Hemman försåldt med vilkor att säljarne förbehöllo sig oinskränkt nyttjanderätt till detsamma intill dess de funno för godt afträda hemmanet till köparen. Detta förbehåll kungjordt vid utmätningsauktion å samma hemman. Inteckning för nyttjanderättsaftalet ej
26 januari 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 213–217 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 32 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 213–217 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 Januari 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt afhandling den 20 Januari 1861 försålde hemmansägaren Ola Svensson och hans hustru Sissa Nilsdotter
s. 214 Sida 214 i årgången börjar här
till sin son Nils Olsson 3/16 mantal n:o 11 Kjuge, dervid säljarne förbehöllo sig oinskränkt nyttjanderätt till hemmanet, intill dess de funno for godt detsamma till Nils Olsson afträda.
Sedan hemmanet, hvarå Nils Olsson den 11 September 1862 erhöll fasta, blifvit den 10 December 1866 for Nils Olssons skuld exsekutivt försåldt till Sven Olsson, men den sistnämnde underlåtit att betala köpeskilligen, blef ny auktion å hemmanet utlyst till den 4 April 1868, dervid. i spekulanternas närvaro före utropet upplästes ofvanberörda afhandling af den 20 Januari 1861, utan att dock bland de vilkor, under hvilka hemmanet utbjöds, något förbehåll gjordes angående beståndet af det i afhandlingen omförmälda nyttjanderättsaftal. Det stadgades blott att med tillträdet skulle förfaras enligt 5 kapitlet 8 § Utsökningsbalken. A denna auktion inropades hemmanet af Hans Hansson för 11,000 rdr, hvilken köpeskilling dock icke förslog till betalning af Nils Olssons intecknade gäld. Den 23 Februari 1869 erhöll Hans Hansson första uppbudet och den 25 Februari 1870 fastebref å ifrågavarande hemman.
Vid Willands häradsrätt sökte Ola Svenssons efterlemnade enka Sissa Nilsdotter den 2 Maj 1871 inteckning i ofvannämnda hemman till säkerhet för den af henne genom ofvanberörda afhandling förbehållna nyttjanderätt, men genom häradsrättens utslag den 5 December sistnämnda år hänvisades Sissa Nilsdotter att sin talan genom laga rättegång utföra.
Efter stämning till 1872-års vinterting med nämnda härad å ej mindre Hans Hansson än äfven Sven Nilsson i Österslöf, till hvilken Hans Hansson den 25 Juli 1871 försålt hemmanet, yrkade Sissa Nilsdotter att deri till säkerhet för ofvan omförmälda nyttjanderätt vinna inteckning, så att Hans Hansson och Sven Nilsson först efter hennes död berättigades tillträda hemmanet. Till stöd derför anfördes, att Hans Hansson vore lika förbunden med Nils Olsson, emedan ifrågavarande afhandling blifvit vid auktionen den 4 April 1868 före utropet uppläst, och det för Hans Hansson
s. 215 Sida 215 i årgången börjar här
utfärdade köpebref hänvisade till de vilkor auktionsprotokollet innehölle.
Hans Hansson och Sven Nilsson bestredo bifall till käromålet.
Medelst utslag den 19 Februari 1872 utlät sig häradsrätten: att emedan vid det tillfälle, dä Hans Hansson å offentlig auktion den 4 April 1868 inköpte ifrågavarande hemman, blifvit för närvarande spekulanter, enligt lydelsen af det dervid af auktionsförrättaren förda protokoll, uppläst det af Ola Svensson och Sissa Nilsdotter den 20 Januari 1861 till Nils Olsson utfärdade salubref å samma hemman; emedan i nyssnämnda handling Ola Svensson och Sissa Nilsdotter förbehållit sig oinskränkt nyttjanderätt till hemmanet så länge till dess de funne för godt att det till Nils Olsson afträda och öfverlåta; och emedan Sissa Nilsdotter till säkerhet för den nyttjanderätt till hemmanet, som hon och hennes man sålunda förbehållit sig, sökt inteckning i hemmanet redan å 1871-års sommarting med häradet och sålunda förr, än Sven Nilsson med fastigheten för sin räkning lagfarit; ty och då den omständighet, att Nils Olsson och Hans Hansson hvar för sig å hemmanet erhållit uppbud och fasta, icke i och för sig kunde anses innefatta bevis att Sissa Nilsdotter frånträdt sin nyttjanderätt till fastigheten samt den öfverlåtit till ägarens fria förfogande; alltså och på grund af 1 § i Kongl. Förordningen den 9 November 1844 och 3 § i Kongl. Förordningen den 19 Maj 1845, blef Sissa Nilsdotters talan på det sätt bifallen, att hon berättigades erhålla inteckning i 3/16 mantal n:o 11 Kjuge till säkerhet för handlingen den 20 Januari 1861.
