Naumanns tidskrift 1874 s. 485

Stadsfullmäktige i Falköping yrkade efter stämning till Stockholms rådstufvurätt å styrelsen för statens jernvägstrafik: att, som, efter det för statens behof intagits en del af landsvägen å de i närheten af staden Falköping belägna Rantens ägor invid jernvägsstationen derstädes, styrelsen, som bort i fullgodt skick och efter behörig afsyning till staden öfverlemna den nya väg, som i stället blifvit anlagd, men allt hittills sådant underlåtit, måtte förpligtas att till stadsfullmäktige utgifva hvad staden Falköping för den nya vägens iståndsättande nödgats utbetala med 699 rdr 30 öre jemte ränta.

Rådstufvurätten yttrade medelst dom den 24 Augusti 1871: att emedan ej mindre vittnena baningeniören Carl Wilhelm Johan Norrman, landtbrukarne A. Nylin och J. Stenbeck, materialförvaltaren F. Olsson och arbetskarlen Johan Wilhelm Rab intygat, att ifrågavarande vägstycke, då detsamma till allmänt begagnande uppläts, varit af jernvägsstyrelsen försatt i fullgodt skick, än äfven utaf de af stadsfullmäktige företedde och åberopade handlingar rörande de besvär, som utaf tillförordnade intendenten i andra trafikdistriktet af statens jernvägar blifvit hos konungens befallningshafvande i Skaraborgs län anförda öfver ett magistratens i Falköping beslut den 24 Oktober 1865 rörande skyldighet att iståndsätta ifrågavarande väg, inhemtades, bland annat, att magistraten i afgifven förklaring öfver besvären vitsordat, att, på sätt Norrman omvittnat, afsyning å vägen i och för densammas öfverlemnande till Falköpings stad redan år 1863 blifvit af Norrman hos magistraten begärd;

s. 486 Sida 486 i årgången börjar härKopiera citering

alltså och då vid omförmälda förhållanden samt enär Norrmans behörighet att på styrelsens vägnar anhålla om vägens afsynande icke ens blifvit ifrågasatt, den omständighet att till följd af magistratens uraktlåtenhet att vidtaga den åtgärd, som i anledning af berörda anmälan på magistraten berott, afsyning af vägen ick kommit att äga rum, icke kunde föranleda till skyldighet för styrelsen, som icke bevisligen åsidosatt hvad styrelsen i ifrågavarande hänseende ålegat, att vidkännas kostnaden för vägens fortfarande underhåll eller afhjelpa de brister, som, efter det vägen varit åtminstone två års tid till begagnande upplåten, vid derå den 24 Oktober 1865 förrättad besigtning befunnits, blef käromålet ogilladt.

En ledamot i rådstufvurätten rådmannen Ulrich var skiljaktig och yttrade: »Enär ifrågakomne vägbyggnadsarbete, hvilket det ostridigt ålegat trafikstyrelsen att bekosta, ehvad samma arbete blifvit, det trafikstyrelsen ej gittat visa, till afsynande i behörig ordning anmäldt eller om en sådan anmälning försummats, dock lika ostridigt ej blifvit vid besigtning godkändt; ty och då den försumlighet, som härvid må hafva legat den ena eller andra myndigheten till last, så mycket mindre kan lända till minskning i Falköpings stadsfullmäktiges rätt, som icke ens uppgifvet, mindre visadt är, att bemälde målsmän för Falköpings stad ålegat vidtaga någon åtgärd för en sådan syns vinnande; pröfvar jag för min del, det trafikstyrelsen, hvilken måste vara skyldig att ifrågavarande väg vidmakthålla, intill dess densamma blifvit i behörig ordning till Falköpings stad afsynad, följaktligen ej kan undgå ersätta det belopp 699 rdr 30 öre, som emellertid till vägens underhåll åtgått, samt erlägga fem procent ränta derå från den 5 Januari 1870, då stämningsansökningen i detta mål till rätten ingafs, och till dess betalning följer».

Stadsfullmäktige vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 3 Juni 1873 yttrade: att som upplyst vore, att styrelsen för staden jernvägstrafik haft skyldighet att anlägga och i fullt godt skick försätta ifrågavarande väg, samt det följaktligen tillkommit styrelsen att, derest densamma, sedan dess arbete å vägen blifvit afslutadt, ville undgå all vidare

s. 487 Sida 487 i årgången börjar härKopiera citering

ansvarighet för berörde väganläggning, föranstalta derom att arbetet i laga ordning blefve afsynadt och godkändt; men någon sådan syn, så vidt visadt blifvit, allt hitintills icke ägt rum; alltså och då ostridigt vore att staden Falköping för vägens iståndsättande nödgats utgifva 699 rdr 30 öre, blef, med ändring af rådstufvurättens dom, styrelsen förpligtad att till staden Falköping genast utgifva berörde belopp med fem procent ränta derå från stämningsdagen den 18 Januari 1871 tills betalning skedde.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Montelius samt vice häradshöfdingarne Norberg och Almgren, hvaremot assessoren Gripensköld ej fann skäl att i rådstufvurättens dom göra ändring.

Underdånig talan fullföljdes af styrelsen emot hofrättens dom.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Svedelius och Wedberg, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Bråkenhjelm) yttrade medelst underdånigt betänkande den 19 November 1873: att som det ostridigt ålegat styrelsen för statens jernvägstrafik att anlägga och i fullgodt skick försätta ifrågavarande väg, samt det icke genom hvad i saken förekommit torde vara ådagalagdt, att vägen, då det på styrelsens bekostnad förehafda arbetet med dess anläggande afslutades, varit försatt i så fullständigt skick, att de derå vid syn den 24 Oktober 1865 befunna brister, för hvilkas afhjelpande staden Falköping nödgats utgifva omstämda belopp, må kunna anses uppkomna genom underlåtenhet att fullgöra staden åliggande underhållsskyldighet; alltså och då icke heller visadt voro att derförinnan omförmälda arbete blifvit af vederbörande å stadens vägnar godkändt, hemställde nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att gilla hofrättens domslut.

Saken föredrogs den 4 December 1873 inför Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Almqvist, Carleson, Bolin, Rabe, och Lagerstråle) pröfvade rättvist gilla hofrättens dom.

s. 488 Sida 488 i årgången börjar härKopiera citering

Justitierådet Qvensel och. Olivecrona funno skäligt, med ändring af hofrättens dom, fastställa rådstufvurättens beslut i saken.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 December 1873.