Vidkommande borgmästare och råds i Göteborg åliggande att förrätta arfskiften i sterbhus under stadens domvärjo. Ärfdabalkens 9 kap. 1 §, 12 kap. 2 §, samt de i rådstufvurättens nedan anförda utslag åberopade Kongl. Förordningar och Resolutioner.
21 juli 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,7 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 241–246 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, B) Ärfdabalken, nr 2 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 39 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 2 för det här referatet, men referatet börjar på s. 241 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Ärfdabalken, nr 2.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 241–246 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 Juli 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
I stämning till rådstufvurätten i Göteborg yrkade drätselkammaren derstädes, att enär arfskifte i boet efter stadsmäklaren J. A. Leffler blifvit den 4 Augusti 1870 förrättadt af enskildt tillkallade personer, men skifte i berörda, under stadens domvärjo lydande bo lagligen icke bort verkställas utan anlitande af borgmästare och råds embetsbiträde, samt genom detta stadsmäklaren Lefflers sterbhusdelägares förfarande Göteborgs stadskassa gått förlustig den henne tillkommande skiftesprovision, sterbhusdelägarne alltså måtte varda ålagdt att till stadskassan genast utbetala samma provision eller en fjerdedels procent å boets behållna delningssumma, hvilken summa utgjort 496,629 rdr 18 öre.
Drätselkammaren företedde:
dels transsumt af Kongl. Maj:ts Bref till landshöfdingen i Göteborg den 24 Augusti 1838 angående förändrad reglering af aflöningsstaten för stadens embets- och tjenstemän samt betjente, hvaraf inhemtades, att Kongl. Maj:t gillat hvad som blifvit föreslaget angående lönernas reglering »med utbyte för borgmästarne och rådmännen af hittills innehafda boupptecknings-, arfskiftes- och auktionsprovisioner emot bestämd ersättning af stadskassan» samt förordnat att de till borgmästarne och rådmännen anslagna vederlag för mistningen af nämnda provisioner skulle i staten upptagas under titel: »Ersättning för magistratens e. o. inkomster af sterbhus och auktioner»;
Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg. 16
s. 242 Sida 242 i årgången börjar här
dels ock intyg af stadskamereraren i Göteborg att jemväl de af Kongl. Maj:t den 8 Maj 1846 och den 23 Januari 1856 fastställda utgiftsstater för Göteborg upptoge ersättning till magistraten för e. o. inkomster af sterbhus och auktioner, samt att, jemlikt stadganden i den af Kongl. Maj:t den 12 April 1861 fastställda utgiftsstat och aflöningsstaten för visse stadens embets- och tjenstemän den 10 Mars 1865, de i gällande författningar föreskrifna provisioner för bouppteckningar, arfskiften och auktioner fortfarande inginge till stadskassan.
Sterbhusdelägarne bestredo bifall till käromålet. Äfven om stadskassan vore berättigad att af sterbhus i Göteborg uppbära en fjerdedels procent i provision, läge grunden derför deruti att, för det första, någon egendom blifvit skiftad och vidare att skiftet förrättats af vederbörande myndighet. Ville sterbhusdelägare lefva i bo oskifto, ägde provision ej rum. Nu vore ifrågavararnde arfskifte antingen lagligt eller en nullitet. I förra fallet tillkomme provisionen skiftesförrättarne, men ej stadskassan, som icke skiftat, i senare fallet lefde arfvingarne i bo oskifto. Stadgandet i 12 kapitlet 2 § Ärfdabalken »alle arfskiften skola ske i redliga och trovärdiga mäns närvaro, på lika sätt, som tillförene om egendomens uppteckning sagdt är», innebure ej ovilkorlig rätt för magistrat att verkställa skiften och uttaga provision, utan föreskrefve endast huru ett sådan skifte, hvarom magistrat anmodades, borde ske. Genom en Kongl. Maj:ts dom den 22 Februari 1864 hade förklarats, att ett arfskifte efter en i Göteborg afliden person ej vore ogiltigt derföre, att det förrättats af enskilde personer.
