Inteckning uti flera fastigheter för samma fordran. Rättegångsbalkens 7 kap. 18 §. Lägenhet afsöndrad från hemman efter det inteckning i hela hemmanet blifvit meddelad.
17 mars 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 405–409 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, H) Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 15 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 74 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Rättegångsbalken med dit hörande förordningar. Inteck- ningsstadgan, nr 15.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 405–409 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 17 Mars 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till säkerhet för en af Bengt Johansson i Skillingaryd och hans hustru den 26 November 1864 till Sven Carlsson i Skogshyttan utfärdad förbindelse å 2,000 rdr med ränta, meddelades den 28 i samma månad inteckning uti bemälda makars 1/4 mantal Skillingaryd, och derjemte tecknades å förbindelsen proprie borgen af Johannes Jönsson i Mölnarp och Johannes Pettersson i Linneryd.
s. 406 Sida 406 i årgången börjar här
I November månad 1865 upplät Bengt Johansson till handlanden Conrad Frohlund äganderätten till en under 1/4 mantal Skillingaryd lydande, bebyggd lägenhet, af något öfver två tunnlands vidd, och å denna lägenhet erhöll Frohlund fastebref år 1868. — Någon tid härefter, då Bengt Johansson och hans hustru råkat i obestånd, öfverläto de, dock utan konkurs, till borgenärer all sin egendom »för att på bästa sätt realiseras», och för detta ändamål utsågos utredningsmän, hvilka i April månad 1869, efter kungörelse i ortens kyrkor, läto å auktion försälja ifrågavarande 1/4 mantal Skillingaryd, som inropades af ene löftesmannen för ofvannämnde skuldförbindelse, Johannes Pettersson, hvilken sedermera öfverlät köpet till annan person. I Maj månad samma år blefvo Bengt Johansson och han hustru likväl försatte i konkurs, hvari, sedan den vid omförmälda fastighetsauktion erhållna köpesumman användts till inlösande af i hemmanet fastställde äldre inteckningar, ett belopp af 464 rdr 20 öre, som influtit för försålda lösören, utdelades på Sven Carlssons inteckning å 2,000 rdr med ränta, hvarefter å densamma återstod oguldet 1,800 rdr. Detta belopp blef, på Sven Carlssons anmaning, till honom den 14 April 1871 utbetaldt af löftesmännen, som dervid erhöllo skuldförbindelsen, å hvilken Sven Carlsson tecknade, att ’densamma, »med inteckningens dödande i hufvudgården, 1/4 mantal Skillingaryd, på löftesmännen transporterades för 1,800 rdr, utan hinder för dem att, efter befogenhet, söka ersättning i den jord som blifvit afsöndrad från hemmanet, sedan inteckningen meddelades».
Johannes Jönsson och Johannes Pettersson instämde häruppå Frohlund till 1871-års hösteting med Östbo härad med påstående, att han skulle till dem antingen afträda den af honom inköpta, jemte hemmanet för förbindelsen intecknade lägenheten eller ock betala 1,800 rdr med ränta från den 14 April 1871.
Frohlund bestred käromålet under påstående, att Johannes Pettersson, som inköpt hemmanet, jemlikt de vid .auktionen kungjorda köpevilkor, varit förbunden att »respek-
s. 407 Sida 407 i årgången börjar här
tera de jordafsöndringar, som hade gemenskap med hemmanets område», samt lägenheten i allt fall icke rimligen borde svara för större del af intecknade gälden än som belöpte å lägenhetens jordvidd i förhållande till hemmansdelens areal, hvilken uppginge till 500 tunnland.
Häradsrätten yttrade i utslag den 27 Oktober 1873: att enär Johannes Jönsson och Johannes Pettersson med ofvannämnda 1,800 rdr infriat ifrågavarande skuldebref, förpligtades Frohlund att, emot öfverlåtelse af deras rätt, till dem genast betala berörda summa jemte sex procent årlig ränta derå från den 14 April 1871, då beloppet blifvit af dem till Sven Carlsson guldet, till dess liqvid skedde, eller, om han det ej ville, till försäljning å offentlig auktion, som genom kronobetjeningens försorg skulle verkställas, öfverlåta ifrågavarande lägenhet jemte de byggnader derå, som vid hans köp å lägenheten funnos eller blifvit med andra ersatta, i hvilket sistnämnda fall af köpeskillingen, med afdrag af kostnaderne för försäljningen, Johannes Jönsson och Johannes Pettersson skulle tillgodokomma hvad som till deras fordrans betäckande till belopp, som förut uppgifvits, åtginge, samt att, om öfverskott uppstode, detsamma borde till Frohlund redovisas.
