Om undanskiftande af egendom i makars bo. K. Förordningen den 18 September 1862. Äktenskapsförord. Testamente. Nya bevis i högre domstol. Konkurslagens 78 §.
29 januari 1873
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 58–62 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, A) Giftermålsbalken, nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 4 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Giftermålsbalken, nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 58–62 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 Januari 1873»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti handlanden A. Anderssons i Bloka vid Närdinghundra häradsrätt anhängiga konkurs hade hans hustru Eva Charlotta Jansdotter genom tillförordnad god man, J. P. Ersson i Wagn, yrkat: att som Jansdotter, innan hon med Andersson den 7 December 1867 sammanvigdes, med honom ingått äktenskapsförord af innehåll att hustrun skulle såsom sin enskilda tillhörighet behålla af henne i boet införd egendom, utgörande dels hennes utestående fordringar till belopp af 1,587 rdr 83 öre, dels hennes uti 1/2 mantal Bloka innestående arfvej ordsmedel 1,500 rdr, i afseende å hvilka vore genom ett af hennes man i föregående äktenskap Jan O. Olsson den 5 Januari 1855 upprättadt testamente stadgadt, att, så länge samma medel finge i nämnde hemman innestå, Jansdotter skulle från hemmanet åtnjuta vissa i testamentet närmare bestämda undantagsförmåner, — dels åtskilliga i äktenskapsförordet uppräknade lösörepersedlar till sammanlagdt värde af 812 rdr 17 öre, Jansdotter alltså måtte vinna boskilnad, med rättighet att undanskifta sin giftorätt i boet, äfvensom ej mindre den i äktenskapsförordet uppräknade lösegendom, än äfven i särskild förteckning upptagna lösörepersedlar till värde af 1,385 rdr 65 öre, hvilka skulle blifvit inköpta för de genom indrifning af hustruns ofvanberörda utestående fordringar influtna medel, samt Jansdotter varda tillerkänd såväl betalningsrätt i konkursen för återstoden af nyssnämnde medel 202 rdr 18 öre och för de henne genom ofvanberörde testamente tillförsäkrade undantagsförmåner, som ock — för den händelse hennes påstående om egendomens
s. 59 Sida 59 i årgången börjar här
undanskiftande ej blefve bifallet — betalnings- och förmånsrätt för hela innehållet af omförmälda äktenskapsförord.
Borgenärerna i konkursen bestredo på anförda grunder allt hvad sålunda yrkats.
Häradsrätten yttrade i dom den 5 Augusti 1871: att hvad först angick hustru Jansdotters yrkande att få tillgodonjuta sitt äktenskapsförord, mot hvars lagliga tillkomst anmärkning icke blifvit framställd, samt att på grund af detsamma få egendom undanskiftad; så enär, i fråga om de i första punkten af äktenskapsförordet af henne förbehållna utestående fordringar efter åtskilliga reverser till belopp af 1,587 rdr 83 öre, upplyst vore, att dessa fordringar under äktenskapet blifvit indrifna och förvandlade, utan att borgenärerna kunnat visa, det sådant med Jansdotters bifall skett, funne häradsrätten henne, jemlikt 8 § i K. Förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862, vara berättigad att, utan vidare bevakning för detta belopp, likasom öfriga borgenärer i konkursen njuta utdelning, dock utan förmånsrätt; och kunde hennes yrkande att såsom godtgörelse för 1,385 rdr 65 öre af detta belopp bekomma den särskildt förtecknade, i konkursboet ännu befintliga egendom, som hon uppgifvit hafva blifvit för nämnde summa inköpt, icke bifallas; hvaremot, på grund af åberopade äktenskapsförordet samt det af Jansdotters aflidne man i första giftet Jan Olof Olsson den 5 Januari 1855 till hennes förmån upprättade testamente, Jansdotter förklarades berättigad att såsom sin enskilda egendom tillgodonjuta de undantags- och fördelsförmåner från Jan Olof Olssons hemman i Bloka, som uti testamente funnes bestämda att utgå så länge hennes jordamedel, omkring 1,000 riksdaler banko, finge i hemmanet innestå, äfvensom då borgenärerna medgifvit, att de i äktenskapsförordet under andra punkten särskildt uppräknade lösörepersedlar, bestående af silfver, koppar, blecksaker, jernsaker, husgeråd, laggkärl, körredskap, kreatur, linne och duktyg, sängkläder samt diverse andra effekter, ännu funnes oförvandlade i boet qvar, Jansdotter ansågs berättigad att denna
s. 60 Sida 60 i årgången börjar här
egendom såsom sin enskilda undanskifta; och emedan, vidkommande Jansdotters yrkande att få undanskifta sin giftorätt i boet samt att, med erhållande af boskihiad, vinna befrielse från ansvar för boets gäld, omförmälda yrkande blifvit af borgenärerna bestridt, samt Jansdotter icke ens uppgifvit, än mindre styrkt, hvilka af de i konkursen bevakade fordringar borde såsom mannens enskilda skulder anses, deraf hon ingen nytta eller del haft, kunde hennes berörda yrkande icke, emot stadgandet i 11 kapitlet 3 § Giftermålsbalken, i vidsträcktare mån bifallas, än att, sedan all boets gemensamma egendom blifvit till gäldande af de i konkursen bevakade fordringar använd, Jansdotter förklarades icke vara skyldig att med sin fasta egendom samt med den egendom, som enligt hvad domen förut utvisade, blifvit henne såsom hennes enskilda tillerkänd, ansvara för betalning af mera än hälften af den derefter återstående gälden, utan så vore att Andersson och Jansdotter, en för begge och begge för en, till gäldens betalning sig förbundit, i hvilken händelse hon för gäldande af hela det sålunda förskrifna beloppet vore lika med Andersson ansvarig; hvarefter och sedan hon denna betalningsskyldighet fullgjort, all hennes egendom, såväl den redan hittills förvärfvade som ock den, som framdeles kunde henne tillfalla, skulle anses såsom hennes enskilda, med hvilken hon icke i vidsträcktare mån, än 12 § i ofvan åberopade K. Förordning föreskrefve, vore skyldig att ansvara för den gäld, som under äktenskapet före boskilnadsansökningen vore gjord.
