Naumanns tidskrift 1875 s. 414

Jfr. denna Tidskrift årgångarne 1865, sidd. 4 71, 5 2 6; årg. 1866, sid. 538; årg. 1869, sid. 332; årg. 1871, sid. 365.

Byggmästaren P. G. Löfgren utfärdade den 13 Oktober 1866 fyra till viss man eller ordres stälda, sex månader efter uppsägning till inlösning förfallna skuldebref å tillsamman 6,000 rdr jemte sex procent ränta. Till säkerhet för dessa skuldebref meddelades den 15 i nyssnämnde månad och år inteckning i den Löfgren då tillhöriga fasta egendomen n:o 8 efter 1810-års nummerordning i qvarteret Rudan större i Stockholm, hvarefter skuldebrefven den 23 April 1867 blefvo försedda med intyg af Apotekaren C. E. Wejdling, att han, såsom dåmera ägare af fastigheten, iklädde sig betalningsskyldigheten för samma skuldebref och derifrån befriade utgifvaren Löfgren.

Den 29 Juni 1867 sålde Wejdling till häradsskrifvaren L. P. Forssman ofvannämnda fastighet att tillträdas den 1 nästpåföljande Oktober. I det härom upprättade köpekontrakt stadgades, bland annat, att Forssman i afräkning å den af honom utfästa köpeskillingen 110,000 rdr skulle öfvertaga inteckningar i fastigheten för tillhopa 84,950 rdr, bland hvilka inteckningar ofvanomförmälda fyra skuldebref å tillsamman 6,000 rdr jemväl inbegrepos, samt att Wejdling skulle betala ränta å alla inteckningarne till förenämnda tillträdesdag.

Ar 1868 uppstod rättegång emellan Forssman och Wejdling angående köpets bestånd, hvilken rättegång slutligen afgjordes genom Svea hofrätts dom den 29 April 1869

s. 415 Sida 415 i årgången börjar härKopiera citering

sålunda, att köpeaftalet förklarades vara för Forssman bindande.

Medan denna rättegång pågick, blef fastigheten den 3 September 1868 å exsekutiv auktion försåld; och enligt köpeskillingsliqvid, som förrättades den 5 Juli 1870, lemnade köpeskillingen ingen tillgång till gäldande af ifrågavarande fyra inteckningar.

Under tiden hade Wejdling afträdt sin egendom till borgenärers förnöjande, och konkursdomstolen, medelst dom den 4 Maj 1868, faststält ett af Wejdling erbjudet ackord af fem procent.

Ar 1869 sökte grosshandlanden P. F. Broman, såsom innehafvare af ifrågavarande fyra skuldebref, hos rådstufvurätten i Upsala inteckning på grund af samma skuldebref i en Forssman tillhörig fastighet i nämnda stad. Som Forssman bestred ansökningen, hänvisade rådstufvurätten Broman att sin talan genom rättegång i laga ordning utföra.

Broman uttog då till rådstufvurätten stämning å Forssman med påstående, att som Forssman, då han köpte Wejdlings ofvannämnda fastighet i Stockholm, i afräkning å den af Forssman derför utfästa köpeskilling öfvertagit ansvarighet för ifrågavarande i fastigheten intecknade fyra skuldebref och således iklädt sig personlig betalningsskyldighet för skuldebrefvens innehåll, samt förskrifna beloppet ej kunnat ur fastigheten utgå, Broman måtte till säkerhet för samma skuldebrefs innehåll erhålla inteckning i Forssmans gård i Upsala.

I utslag den 20 December 1869 yttrade rådstufvurätten, att enär Forssman i afseende å liqviden för den exsekutivt försålda fastigheten i Stockholm ägde sin talan och anmärkningsrätt öppen, och Broman ej kunnat stödja något anspråk mot Forssman på det emellan honom och Wejdling upprättade kontraktet, samt Forssman hvarken genom påskrift å ifrågavarande skuldförbindelser eller annorledes ovilkorligen åtagit sig att dem infria eller för dem öfvertagit personlig ansvarighet, blef Bromans käromål ogilladt.

s. 416 Sida 416 i årgången börjar härKopiera citering

Broman fullföljde talan, men Svea hofrätt fann ej skäl göra ändring i rådstufvurättens utslag, och denna hofrättens dom gillades af Kongl. Maj:t i dom den 18 Juni 1871.

Är 1873 instämde e. o. hofrättsnotarien W. Selander till rådstufvurätten i Upsala Forssman med yrkande, att enär denne i det emellan honom och Wejdling upprättade köpekontraktet angående fastigheten i Stockholm förbundit sig att öfvertaga ansvaret för de deri vid köpet befintliga inteckningar till belopp af 84,950 rdr, och bland dessa jemväl befunnits de fyra förut omförmälda skuldebrefven å tillhopa 6,000 rdr, Forssman måtte varda ålagdt att till Selander, såsom dåmera innehafvare af samma skuldebref, »å förfallodagen» inbetala beloppen deraf jemte ränta.

