Beträffande borgensförbindelse ingången af hustru. Mannens ja och samtycke gifvet, eller icke? Handelsbalkens 10 kap. 13 §.
1 december 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 222–224 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, E) Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tull- och lots-författnin- garne. Legostadgan. Sparbanksreglemente, nr 8 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 34 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Handelsbalken. Vexellagen. Konkurslagen och förordningar, som dermed stå i samband. Sjölagen. Tull- och lots-författnin- garne. Legostadgan. Sparbanksreglemente, nr 8.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 222–224 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 1 December 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
N. P. Christoffersson i Humblands utfärdade den 4 Mars 1864, till Carl Bosson i Sandvik en skuldsedel å 833 rdr 33 öre med ränta, och â denna skuldsedel tecknade gäldenärens syster Maja Stina Christoffersdotter, som år 1862 ingått äktenskap med Nils Magnus Nilsson i Rösås, borgen såsom för egen skuld.
Till 1873-års vinterting med Norrvidinge härad instämde Carl Bosson så väl Nils Magnus Nilsson som dennes hustru Maja Stina Christoffersdotter med påstående att de måtte förpligtas till Bosson betala hans å skuldebrefvet grundade fordran.
Nils Magnus Nilsson bestred krafvet, under förnekande att han tillåtit sin hustru ikläda sig ifrågavarande borgen.
För att styrka, det Nilsson »godkänt» hustruns borgen, lät Bosson såsom vittnen afhöra nedannämnde personer, hvilka berättade:
Petter Johansson: att vittnet i ändamål att med sin underskrift bestyrka borgensförbindelsen å ifrågavarande skuldebref den 4 Mars 1864 inkallats i Nils Magnus Nilssons bostad, der så väl Nilsson som hans hustru och N. P. Christoffersson vid tillfället innevarit; att vittnet härvid på anmodan af antingen Christoffersson eller hustru Nilsson skrifvit texten till löftesförbindelsen, så att hustru Nilsson endast
s. 223 Sida 223 i årgången börjar här
haft att underskrifva sitt namn; att vittnet deruppå tillsagt hustru Nilsson, att teckna sin underskrift, hvarvid vittnet förmärkt att mannen Nilsson tycktes blifva bedröfvad och vände sig bort från de öfrige tillstädes varande; samt att vittnet ej hört Nilsson särskildt gifva sitt samtycke till hustruns borgen, men ej heller att han gjort någon invändning deremot.
Carl Johan Carlsson: att vittnet, som år 1864 tjenat hos N. P. Christoffersson, vid ett tillfälle under nämnde tid uppkallats till honom i Humblands qvarn för att bevittna ifrågavarande borgen, hvilket vittnet ock gjort; att vittnet ej bestämdt mindes om Nilsson och hans hustru jemväl närvarit, men att vittnet dock trodde att så varit förhållandet, enär vittnet »eljest väl icke kunnat bevittna hustruns, namn».
Johan Christoffersson: att vittnet en gång framlemnat ett bref från Bosson till Nilsson, hvilken, sedan han läst brefvet, sagt att detsamma anginge kraf för en borgen, som Nilssons hustru ingått för sin broder; att Nilsson, då vittnet yttrat förundran öfver att hustrun och ej Nilsson sjelf ingått borgen, härtill svarat: »De ansågo icke mig vederhäftig, för jag hade ej mitt namn i gården»; att Nilsson, på vittnets uttalade förmodan att han väl fått gifva sitt samtycke till hustruns borgen, vidare svarat: »Ja, det gjorde jag ej på annat sätt än att jag sade: det bryr jag mig icke om,, det får du göra som du vill».
Berggren: att vittnet vid något tillfälle år 1870 hört Nilsson omtala, att N. P. Christoffersson hade begärt ifrågavarande borgen af Nilssons hustru, och att Nilsson förmält sig i anledning af denna begäran hafva yttrat: »Dermed får du göra hvad du vill; jag har för min del ej något att gå i borgen med».
Häradsrätten yttrade i utslag den 2 Oktober 1873: att häradsrätten på grund af Petter Johanssons vittnesberättelse med hvad mera i saken förekommit samt med stöd af 17 kapitlet 29 och 30 §§ rättegångsbalken pröfvade rättvist förpligta Nils Magnus Nilsson att, om han förmådde, med
s. 224 Sida 224 i årgången börjar här
ed inför häradsrätten â viss utsatt dag betyga, »att han icke till sin hustrus åtgärd att teckna sin borgensförbindelse å ifrågavarande skuldebref lemnat henne sitt ja och samtycke». Hvarjemte häradsrätten meddelade vanlig föreskrift om hvad Nilsson för edgångens fullgörande hade att iakttaga; och skulle häradsrätten, sedan sig visat, om Nilsson eden ginge eller icke, vidare yttrande i saken meddela.
Nilsson vädjade till Göta hofrätt. Hvad i saken förekommit innefattade ej laga skäl för edgångsbeslutet, ty inget af vittnena hade sagt, att Nilsson gifvit hustrun samtycke och tillåtelse att ingå borgen, utan Petter Johanssons vittnesmål ådagalade snarare motsatsen; och då Nilsson ansett att hustruns borgen ej gälde utan hans uttryckliga godkännande, hade han trott sig ej behöfva bestämdt hindra henne att teckna under.
Hofrätten fann, i dom den 27 Mars 1874, icke skäl göra ändring i häradsrättens utslag.
Nilsson sökte i underdånighet ändring, hvaremot Bosson yrkade fastställelse.
Nedre revisionen (konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt samt t. f. revisionssekreterarne Bråkenhielm och Skarin, den sistnämnde föredragande) afgaf underdånigt betänkande den 14 Oktober 1874, deri hemställdes, att Kongl. Maj:t måtte finna sådane omständigheter icke hafva i saken förekommit, att ifrågavarande edgång bort Nils Magnus Nilsson ådömas, samt förty upphäfva domstolarnes beslut; i följd hvaraf häradsrätten skulle äga att, på anmälan, med saken vidare lagligen förfara.
Vid sakens föredragning den 29 Oktober 1874 biföllo Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Wretman, Naumann, von Hofsten, Lagerstråle, Huss och Svedelius) det underdåniga betänkandet.
Justitierådet Lindhagen fann skäl ej vara anfördt, som i hofrättens dom kunde verka ändring.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 1 December 1874.