Tillämpning af stadgande i sparbanksreglemente : att på motbok, i annan än insättarens hand, må, utan laglig fullmakt eller öfverlåtelse, behållning, som deri linnes intagen, icke utlemnas.
28 december 1872
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1874, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 62–66 i årgången 1874. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Elfte årgången, 1874 i litteraturen — s. 62–66 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 December 1872»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning till rådstufvurätten i Strömstad å direktionen vid Strömstads sparbank, yrkade Olof Hansson i Sör- Håfve: att som direktionen, i strid mot stadgandet i 9 § af det för sparbanken gällande reglemente af den 28 Mars 1851, tillåtit en dess ledamot, numera aflidne vice konsuln Thor Klase, att utan Olof Hanssons vetskap och fullmakt å en på Olof Hansson utställd, af Klase i förvar innehafd sparbanksbok, hvari i Augusti 1867 varit insatta 1,180 rdr, uttaga den 13 Februari 1869 428 rdr, den 8 Maj samma år 500 rdr och den 4 nästpåföljde September 170 rdr, eller tillsamman 1,098 rdr, direktionen alltså måtte åläggas att till Olof Hansson genast utgifva sistnämnda belopp jemte ränta, beräknad från de särskilda uttagningstiderna; med afdrag dock af 190 rdr, som Olof Hansson af Klase bekommit, derest Olof Hansson undginge att detta belopp till Klases konkursmassa återgälda.
s. 63 Sida 63 i årgången börjar här
Olof Hansson uppvisade ifrågavarande sparbanksbok och förmälde derjemte, att han i December månad 1868 lemnat sparbanksboken till Klase för att enligt reglementets föreskrift få räntan, som eljest förlorades, lagd till kapitalet och öfverförd till påföljande år; men att han sedermera, oaktadt flera påminnelser, icke återfått boken förr än efter Klases död af hans konkursbo den 1 Juli 1870. Då Olof Hansson begärt återfå boken, hade Klase alltid gifvit det svar, att boken låg i banken, men slutligen hade han lemnat ett af Olof Hansson nu företedt så lydande qvitto: »Emottagit af Olof Hansson på Sör Håfve dess sparbanksbok (1,098) Ett tusen nittiåtta riksdaler 40 öre till att omskrifva. Strömstad den 12 Februari 1869 (nio).
Säger 1,098 rdr 40 öre. Thor Klase».
På detta qvitto var anteckning gjord om utbetalning till Olof Hansson i tre poster af de utaf denne i stämningen till qvittning angifna 190 riksdaler.
Den åberopade 9 § i sparbanksreglementet, hvilket var gällande till 1871-års början, hade följande lydelse:
» På motbok, i annan än insättarens hand, må, utan laglig fullmakt eller öfverlåtelse, deruti intagen behållning icke utlemnas. Om motbok af obehörig person företes, varde den i förvar tagen, och insättaren, sedan dess räkning med banken genast blifvit afslutad, om åtgärden underrättad samt antydd att behållningen inom viss tid sjelf uttaga». — —
Direktionen bestred käromålet, enär det icke vore visadt att omförmälde medlen uttagits af obehörig person.
Olof Hansson ansåg det tillkomma direktionen att styrka, det den ej till annan än Olof Hansson sjelf utlemnat hans sparbanksmedel, men lät emellertid höra följande vittnen, hvilka berättade :
Handlanden Sylvander: att Olof Hansson, likasom åtskilliga andra af allmogen, hvilka besökt Klase för affärer, haft sin sparbanksbok liggande hos Klase, samt att Olof Hansson i början af år 1870 för vittnet visat ett af Klase utgifvet qvitto på boken och omtalat att han af Klase bekommit något penningar på densamma;
s. 64 Sida 64 i årgången börjar här
Handelsbetjenten Andersson: Klase hade innehaft såväl Olof Hanssons som en mängd andras sparbanksböcker, hvilka vanligen legat i ett på kontoret stående skåp. Vid ett tillfälle på hösten 1869 eller vintern 1870 hade Olof Hansson infunnit sig på kontoret och begärt utfå sin bok, den vittnet, som då var i Klases tjenst, eftersökte i skåpet, hvarvid Klase tillstädeskommit och, på fråga, yttrat att Olof Hanssons bok förvarades uppe i Klases rum. Klase hade derpå uppgått i rummen, men efter en stund återkommit och förklarat att boken låg i banken och att Olof Hansson kunde återfå den en annan gång;
Hemmansägaren Karl Olsson: att en af direktörerna vid sparbanken, urmakaren Dahlbom, vid flera tillfällen omtalat, att Klase en kort tid före sin död infunnit sig på sparbanken, der han på bordet «framkastat« Olof Hanssons bok samt begärt och erhållit 500 riksdaler;
Hemmansägaren Anders Olsson: att han vid ett tillfälle, men ej på samma gång som förra vittnet, hört Dahlbom afgifva en sådan berättelse;
Pigan Maria Arvidsdotter: att Olof Hansson, med hvilken vittnet under år 1869 sammanbott, icke varit i Strömstad någon lördag under nämnda års vinter, och att han aldrig nämnt att han lemnat Klase eller någon annat fullmakt att i sparbanken uttaga penningar.
