Är den, som genom arfsförening erhållit fastighet, skyldig enligt lag att med denna sin åtkomst lagfara, eller icke!
13 april 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,9 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 200–202 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 28 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 3.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 200–202 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredragning den 13 April 1874». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter aflidne stadskassören Carl Adolf Lothigius hölls den 28 Juli 1866 bouppteckning, utvisande att han efterlemnat, såsom sterbhusdelägare, två söner assessoren Isak Lothigius och landtbrukaren Sten Lothigius, och att bland boets tillgångar upptagits, förutom lösegendom, fyra särskilda hemmansdelar i Asarum och 1/32 mantal Torstorp; hvarjemte äfven skulder upptagits till angifvet belopp.
Emellan sterbhusdelägarne upprättades den 15 September 1866 en arfsförening, enligt hvilken assessoren L. på sin lott bekom boets fordringar, aktier och viss annan lösegendom till bestämdt värde, hvaremot landtbrukaren L., mot det att han öfvertog sterbhusets skulder, å sin andel erhöll, bland annat, boets ofvannämnda fastigheter med dervarande inventarier; och sökte landtbrukaren L. sedermera, den 9 December 1872, uppbud å hälften af hvarje fastighet.
Till 1873-års vinterting med Bräkne härad instämde t. f. länsmannen M. Löhr landtbrukaren L. med yrkande om ansvar för det han, som den 19 September 1866 af sin broder köpt hälften af fadrens efterlemnade fastigheter, försummat att i behörig tid dermed lagfara.
1) Äfven denna min åsigt har jag förut uttalat, nemligen vid det här förut omnämnda tillfälle, då jag afgaf underdånigt yttrande om ifrågasatt ändring af embetsexamina.
s. 201 Sida 201 i årgången börjar här
Landtbrukaren L. bestred åtalet. ’Enär fastigheterna tillkommit honom genom arf, hade han ej varit skyldig att lagfara. Orsaken hvarför han omsider sökt uppbud hade varit den, att han önskat skyndsamt få en inteckning beviljad i fastigheterna, och då, för att ernå detta, häradsrätten ansett lagfart erforderlig, hade L. begärt uppbud.
Häradsrätten yttrade i utslag den 10 Februari 1873: att landtbrukaren L. af de i boet efter hans aflidne fader befintliga fastigheter, enligt grunderna i 12 kap. Ärfdabalken, icke kunde anses hafva varit berättigad att i arf bekomma mera än hälften; och som den mellan landtbrukaren L. och hans medarfvinge assessoren L. den 15 September 1866 upprättade handling, så vidt den förstnämnde derigenom tillerkänts äganderätt jemväl till brodrens andel i samma fastigheter, vid sådant förhållande icke kunde betraktas annorlunda än en vanlig köpeafhandling, hvarmed landtbrukaren L. haft skyldighet att inom den i Kongl. Förordningen om lagfart af jord på landet den 13 Juni 1800 föreskrifna tid eller vid det ting, som inföll näst sex månader efter handlingens upprättande, behörigen lagfara, men landtbrukaren L. icke inom sagde tid fullgjort sin berörda skyldighet, dömdes han, jemlikt nämnda Kongl. Förordning samt Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, att för ifrågavarande underlåtenhet böta värdet af det stämplade papper, hvarmed omförmälda handling blifvit belagd, eller 169 rdr 20 öre, till tveskiftes emellan Löhr och de fattige i Asarums socken.
Landtbrukaren L. besvärade sig i hofrätten öfver Skåne och Blekinge och anförde, att, enär först genom arfskifte bestämdes och öfverginge äganderätt till hvarje särskild del i död mans bo till en hvar arftagare, samt genom arfsföreningen i förevarande fall blifvit bestämdt, att all boets fasta egendom skulle tillkomma landtbrukaren L., denne icke enligt gällande lagstadganden varit pligtig att lagfara någon del af fastigheterna.
Hofrätten utlät sig genom utslag den 21 Augusti 1873: att som landtbrukaren L:s åtkomst till ifrågavarande fastigheter icke vore af beskaffenhet att han enligt lag haft skyl-
s. 202 Sida 202 i årgången börjar här
dighet att dermed lagfara, pröfvade hofrätten rättvist, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Löhrs instämda talan att ogilla.
Löhr sökte i underdånighet ändring; men Högsta Domstolen (justitieråden Qvensel, Södergren, friherre Leuhusen, Almqvist, Bolin, Oliveerona och Lagerstråle) fann, vid målets föredragning den 13 April 1874, skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i hofrättens utslag.