Selander företedde de fyra skuldebrefven i hufvudskrift samt åberopade:

l:o) följande handling: »Min fordran af h:r häradsskrifvaren L. F. Forssman i följd af det honom och mig emellan den 29 Juni 1867 slutade köp om fasta egendomen inom qvarteret Rudan större under n:o 8 samt adress n:o 48, B, vid Qvartersgatan uti Ladugårdslands församling i Stockholm, öfverlåtes härmed till h:r grosshandlanden P. F. Broman i Carlstad med rättighet för honom att denna min fordran utsöka, uppbära och qvittera; gällande h:r Bromans qvitto lika med mitt eget. Broby den 8 November 1872. C. E. Wejdling». (Två vittnen);

2:o) det emellan Wejdling och Forssman den 29 Juni 1867 upprättade köpekontrakt i hufvudskrift, försedt med denna påskrift: »Som h:r apotekaren C. E. Wejdling, förr än dess konkurs inträffade, på mig öfverlåtit den rätt, han enligt detta köpekontrakt äger i fråga om h:r häradsskrifvaren Forssmans skyldighet att ansvara för de i fasta egendomen n:o 8 (etc. — den ifrågavarande egendomen angifves -—) varande inteckningar till belopp af 84,950 rmt, så öfverlåtes härmed samma rätt på h:r hofrättsnotarien Wilh.

s. 417 Sida 417 i årgången börjar härKopiera citering

Selander i Stockholm, dock utan retour. Carlstad den 22 September 1873. P. F. Broman». (Tvä vittnen);

3:o) handlingar, utvisande att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Christianstads län, uppå derom gjord ansökning af dåvarande innehafvaren af de fyra skuldebrefven, genom utslag den 25 November 1873, med tillämpning af det i Wejdlings konkurs faststälda ackord, ålagt Wejdling att på grund af skuldebrefven utgifva fem procent af förskrifna beloppet med 300 rdr jemte ränta, men att vid anstäldt utmätningsförsök den 12 December nämnda år Wejdling befunnits sakna alla tillgångar.

Forssman genmälde: Frågan om hans ansvarighet fölåberopade skuldebrefven vore redan pröfvad genom Kongl. Maj:ts förut anmärkta dom den 18 Juni 1871, hvarigenom Bromans yrkande att för samma skuldebref vinna inteckning i Forssmans gård i Upsala ogillats just på den grund att Forssman ej ansetts skyldig att för skuldebrefven ansvara. I allt fall hade Wejdling brustit i fullgörande af hvad han i köpekontraktet med Forssman sig åtagit, hvilket haft till följd att den till Forssman sålda fastigheten blifvit honom frånhänd. Vid sådant förhållande måste Forssman ock vara fri från de förbindelser, han åtagit sig till Wejdling. På grund häraf bestred Forssman bifall till käromålet och yrkade ansvar å Selander för dombrott.

Selander erinrade: Kongl. Maj:ts åberopade dom af den 18 Juni 1871 rörde ej samma fråga, som den, om hvilken i det förevarande målet tvistades, enär i domen afhandlades frågan om rätt till inteckning till säkerhet för de ifrågavarande skuldebrefven, men i det senare målet tvistades om rätt till betalning för skuldebrefvens innehåll. Äfven om Wejdling brustit i fullgörande af sina i köpekontraktet med Forssman åtagna förbindelser, — hvilket vore Selander obekant, — så utgjorde detta förhållande ej någon ursäkt för Forssman, enär hans köp af fastigheten i Stockholm förklarats vara för honom bindande.

Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg.

s. 418 Sida 418 i årgången börjar härKopiera citering

I utslag den 2 Februari 1874 utlät sig rådstufvurätten: att enär genom Kongl. Maj:ts i rättegången emellan Broman och Forssman den 18 Juni 1871 meddelade dom frågan om Forssmans betalningsskyldighet för ifrågavarande skuldförbindelser vore pröfvad, och Selander icke visat, att Forssman derefter åtagit sig att dem infria, blef Selanders instämda talan ogillad. — Forssmans påstående om ansvar å Selander för dombrott lemnades deremot utan afseende.