(Uttagning var nemligen tillåten endast på lördagarne, då ock ifrågavarande uttagning ägt rum).
Direktionen anförde, att om än det vore i någon mån upplyst att Klase uppburit medel å boken, innefattade likväl det af Olof Hansson åberopade bevis helt annan mening än den han velat deråt gifva, hvarför direktionen, som ansåg Klase hafva varit i sin goda rätt, om han på boken uttagit penningar, fortfarande bestred krafvet.
Rådstufvurätten yttrade i utslag den 31 Juli 1871: att ehuru ådagalagdt vore, att Klase i lifstiden vid den tid, då anmärkta uttagningarne af Olof Hanssons i sparbanken insatta medel ägt rum, innehaft ifrågavarande sparbanksbok; likväl, enär det icke, mot direktionens bestridande, blifvit i
s. 65 Sida 65 i årgången börjar här
någon män styrkt, att direktionen, i strid mot åberopade stadgandet, till Klase eller annan obehörig person utbetalt omstämda medlen, samt käromålet således lemnats obestyrkt, blef detsamma, jemlikt 17 kap. 33 § Rättegångsbalken, ogilladt.
Olof Hansson vädjade till Göta hofrätt, som den 22 Mars 1872 meddelade dom af innehåll: att emedan upplyst vore, att i 9 § af det för Strömstads sparbank år 1869 gällande reglemente fanns stadgadt, att på motbok i annan än insättarens hand finge, utan laglig fullmakt eller öfverlåtelse, deruti intagen behållning icke utlemnas; samt det genom ett i målet företedt, af Klase i lifstiden den 12 Februari 1869 utfärdadt och till riktigheten oemotsagdt bevis, med derå befintliga anteckningar jemte hvad för öfrigt förekommit, kunde anses lagligen styrkt, att Olof Hanssons ifrågavarande sparbanksbok af Klase oafbrutet innehades från den 12 Februari 1869 till hans år 1870 timade död och således vid de tider, omstämda beloppen å boken uttogos, hvaraf det vore uppenbart, att medlen icke blifvit af Olof Hansson sjelf uttagna; ty och som vid detta förhållande sparbanksdirektionen icke i någon mån styrkt, att nyssberörde medel blifvit utbetalde till person, som på grund af Olof Hanssons fullmakt eller öfverlåtelse varit behörig dem uppbära, samt Olof Hansson följaktligen ägde laglig rättighet att af sparbankens tillgångar erhålla full godtgörelse för hvad sålunda af hans der insatta medel obehörigen utgifvits, pröfvade hofrätten lagligt att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, ålägga direktionen för Strömstads sparbank att, emot qvitto, till Olof Hansson genast utgifva 1,098 rdr jemte ränta, beräknad, på sätt rörande i sparbanken insatta medel blifvit stadgadt, å 428 rdr från den 13 Februari 1869 till den 8 derpåföljande Maj, derifrån å 928 rdr till den 4 September 1869, och från sistnämnda dag å fastställda beloppet till liqvid skedde, med rättighet dock för direktionen, under det af Olof Hansson uppgifna vilkor, att å hvad direktionen då förpligtats betala afdraga 190 rdr med lika ränta, å 50 rdr från den 3 April 1869 till den 12 Juli samma år, å 100 rdr från sistberörde dag till den 10 Februari 1870 och derifrån å 190 rdr.
Tidskrift för lagstiftning etc. 11:te årg. 5
s. 66 Sida 66 i årgången börjar här
Sparbanksdirektionen sökte i underdånighet ändring. Den omständighet, att Klase innehaft boken, uteslöte ej möjligheten att Olof Hansson utfått den, men lemnat den åter. I sparbanksbok antecknades ej hvem som uttoge. Direktionen hade ålegat tillse att rätt person uttog, och annat förhållande var ej styrkt. Dessutom hade Olof Hansson försummat att, inom den i Kongl. Förordningen om handelsböcker den 4 Maj 1855 stadgade tid, klandra sparbankens räkning. På dessa och öfriga anförda grunder yrkades upphäfvande af hofrättens dom.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg, konstituerade revisionssekreteraren Adlers och t. f. revisionssekreteraren von Bahr, den sistnämnde föredragande) hemställde i underdånigt betänkande den 20 November 1872, att Kongl. Maj:t, utan afseende å invändningen derom, att Olof Hansson icke inom den i Förordningen den 4 Maj 1855 för klander af räkning stadgade tid talan i saken anhängiggjort, måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Vid sakens föredragning inför Högsta Bomstolen den 6 December 1872 (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen, Bolin, Babe, Olivecrona och von Segebaden) bifölls det underdåniga betänkandet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 December 1872.