Angående bekännelse, gjord inför rätta, af tilltalad hvilken icke fyllt femton år.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 314–316 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 11 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 52 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 11.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 314–316 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Stadsfiskalen Carl Westman tilltalade, å tjenstens vägnar, inför rådstufvurätten i Jönköping ynglingen Frans Algot Carlsson, bland annat, för det han dels i förening med en annan yngling den 12 Februari 1874 ur ett friherrinnan S. v. O. tillhörigt, uti förstugan till hennes gård befintligt låst skåp, efter att hafva sönderskurit detsammas med väf iklädda dörr, tillgripit två buteljer punsch, dels ock den 19 i samma månad genom att sönderslå ett fönster uti enkan G:s gård i Jönköping beredt sig inträde uti ett rum derstädes och tillgripit två buteljer bränvin och åtskilliga matvaror m. m.
Den tilltalade, som var född den 15 Juli 1859, erkände så väl ofvannämnda förbrytelser som ock flera andra af honom begångna förseelser och redogjorde noggrannt huruledes han vid de särskilda tillfällena gått tillväga. Hvad han tillgripit vid förutnämnda tillfällen hade han dels i sällskap med andra gossar förtärt, dels ock jemte annat gods, som han vid andra tider tillgripit, lemnat till sin fader Johan Peter Carlsson, hvilken, enligt sonens utsago, tillika lockat och förledt sonen till stöld,
Fadren hördes i målet och förnekade all vetskap om sonens förbrytelser; men sonen, som ådagalade fullkomlig reda
s. 315 Sida 315 i årgången börjar här
i sina uppgifter, vidhöll dessa. — I målet företeddes ett prestbevis angående sonen, af innehåll att han vore särdeles vanartad och tillförene blifvit i folkskolan af pastor offentligen varnad för då begången stöld.
Sedan det af Frans Algot Carlsson den 12 och 19 Februari 1874 tillgripna godset blifvit värderadt till 3 kronor 50 öre, utlät sig rådstufvurätten genom utslag den 30 April 1874: att enär Frans Algot Carlsson genom frivillig, af omständigheterna styrkt bekännelse inför rätten vore förvunnen att hafva föröfvat omförmälda förbrytelser; alltså och ehuru han icke fyllt 15 år, men han ägde nog urskiljning att sina gerningars brottslighet inse, blef Frans Algot Carlsson, jemlikt 5 kap. 2 § samt 20 kap. 6, 7, 9 och 12 §§ Strafflagen, dömd för tillgrepp i förening med inbrott att hållas till straffarbete i sex månader.
Frans Algot Carlsson besvärade sig i Göta hofrätt. Då han ej fyllt 15 år och af fadren blifvit förledd, kunde han icke lagligen fällas till ansvar.
Aklagaren bestred ändringssökandet, helst den dömde visat sig äga god urskiljning och omdömesförmåga.
Hofrätten yttrade i utslag den 1 September 1874: att ehuru Frans Algot Carlsson inför rådstufvurätten erkänt, att han föröfvat ifrågavarande, honom till last förda förbrytelser; likväl och som han hvarken då eller när han undertecknade besvärsskriften fyllt 15 år, samt vid detta förhållande Frans Algot Carlssons bekännelse, enligt 17 kap. 36 § Rättegångsbalken, ej finge för fullgiltig antagas; alltså och då några omständigheter till stöd för densamma icke under ransakningen förekommit, pröfvade hofrätten, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, rättvist förklara, att Frans Algot Carlsson icke för omförmälda förbrytelser kunde sakfällas.
Om detta utslag förenade sig hofrättsråden Qveckfeldt och Andersson samt Assessoren Korsell; hvaremot assessoren Fagerberg och vice häradshöfdingen Lothigius voro skiljaktige och yttrade, att de funno skäl ej hafva förekommit ledande till ändring i öfverklagade utslaget.
s. 316 Sida 316 i årgången börjar här
I underdåniga besvär anförde åklagaren, att det ej kunde vara lagens mening att person, som fyllt 14 men icke 15 år, och ägde klart medvetande om sin brottslighet, skulle kunna ostraffadt begå den ena straffbara gerningen efter den andra blott han lagade så, att annan bevisning derom än hans egen bekännelse icke förefunnes. Derföre borde, med upphäfvande af hofrättens utslag, rådstufvurättens domslut gillas.
Frans Algot Carlsson yrkade i underdånig förklaring, att hofrättens utslag måtte fastställas.
Då målet den 13 Januari 1875 föredrogs inför Högsta Domstolen, pröfvade dess fleste ledamöter (justitieråden von Hotsten, Lagerstråle, Huss, Lindhagen och Svedelius) rättvist att, med ändring af hofrättens utslag, fastställa rådstufvurättens beslut.
Justitieråden Södergren, och Cramér deremot funno skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i hofrättens öfverklagade utslag.