Yrkande att domstol måtte förklara, det sjöman, som begifvit sig på resa, skulle, enligt K. Förordningen den 27 November 1854, för död anses. Förordnande om kallelses utfärdande. Är utslag derom att anse som slutligt yttrande i saken, öfver hvil-
26 februari 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 202–203 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 5 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 29 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 5.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 202–203 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 Februari 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Uti en den 16 Juni 1870 till Fjäre häradsrätt ingifven ansökning anhöllo Nora Johanna Carlberg, Malvina Isberg, född Carlberg, och Sara Justina Landström, född Carlberg, att som deras broder sjömannen Magnus Carlberg, enligt hvad bouppteckning den 6 Augusti 1861 och arfskifte den 19 Januari 1863 efter hans fader sjökaptenen Nils Anders Carlberg samt ett af vederbörande pastor den 27 September 1869 utgifvet embetsbevis gåfve vid handen, år 1847 begifvit sig på utrikes resa, utan att han efter den tiden låtit sig afhöra, häradsrätten jemlikt Kongl. Förordningen den 27 November 1854 måtte förklara att Magnus Carlberg skulle för död anses.
Sedan Postexpeditören August Carlberg, hvilken förordnats att såsom god man öfvertaga förvaltningen af det arf, som tillfallit Magnus Carlberg efter hans ofvanbemälde fader, blifvit öfver ansökningen hörd och densamma bestridt, förordnade häradsrätten, i utslag den 10 December 1872, af anförde orsaker och under åberopande af Kongl. Förordnin-
s. 203 Sida 203 i årgången börjar här
gen den 27 November 1854, att Magnus Carlberg skulle medelst kungörelse, hvilken genom rättens försorg komme att införas i allmänna tidningarne tre gånger, minst en månad mellan hvarje gång, kallas att gifva sig an hos rätten eller dess ordförande; hvarefter Göta hofrätt, der postexpeditören Carlberg sig besvärat, i utslag den 13 Mars 1873 förklarade skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i öfverklagade utslaget.
Postexpeditören Carlberg sökte i underdånighet ändring i detta hofrättens utslag och förde tillika klagan deröfver, att hofrätten genom revisionsutslag den 17 April 1873 funnit hans begäran att utan revisionsskilling få målet hos Kongl. Maj:t fullfölja icke kunna bifallas.
Medelst underdånigt betänkande den 31 Januari 1874 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg, konstituerade revisionssekreteraren Lagergren och t. f. revisionssekreteraren Widström, den sistnämnde föredragande), att som häradsrättens ofvanberörda utslag, hvarigenom förordnats om utfärdande af kallelse å Magnus Carlberg att gifva sig hos vederbörande an, icke torde innefatta hufvudsakligt yttrande i ärendet, och vid sådant förhållande hofrätten lagligen icke bort de af postexpeditören Carlberg derstädes anförda besvär öfver häradsrättens utslag till pröfning upptaga, hofrättens öfverklagade beslut mätte varda af Kongl. Maj:t undanröjda.
Saken föredrogs den 2 Februari 1874 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Almqvist, von Hofsten, Babe, Lagerstråle och von Segebaden) dervid, enär hofrättens öfverklagade utslag den 13 Mars 1873 icke innefattade slutligt yttrande i saken och vid sådant förhållande tillåtelse icke bort postexpeditören Carlberg meddelas att talan emot samma utslag hos Kongl. Maj:t i underdånighet fullfölja, Högsta Domstolen fann, med undanrödjande af hofrättens den 17 April 1873 gifna revisionsutslag, det underdåniga ändringssökandet i sjelfva saken ej kunna till pröfning upptagas.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 Februari 1874.