Selander vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 2 Juli 1874 yttrade: att hofrätten väl funne Kongl. Maj:ts ofvanberörda dom icke på denna sak inverka, äfvensom att Selander icke omedelbart på det af honom åberopade, emellan Forssman och Wejdling upprättade köpekontraktet kunde grunda några anspråk emot Forssman; men enär Forssman genom åberopade kontraktet i afräkning å köpeskillingen för fastigheten öfvertagit inteckningar i densamma till visst belopp, hvarunder de nu ifrågavarande skuldsedlarne ostridigt inbegripits, och Forssman följaktligen vore Wejdling ansvarig för hvad denne kunde hafva nödgats utgifva till följd af de ansvarighetsförbindelser Wejdling å skuldsedlarne tecknat; ty och som Selander till stöd för sin talan åberopat jemväl en af Wejdling den 8 November 1872 utfärdad handling, hvarigenom han till Broman öfverlåtit sin fordran hos Forssman på grund af köpekontraktet, äfvensom. en af Broman den 22 September 1873 gjord skriftlig öfverlåtelse till Selander af Wejdlings rätt emot Selander på grund af samma kontrakt, men Selander icke emot Forssmans bestridande ådagalagt att Wejdling, till följd af sina ofvanberörda ansvarighetsförbindelser, fått vidkännas utbetalning i vidsträcktare mån än att han genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Christianstads län utslag den 25 November 1873 förpligtats utgifva 300 rdr rmt jemte sex procent ränta derå från den 13 Oktober 1866, till dess betalning komme att ske, pröfvade hofrätten rättvist att, med ändring af rådstufvurättens utslag, på det sätt bifalla Selanders instämda talan, att Forssman förpligtades att, emot afskrifning å åbo-

s. 419 Sida 419 i årgången börjar härKopiera citering

ropade skuldsedlarne, till Selander utgifva 300 rdr med ränta derå på sätt nyss nämndt blifvit.

Om denna dom förenade sig assessoren friherre Staël von Holstein, referent, assessoren Boivie och adjungerade ledamoten fiskalen Westman.

Hofrättsrådet Forssell anförde: »Lika med referenten anser jag väl Forssman vara på grund af sitt omförmälda åtagande förbunden att hålla Wejdling skadeslös, för hvad denne nödgats till inteckningarnes infriande gälda; men då icke visadt är, att Wejdling drabbats af någon sådan utgift, pröfvar jag rättvist gilla det slut, hvari rådstufvurätten i saken stannat».

Assessoren Moberg yttrade: »För min del anser jag Kongl. Maj:ts dom den 18 Juni 1871, hvarigenom blifvit pröfvadt allenast grosshandlanden Bromans yrkande att såsom innehafvare af ifrågavarande skuldebref för desamma erhålla inteckning i Forssman tillhörig fastighet men icke hans betalningsskyldighet för desamma, icke vara af beskaffenhet att äga inflytande på utgången af denna sak; och emedan Forssman i köpekontraktet den 29 Juni 1867 angående fastigheten i fråga utfäst sig att i afräkning på den betingade köpeskillingen 110,000 rdr öfvertaga inteckningar i fastigheten för tillhopa 84,950 rdr med räntor derå från den 1 derpåföljande Oktober, samt ostridigt är ej mindre att omförmälda intecknade skuldebref å tillhopa 6,000 rdr inbegripits i nyssnämnda summa, än äfven att ur den köpeskilling, som vid fastighetens exsekutiva försäljning från Forssman erlagts, någon utdelning icke erhållits för samma 6,000 rdr; ty och som Wejdling, hvilken följaktligen enligt köpekontraktet med Forssman ägt fordra, att denne skulle inlösa skuldebrefven, å hvilka Wejdling tecknat personlig ansvarighet, genom skriftlig handling den 8 November 1872 öfverlåtit sin fordran af Forssman enligt nu åberopade köpekontrakt å Broman, som åter den 22 September 1873 öfverlåtit sin rätt å Selander, samt denne jemväl visat sig vara innehafvare af skuldebrefven i hufvudskrift; alltså pröfvar jag, för min del, rättvist att, med ändring af rådstufvurät-

s. 420 Sida 420 i årgången börjar härKopiera citering

tons utslag, förpligta Forssman att, emot återfående af skuldsedlarne, till Selander genast utgifva 6,000 rdr med 6 procent ränta från den 1 Oktober 1867 till dess betalning följer».

Parterne, hvar å sin sida, sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.