Hans Hansson och Sven Nilsson vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Protokollet vid auktionen den 4 April 1868 innehölle väl, att ifrågavarande afhandling blifvit före uppropet uppläst, men något förbehåll angående samma afhandling funnes icke inryckt bland de försäljningsvilkor, under hvilka hemmanet utropades, utan der stadgades att med tillträdet skulle förfaras enligt 5 kapitlet 8 § Utsökningsbalken. Sissa Nilsdotter hade ej sökt inteckning
s. 216 Sida 216 i årgången börjar här
förr än efter det sä väl Nils Olsson som Hans Hansson erhållit fasta â hemmanet. Pä dessa och andra anförda skäl yrkades upphäfvande af häradsrättens utslag.
Sissa Nilsdotter bestred bifall härtill. Genom uppläsandet af ifrågavarande afhandling före utropet hade Hans- Hansson erhållit kännedom om nyttjanderättsaftalets tillvaro. Han vore derföre lika förbunden med Nils Olsson. 5 kapitlet 8 § Utsökningsbalken hänvisade dessutom till 16 kapitlet Jordabalken.
Hofrätten meddelade dom den 25 April 1873 af följande innehåll: Emedan Hans Hansson å ifrågavarande af honom å utmätningsauktion den 4 April 1868 inköpta hemman erhållit lagfart, innan Sissa Nilsdotter sökt att till säkerhet för den henne och hennes man Ola Svensson vid hemmanets försäljning till Nils Olsson den 20 Januari 1861 förbehållna nyttjanderätt till hemmanet vinna inteckning, samt Hans Hansson desto mindre kunde anses hafva, då han köpte hemmanet, medgifvit Sissa Nilsdotters bibehållande vid omförmälda nyttjanderätt, som det vid berörda utmätningsauktion förda protokoll innehölle att med tillträde af hemmanet komme att förhållas efter 5 kapitlet 8 § Utsökningsbalken, blef, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Sissa Nilsdotters instämda talan ogillad.
Om denna dom förenade sig v. häradshöfdingen Lundwall, assessoren Anderberg samt hofrättsrådet Fredriksson.
Assessoren Gyllensköld yttrade deremot: »Enär Sissa Nilsdotters besittningsrätt till ifrågavarande hemman grundas på förbehåll af henne och hennes aflidne man Ola Svensson vid hemmanets försäljning, och denna rätt, efter mitt omdöme, icke inskränkes genom de försäljningar hemmanet sedermera undergått, hvadan jag icke heller anser i följd af senare försäljningar vunnen lagfart utgöra hinder för Sissa Nilsdotter att till säkerhet för sin besittningsrätt i hemmanet vinna inteckning, fastställer jag motvädjade utslaget»,
Sissa Nilsdotter sökte i underdånighet ändring.
Medelst underdånigt betänkande den 6 December 1873 hemställde nedre' revisionen (revisionssekreteraren Ryding,
s. 217 Sida 217 i årgången börjar här
konstituerade revisionssekreteraren Lagergren, och. t. f revisionssekreteraren Bråkenhielm, den sistnämnde föredragande), att ehuru köpebrefvet af den 20 Januari 1861, hvarigenom Sissa Nilsdotter och hernies man Ola Svensson vid försäljning af ifrågavarande 3/16 mantal n:o 11 Kjuge till Nils Olsson förbehållit sig oinskränkt nyttjanderätt till hemmanet, blifvit â utmätningsauktionen den 4 April 1868, då detsamma af Hans Hansson inropades, i tillstädeskomne spekulanters närvaro uppläst; likväl och emedan icke, så vidt det vid auktionen förda protokoll utmärkte, bland de vilkor, under hvilka hemmanet utbjudits, uttryckligt förbehåll gjorts derom, att Sissa Nilsdotter skulle fortfarande få bruka hemmanet, samt inteckning till säkerhet for nyttjanderättsaftalets bestånd ej blifvit sökt förr än efter det första uppbudet å hemmanet den 23 Februari 186.9 meddelats Hans Hansson, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens beslut.
Då saken den 16 i nyssnämnde månad föredrogs inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten och Huss) blef nedre revisionens underdåniga betänkande bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 Januari 1874.