Genom dom den 21 Juni 1873 utlät sig rådstufvurätten: att emedan uti 9 kapitlet 1 § Ärfdabalken, i afseende å bouppteckning efter död man, stadgades, att, när boet lydde under stadsdomstol, eller egendom, som skulle upptecknas, vore fastighet i stad, borgmästare och råd skulle, när ej annorlunda särskildt vore stadgadt, nämna två eller flera redlige män, som egendomen upptecknade och värderade, men att deremot, om boet lydde under annan domstol, eller
s. 243 Sida 243 i årgången börjar här
egendomen vore fastighet på landet, sterbhusdelägarne ägde kalla gode män, som efter bästa förstånd bouppteckningen och värderingen förrättade, likasom ock att i presthus arfvingarne ägde kalla och dertill bruka den, de helst sjelfva ville; samt 12 kapitlet 2 § samma balk innehölle, att alla arfskiften skulle ske i redliga, och trovärdiga mäns närvaro på lika sätt som tillförene om egendoms upptecknande sagdt vore; ty och som dessutom icke allenast af de utaf drätselkammaren åberopade författningar, nemligen Kongl. Resolutionen uppå borgerskapets besvär af den 8 Juli 1720 § 1, Kongl. Resolutionen på städernas besvär af den 28 Augusti 1727 § 44, Kongl. Förordningen angående magistratspersoners arvoden vid inventariers upprättande i städerna den 1 Mars 1749 och Kongl. Förordningen angående magistratspersoners arvode vid bouppteckningar den 10 December 1756, framginge, att både före och efter det 1734-års lag blifvit till efterlefnad gällande, städernas magistrater haft åliggande och varit berättigade att i borgares sterbhus i städerna, mot arvode, förrätta så väl bouppteckningar som arfskiften, utan ock genom Kongl. Förordningen den 1 Maj 1868 vore förklaradt, att förenämnda stadgande i 9 kapitlet 1 § Ärfdabalken, beträffande uppteckning af egendom, som funnes i bo, lydande under stadsdomstol, eller utgjordes af fastighet i stad, finge, efter Konungens förordnande, upphöra att gälla i afseende å bouppteckning i den stad, hvarest arfskiftens förrättande icke vidare toges i beräkning för bestridande af löner eller andra allmänna utgifter, och att derefter sterbhusdelägarne ägde att så väl till uppteckning och värdering som till arfskifte kalla gode män, på sätt som stadgadt vore om bo, hvilket under stadsdomstol ej lydde, men sådant upphäfvande af sistnämnda lagparagraf ej skett för Göteborg, hvarest så väl boupptecknings- som arfskiftesafgiften fortfarande inginge till stadskassan, funne rådstufvurätten stadsmäklaren Lefflers sterbhusdelägare icke hafva varit berättigade att om förrättande af delning utaf bemälde aflidnes bo, hvilket lydt under stadens domvärjo, anlita annan än borgmästare och råd, eller, — såsom de magistra-
s. 244 Sida 244 i årgången börjar här
tens ledamöter, hvilka ombesörjde boupptecknings- och arfskiftesförrättningar, benämndes, — sterbhuskammaren i Göteborg, äfvensom, då delning i samma bo blifvit af derom enskildt anmodade personer den 4 Augusti 1870 förrättad, sterbhusdelägarne hade skyldighet att till stadskassan erlägga behörig skiftesprovision; i följd hvaraf och då, ehuru beloppet af denna provision icke, så vidt visadt vore, blifvit genom författning bestämdt, detsamma likväl enligt häfdvunnen sedvänjo beräknades till hälften af hvad för städerna i allmänhet, med undantag af Stockholm och Göteborg, vore stadgadt eller en fjerdedels procent af behållna delningssumman, som uti ifrågavarande bo, enligt hvad upplyst vore, utgjort 496,629 rdr 18 öre, sterbhusdelägarne förpligtades att till stadskassan betala fordrade skiftesprovisionen med 1,241 rdr 57 öre rmt.
Från detta beslut, som innefattade rådmännen Brags och Bratts åsigt i saken, var stadsnotarien Rhodin skiljaktig och yttrade: » Ehuru 12 kapitlet 2 § Ärfdabalken innehåller, att arfskiften skola ske i redlige och trovärdige mäns närvaro på lika sätt som »tillförene» om egendoms uppteckning sagdt är, derom i 9 kapitlet 1 § samma balk, bland annat, föreskrifves, att om boet lyder under stadsdomstol eller om egendomen är fastighet i stad, då skola, när ej annorledes stadgadt är, borgmästare och råd nämna två eller flere redlige män, som egendomen uppteckna och värdera; likväl och då häraf icke kan anses följa ovilkorlig skyldighet för sterbhusdelägare i stad att låta arfskifte af magistraten förrättas, helst Kongl. Förordningen den 1 Maj 1868, hvarigenom förordnats, att stadgandet derom, att i stad borgmästare och råd skola nämna två eller flere redlige män, som egendomen uppteckna och värdera, må, efter Konungens förordnande, upphöra att gälla i afseende å bouppteckning i den stad, hvarest afgifter för bouppteckningars och arfskiftens förrättande icke vidare tages i beräkning till bestridande af löner eller andra allmänna utgifter, icke handlar om upphäfvande af någon uteslutande rätt för magistraten att om förrättande af arfskiften i stad draga förorg, hvilket
s. 245 Sida 245 i årgången börjar här
uppenbarligen härrör deraf, att en sådan uteslutande rättighet icke ansetts magistraten tillkomma,, samt dessutom, såsom ock Kongl. Maj:ts i målet åberopade dom af den 22 Februari 1864 innehåller, skifte, förrättadt af enskilde personer, äger full giltighet; alltså och då något stadgande derom, att afgift till magistraten skall erläggas för andra skiften, än dem, som af magistraten förrättas, icke förefinnes, varder käromålet af mig ogilladt».
Sterbhusdelägarne vädjade till Gröta hofrätt, som, enligt dom den 23 Januari 1874, fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens dom.
Sterbhusdelägarne sökte i underdånighet ändring och yrkade tillika, att, enär de torde hafva ägt att sin underdåniga talan i besvärsväg fullfölja, de måtte berättigas att återfå den af dem nedsatta revisionsskilling och hvad de i lösen för hofrättens protokoll i saken erlagt.
Medelst underdånigt betänkande den 13 Juni 1874 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Ryding och Lagergren, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Skarin) att Kongl. Maj:t måtte finna sterbhusdelägarne rätteligen hafva bort, såsom skett, nedsätta revisionsskilling för sakens underdåniga fullföljd samt förty lemna deras yrkande om återfående af revisionsskillingen och hvad de i lösen för hofrättens protokoll i saken erlagt utan vidare afseende, samt att, beträffande sjelfva saken, Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs den 1 Juli 1874 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona och Lindhagen), dervid, enär, enligt hvad ostridigt vore, arfskifte i boet efter stadsmäklaren Leffler icke blifvit af magistraten i Göteborg eller genom dess försorg förrättadt. Högsta Domstolens fleste ledamöter pröfvade rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, förklara sterbhusdelägarne icke lagligen kunna, i anledning af drätselkammarens förda talan, till den äskade betalningsskyldigheten förpligtas.
s. 246 Sida 246 i årgången börjar här
Justitieråden friherre Leuhusen och Naumann biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 Juli 1874.