Eva Charlotta Jansdotter fullföljde hos Svea hofrätt talan i hvad henne gått emot, under åberopande af en förteckning å de mannens skulder, som tillkommit före äktenskapet,
Åtskilliga borgenärer, som inställde sig i hofrätten, bestredo allt afseende å de först nu åberopade nya bevisen samt erinrade, att Jansdotter väl omtalat mannens skulder före äktenskapet, men förtegat att han då hade tillgångar, öfverstigande skulderna.
s. 61 Sida 61 i årgången börjar här
Hofrätten, enligt dom den 18 April 1872, fann skäl icke hafva förekommit att i motvädjade domen göra annan ändring, än att då följande i konkursen bevakade fordringar, —■ nemligen af J. W. Holmgren 800 rdr med ränta, utgörande ogulden återstod å en af Andersson den 20 Maj 1867 utgifven skuldsedel; af Anna Halvardsdotter 459 rdr 75 öre enligt skuldsedel af den 20 Januari 1865; af C. P. Mattsson 285 rdr med ränta, utgörande ogulden återstod å en af Andersson den 31 December 1863 utgifven skuldsedel; af Meinard Kjällander 100 rdr med ränta, utgörande återstod å en af Andersson den 3 December 1861 uthändigad revers; af Carl Persson i Sand 550 rdr med ränta, deraf 150 rdr utgjorde ogulden återstod å en af Andersson den 21 Juli 1862 utgifven revers och 400 rdr blifvit af Andersson förskrifna genom skuldförbindelse den 10 December 1866; af Olof Ersson i Bloka 82 rdr 18 öre enligt skuldebref den 4 Augusti 1864, samt af Meinard Kjällander för Anderssons omyndiga barn af föregående gifte 1,038 rdr 23 öre, utgörande barnens hos Andersson innestående arfsmedel, — hade, enligt hvad handlingarne utmärkte, tillkommit före Anderssons äktenskap med Jansdotter, med hvilken han, enligt hvad upplyst vore, blifvit sammanvigd den 7 December 1867, och berörde fordringar således borde, jemlikt 11 kap. 2 § Giftermålsbalken, gäldas med hvad Andersson före äktenskapet ägt och med hans giftorätt i öfrig samfäld egendom, Jansdotter förklarades icke vara skyldig att med sm giftorätt i sistnämnda egendom eller med sin enskilda egendom bidraga till betalningen af ofvanuppräknade fordringar.
Jansdotter sökte i underdånighet ändring. Alla fordringar på grund af skuldebref i mannens konkurs hade tillkommit före hans äktenskap med Jansdotter, ty skuldebrefven vore omskrifna. Så vore ock förhållandet med fordringarne på grund af räkningar, enär handland erne balancerat sina gamla fordringar. Till bestyrkande häraf åberopades åtskilliga räkningar ock attester.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Östergren och Wedberg, den sistnämnde föredragande, samt konstituerade
s. 62 Sida 62 i årgången börjar här
revisionssekreteraren Adlers) hemställde i underdånigt betänkande den 14 December 1872, att Kongl. Maj:t, som torde finna, att de af sökanden först hos Kongl. Maj:t i saken åberopade bevis ej kunde, emot 78 § Konkurslagen den 18 September 1862, komma under bedömande, måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs den 18 i nyssnämnde månad inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Carleson, Lolin, Olivecrona och von Segebaden), som biföll dot underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 Januari 1873.