Medelst underdånigt betänkande den 13 Januari 1875 yttrade nedre revisionen (revisionssekreteraren Widström och t. f. revisionssekreteraren Herslow, den sistnämnde referent), följande: Lika med hofrätten torde Kongl. Maj:t finna den af Forssman åberopade nådiga domen den 18 Juni 1871 icke utgöra hinder för pröfning af den utaf Selander i förevarande sak förda talan; och emedan Forssman i det emellan honom och Wejdling den 29 Juni 1867 upprättade kontrakt, hvilket genom hofrättens laga kraftvunna dom den 29 April 1869 förklarats vara för Forssman bindande, åtagit sig att, i afräkning å köpeskillingen för den af honom enligt berörda kontrakt från Wejdling inköpta fastighet, ansvara för infriandet af då i fastigheten intecknade skuldförbindelser å tillsamman 84,950 rdr jemte derå från den 1 Oktober 1867 upplöpande ränta, samt ostridigt är att bland nämnde förbindelser inbegripits ifrågavarande, den 13 Oktober 1866 af Byggmästaren Löfgren utfärdade fyra skuldebref, för hvilka Wejdling, medan han af fastigheten var ägare, iklädt sig personlig ansvarighet; ty och som den af Wejdling sålunda förvärfvade rätt att i fråga om gäldande af de i samma fyra skuldebref förskrifna belopp tillsamman 6,000 rdr jemte ränta derå från den 1 Oktober 1867, hålla sig till Forssman, genom behörige öfverlåtelser af Wejdling på grosshandlanden Broman och af denne på Selander, öfvergått till den sistnämnde, hvilken jemväl visat sig vara innehafvare af ifrågavarande skuldebrefven, samt Forssman icke styrkt att berörda rätt, i följd af honom tillkommande fordringar hos Wejdling, upphört att medföra verkan, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens dom i sjelfva saken, förpligta Forssman att mot erhållande af betalningsbevis och afskrifning å ifrågavarande skuldebrefven, till Selander ut-

s. 421 Sida 421 i årgången börjar härKopiera citering

gifva 6,000 kronor jemte 6 procent ränta derå frän den 1 Oktober 1867 till dess liqvid sker.

T. f. revisionssekreteraren Skarin var härifrån skiljaktig och yttrade: »Alldenstund Forsmanns i kontrakt den 29 Juni 1867 åtagna förbindelse att öfvertaga ifrågavarande intecknade skuldebref, efter mitt förmenande, ej för Wejdling medför fordringsrätt hos Forssman i annan eller vidsträcktare mån än Wejdling fått för skuldebrefvens infriande vidkännas kostnad; men ej visadt är att någon utgift i detta hänseende ännu drabbat Wejdling; fördenskull och emedan Selander emot Forssman, hvilken ej, så vidt ådagalagdt blifvit,. annorledes är för skuldebrefven personligen ansvarig, icke har bättre rätt än Wejdling, hemställer jag för min del i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hofrättens dom, förklara Selanders i saken förda talan icke kunna bifallas».

Saken föredrogs den 27 Januari 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Naumann, Bolin, Rabe, Olivecrona, och von Segebaden), dervid Högsta Domstolen fann Forssman icke hafva anfört skäl, som kunde verka ändring i hofrättens dom.

Beträffande åter Selanders fullföljda talan, så alldenstund Forssman i det emellan honom och Wejdling upprättade köpekontrakt angående fasta egendomen n:o 8 i qvarteret Rudan större i Stockholm förbundit sig att öfvertaga i fastigheten befintliga inteckningar till belopp af 84,950 rdr äfvensom att ansvara för räntorna derå från den 1 Oktober 1867, och ostridigt vore, att under de inteckningar, för hvilka Forssman sålunda iklädt sig betalningsskyldighet, jemväl fölle omstämda intecknade skuldebref, för hvilkas infriande Wejdling, medan han var ägare af fastigheten, åtagit sig personlig ansvarighet; fördenskull och emedan den omständighet, att, på sätt handlingarne utvisade, genom dom den 4 Maj 1868 i Wejdlings konkurs af honom erbjudet ackord blifvit faststäldt och att i anledning deraf Wejdling, vid mot honom anställd lagsökning, ålagts att af de uti ifrågavarande skuldebref förskrifna belopp gälda allenast

s. 422 Sida 422 i årgången börjar härKopiera citering

300 rdr jemte ränta derâ, icke i större eller mindre mån upphäfde verkan af Forssmans i köpekontraktet gjorda utfästelse till Wejdling att omförmälda skuldebref infria, samt Selander visat sig vara, efter öfverlåtelse af Wejdling på Broman och af denne på Selander, innehafvare af Wejdlings rätt mot Forssman på grund af förenämnda köpekontrakt; ty och som Forssman icke styrkt sin uppgift att han ägde genfordran hos Wejdling och till följd deraf qvittningsrätt, pröfvade Högsta Domstolen rättvist att, med ändring af hofrättens dom i hvad den blifvit af Selander öfverklagad, förpligta Forssman att till Selander mot qvitto och afskrifning å omstämda skuldebref utgifva 6,000 kronor jemte 6 procent ränta derå från den 1 Oktober 1867 till dess betalning skedde.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 24 Februari 1875.