvurättens sammanträde den 26 Juni 1872 medgifvit sig då ännu innehafva ifrågavarande lösegendom, icke visat laga hinder för fullgörandet af rådstufvurättens honom vid vite förut gifna föreläggande att hafva egendomen senast den 22 i samma månad till förklaranden aflemnat, finner jag för min del klaganden icke kunna befrias från
s. 468 Sida 468 i årgången börjar här
utgifvande af det sålunda försutna vitet ett hundra femtio riksdaler; men dä, beträffande målet i öfrigt, annat förhållande icke är utredt än det af klaganden uppgifna, att lösegendomen sedermera blifvit af honom insatt i förvar hos annan person, från hvilken han icke kunnat densamma utfå; pröfvar jag för min del skäligt hofrättens utslag, i hvad det innefattar ådömande af högre vitespåföljd än den nyss omförmälda, äfvensom föreläggande af ytterligare vite, att undanrödja».