I afseende på expropriation, skall frågan om hvad som må exproprieras (här en grustägtslägenhet) vara i behörig ordning afgjord, innan Nämnd sättes för bestämmande af ersättningsbeloppet. Förfares annorlunda, må deröfver klagas i Hof-
27 april 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 610–612 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Förordningen om allmänna skogarne. Jagt- stadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hem- mansklyfning och jordafsöndring, sjösänkning, vattenverk, berg- verk, eldskada, brandförsäkring, pensionsinrättningar, tillverk- ning och försäljning af bränvin. Ordningsstadgan för rikets, nr 16 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 109 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 21 för det här referatet, men referatet börjar på s. 610 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Förordningen om allmänna skogarne. Jagt- stadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hem- mansklyfning och jordafsöndring, sjösänkning, vattenverk, berg- verk, eldskada, brandförsäkring, pensionsinrättningar, tillverk- ning och försäljning af bränvin. Ordningsstadgan för rikets, nr 16.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 610–612 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 27 April 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Hos Grangärdes tingslags häradsrätt anhöll ingeniören Walmsley Stanley, å Frövi-Ludvika jernvägsbolags vägnar, om tillsättande af särskild nämnd för pröfning af fråga om
s. 611 Sida 611 i årgången börjar här
den ersättning, som borde utgå till jordägare för den inom tingslaget belägna jord, hvilken jernvägsbolaget förklarats berättigad att till sig lösa. Sedan i anledning häraf nämnd blifvit utsedd, förklarade disponenten för Ludvika bruk C. E. Roth, att Ludvika bruksägare icke ville afstå från ett fiere hundra alnar från bansträckningen befintligt, å Thorsbo skog beläget grustag, hvarå jernvägsbolaget gjort anspråk, men att, derest bolaget emellertid skulle anses äga att medelst expropriation bereda sig tillgång till det i nämnda grustag varande grus, lösen derför borde utgå efter kubikinnehållet, och bruksägarne bibehållas vid äganderätt till sjelfva marken.
Stanley invände att det icke tillkom domstolen att härom meddela bestämmelser.
Då Roth yrkade, att häradsrätten skulle meddela särskildt utlåtande öfver hans påståenden, förklarade häradsrätten genom beslut den 21 April 1873: att det i förevarande mål ej tillkomme rätten att bestämma hvad eller huru mycket som finge lösas, och att rätten i fråga om grustaget icke ägde föreskrifva den grund, enligt hvilken lösen derför borde utgå.
Roth anmälde missnöje mot detta beslut och yrkade att ärendet måtte hvila, intill dess berörda frågor blifvit genom laga kraftägande domslut afgjorda; men detta yrkande lemnades af häradsrätten utan afseende, och hänvisades Roth att, sedan nämnden i saken beslutat, fullfölja sin talan.
Vid den värdering, som härefter af nämnden verkställdes, uppskattades grustaget till 7,400 rdr, och detta beslut blef den 30 Januari 1874 af häradsrätten parterne meddeladt jemte besvärshänvisning enligt 21 § i Kongl. Förordningen den 14 April 1866, angående jords afstående för allmänt behof.
Roth anförde häruppå i Svea hofrätt besvär emot häradsrättens beslut den 21 April 1873 och den då undfångna besvärshänvisningen, hvarigenom Roth betagits rätt att få sina påståenden slutligen pröfvade, innan nämnden i saken beslutat; och yrkade Roth att så väl häradsrättens som nämndens beslut måtte upphäfvas och ärendet till
s. 612 Sida 612 i årgången börjar här
häradsrätten återförvisas, helst som grustaget icke vore beläget inom det område, som jernvägsbolaget erhållit tillstånd att expropriera.
Genom utslag den 26 Maj 1874 fann hofrätten Roths klagan icke förtjena afseende.
Roth fullföljde underdånig talan och anmärkte, att fråga om hvad som må exproprieras bör, innan nämnd beslutar, vara afgjord, vare sig af domstol eller i administrativ väg.
Målet föredrogs den 27 April 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, Cramér, Naumann, Huss, Lindhagen och Svedelius); och emedan icke vore visadt, att Konungen godkänt behofvet för Frövi- Ludvika jernväg af ifrågavarande lägenhet för grustägt, samt häradsrätten vid sådant förhållande, jemlikt 2 § i Kongl. Förordningen den 14 April 1866, icke ägt att emot Roths bestridande låta nämnd sättas för afgörande af frågan om ersättning för berörda lägenhet eller att till den för andra ersättningars bestämmande tillsatta nämndens pröfning samma fråga öfverlemna ; ty fann Högsta Domstolen, på grund af 21 § i nämnde Kongl. Förordning, skäligt sålunda bifalla Roths fullföljda klagan, att, med ändring af domstolarnes utslag, all verkan af nämndens beslut i omförmälda fråga förklarades förfallen.