Frohlund sökte, efter vad, ändring hos Göta hofrätt. Då inteckningen vore fastställd i hela hemmansdelen och icke i laga ordning dödad eller genom exsekutiv försäljning och behörig köpeskillingsliqvid tillintetgjord, så borde hela hemmanet försäljas exsekutivt och köpeskillingen fördelas emellan vederbörande.
Enligt dom den 10 Juli 1874 fann hofrätten ej skäl meddela annan ändring i motvädjade utslaget än att, derest Frohlund till motparterne ej godvilligt betalte ådömda beloppet och räntan, ifrågavarande lägenhet skulle till gäldens betalande i laga ordning utmätningsvis försäljas.
Om detta beslut förenade sig hofrättsrådet Björkman, assessorerne Lothigius och Schånberg samt adjungerade ledamoten, vice häradshöfdingen Lothigius; hvaremot adjungerade ledamoten, fiskalen Löwenadler var af skiljaktig mening
s. 408 Sida 408 i årgången börjar här
och yttrade, att han funne Frohlunds hos hofrätten förda talan ej föranleda ändring i motvädjade utslaget.
Frohlund fullföljde underdånig talan och yrkade, att den af hofrätten stadgade påföljd, ifall Frohlund icke godvilligt betalte omstämda beloppet, måtte ändras derhän: »att den för skuldebrefvet pantförskrifna fastigheten och således jemväl ifrågavarande lägenhet må i laga ordning till gäldens betäckande utmätningsvis försäljas».
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Bahr, föredragande, konstituerade revisionssekreteraren Adlers och t. f. revisionssekreteraren Skarin) hemställde i underdånigt betänkande den 6 Februari 1875, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Saken föredrogs den 23 Februari 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Qvensel, Almqvist, Bolin och Olivecrona) funno ej skäl att i hofrättens dom göra annan ändring, än att Frohlund förklarades ej vara förhindrad att, för den händelse fråga uppstode om utmätning för utsökta beloppet af Frohlunds ägande lägenhet, göra gällande den talan, hvartill fog kunde förefinnas i anledning deraf att stamhemmanet Skillingaryd jemväl blifvit intecknadt för samma belopp.
Justitieråden Södergren och friherre Leuhusen förenade sig i det yttrande, att enär i förevarande sak, sådan den blifvit hos domstolarne utförd och hos Kongl. Maj:t fullföljd, Johannes Jönsson och Johannes Pettersson yrkat, men Frohlund bestridt, att dennes ifrågavarande, från hemmanet 1/4 mantal Skillingaryd med äganderätt afsöndrade lägenhet, fastän densamma icke annorlunda, än såsom dåvarande del af hemmanets ägoområde, blifvit under inteckningen för Bengt Johanssons och hans hustrus skuldebref inbegripen, måtte för betalning af denna skuld till dess hela återstående belopp gå i mät ensam för sig, utan sammanhang med någon utmätningsåtgärd för omförmäldta, genom enskild försäljning från gäldenären till annan person afyttrade hemman, hvilket, enligt Johannes Jönssons och Johannes Petterssons förmenande, numera, i följd af inträffade förhållanden, icke
s. 409 Sida 409 i årgången börjar här
vidare skulle för denna gäld häfta; så och med afseende å grunderne i 7 kapitlet 18 § Rättegångsbalken, sådant detta lagrum lydde i Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1835, och då Johannes Jönsson och hans medpart icke åt denna rättegång beredt det skick, att hos Kongl. Maj:t kunde bedömas om hemmanets ägare kunde vara förbunden att med detsamma för betalningen af ifrågavarande skuld i någon mån ansvara, pröfvade nämnde justitieråd, med ändring af domstolarnes beslut, Johannes Jönssons och hans medparts i denna sak väckta käromål icke böra bifallas.
Justitierådet Lagerstråle biföll nedre revisionens underdåniga betänkande.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 17 Mars 1875.