Tvist angående betalningsorten af köpeskilling, då i köpekontraktet är föreskrifvet att inbetalningarne skulle af köparen »hållas säljaren tillhanda».
25 maj 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 597–600 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, C) Jordabalken, nr 11 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 106 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Jordabalken, nr 11.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 597–600 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 25 Maj 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Jfr. årgången 1866, sid. 426 o. f.
Genom kontrakt den 19 Mars 1869 upplät bonden Magnus Månsson i Fjellbohög till sågverksägaren Ferdinand Guntrum i Nyvik, mot 1,400 rdr, rättighet att under 30 år frän nämnda dag å Magnus Månssons skog till hemmanet n:o 1 i Fjellbohög om 2 seland afverka all furu- och granskog, som sju alnar från roten höll minst tio engelska tum i genomskärning. Af köpesumman erlades 400 rdr då kontraktet upprättades, och af återstoden skulle 500 rdr betalas den 15 Mars 1870 samt 500 rdr den 15 Mars 1871. Kontraktet innehöll tillika följande bestämmelse: »Skulle köparen ej hålla säljaren de föreskrifna inbetalningarne tillhanda sist en månad efter de bestämda tiderna, så förfaller detta köp till all sin kraft och verkan, och skall säljaren genast ovägerligen och utan någon invändning återbetala de möjligen uppburna afbetalningarne, och köparen deremot gälda säljaren den då möjligen afverkade skogen».
Å den liqvid, som förföll den 15 Mars 1870, hade 100 rdr den 25 Januari samma år till Magnus Månsson erlagts i Skellefteå och öfrige 400 den 15 Mars i Utanede; men vid tiden för den tredje liqvidens verkställande hade parterne råkat i tvist om stället hvarest densamma skulle äga rum. Då i följd häraf liqvid uteblef, uppsade Magnus Månsson i September 1871 kontraktet hos Guntrum och öfverlät afverkningsrätten till handlanden P. Wikström, hvilken å Magnus Månssons vägnar, jemlikt bestämmelsen i kontraktet, sedermera erbjöd Guntrum åter de redan erlagda betalningarne, som denne dock vägrade emottaga.
s. 598 Sida 598 i årgången börjar här
Häruppå lät Magnus Månsson under vintern 1872 för Wikströms räkning å skogen afverka 413 träd af förutnämnda dimensioner; och i anledning häraf instämde Guntrum honom till 1872-års hösteting med Ramsele tingslag med yrkande att varda ersatt för det afverkades värde.
Magnus Månsson bestred detta yrkande, enär Guntrum icke inom bestämd tid erlagt den senast förfallna andelen af köpeskillingen, hvadan ock kontraktet förfallit.
Guntrum ansåg sig hafva fullgjort hvad honom enligt kontraktet ålegat, då han i vederbörlig tid haft penningarne i beredskap åt Magnus Månsson, hvilken genom sin underlåtenhet att afhemta desamma sjelf vållat att liqviden ej verkstälts. Tillika företedde Guntrum den emellan parterne från den 14 Maj till den 6 September 1871 i ämnet förda brefvexling, deraf syntes att hvardera parten fordrat att få liqviden verkställd hemma hos sig, för hvilket ändamål de tillskrifvit hvarandra med erinran: » Ni vet hvar jag bor».
Häradsrätten yttrade i utslag den 2 Januari 1874: att som upplyst och ostridigt vore, att Magnus Månsson, efter det han genom ofvanberörda kontrakt för 1,400 rdr till Guntrum upplåtit rätt att under 30 år å förutnämnda skog afverka alla träd af furu eller gran, som på 7 alnars längd från roten i diameter hölle minst 10 engelska tum och derutöfver, derefter icke destomindre till P. Wikström upplåtit enahanda afverkn ingsrätt till samma skog, hvarå i följd deraf för Wikströms räkning under Februari och Mars månader 1872 afverkats åtskilliga träd af de åt Guntrum upplåtna dimensioner, deraf upphuggits tillhopa 500 stycken sågstockar; alltså och då hvad Magnus Månsson anfört derom, att kontraktet skulle före sistnämnda upplåtelse hafva upphört att vara gällande, enär köpeskillingens i kontraktet såsom vilkor för upplåtelsens bestånd föreskrifna tillhandahållande åt Magnus Månsson, inom en månad efter hvarje afbetalnings förfallotid, skulle hafva blifvit af Guntrum uraktlåten, icke förtjenade afseende, vid det förhållande att Magnus Månsson mot Guntrums bestridande icke styrkt en dylik uraktlåtenhet eller visat att liqviderna icke på bestämda tider varit
s. 599 Sida 599 i årgången börjar här
for Magnus Månsson Iws Gruntrum tillgängliga, förpligtades Magnus Månsson att till Guntrum, hvilken a det afverkade icke styrkt högre värde, än Magnus Månsson medgifvit, genast utgifva godtgörelse för de 413 sågtimmer, för hvilka dylik godtgörelse blifvit i saken fordrad, med 258 rdr 12 öre.
Svea hofrätt, der Magnus Månsson efter vad sökte ändring, yttrade medelst dom den 3 December 1874: att enär i ofvanomförmälda kontrakt, hvarigenom Magnus Månsson till Guntrum försålt rätt till afverkning af skog å Magnus Månssons hemman i Fejllbohög, funnes stadgadt att, derest köparen icke hölle säljaren de i kontraktet föreskrifna afbetalningar tillhanda sist en månad efter de bestämda förfallotiderna, kontraktet skulle till all kraft och verkan förfalla; ty och som ostridigt vore, att Guntrum icke inom en månad efter den 15 Mars 1871, då sista afbetalningen varit till betalning förfallen, erlagt denna till Magnus Månsson, samt, dä särskild öfverenskommelse om betalning sorten icke, så vielt visadt blifvit, varit träffad, Guntrum varit pligtig att, på sätt Magnus Månsson yrkat, fullgöra betalningen i dennes hemvist, och vid sådant förhållande den af Guntrum åberopade omständighet, att liqvid varit alltifrån förfallodagen för Magnus Månsson tillgänglig i Guntrums kontor å Nyvik, icke förtjenade afseende; alltså och då, i följd af Guntrums berörda underlåtenhet, Magnus Månsson varit på grund af kontraktets innehåll berättigad att, på sätt som skett, uppsäga kontraktet och derefter till annan person upplåta afverkningsrätt å ifrågavarande skog, funne hofrätten, med ändring af häradsrättens utslag, skäligt ogilla den af Guntrum i saken förda ersättningstalan.
I denna dom sökte Guntrum i underdånighet ändring.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Nahr, konstituerade revisionssekreteraren Adlers, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Lilienberg) hemställde i underdånigt betänkande den 21 April 1875, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom; och då saken den 27 i samma månad föredrogs inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitie-
s. 600 Sida 600 i årgången börjar här
råden Qvensel, Södergren, Cramér, Naumann, Huss, Lindhagen och Svedelius), blef nedre revisionens betänkande af Högsta Domstolen bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 25 Maj 1875.