Naumanns tidskrift 1875 s. 630

I stämning till 1873-års sommarting med Erlinghundra härad yrkade styrelsen för statens jernvägsbyggnader, att som Odensala församling vid sockenstämma den 21 April 1862 åtagit sig att till inlösen af jord för den numera fullbordade norra stambanan emellan Stockholm och Upsala bidraga med 1,556 rdr 25 öre, församlingen måtte varda ålagdt utgifva omförmälda belopp jemte ränta derå.

Det vid berörda sockenstämma hållna protokoll företeddes i bestyrkt afskrift, deri § 1 lydde sålunda: »Den 21 April föredrog undertecknad frågan om den påtänkta jernvägen norrut från Stockholm, då denna församling tillkännagaf, att den önskade, att nämnde jernväg skulle komma att ledas öster om Sigtunafjärden, och lofvade att dertill bidraga med 1,556 rdr 25 öre af sin magasinskassa eller 30 rdr pr mantal. In fidem: Löthman».

s. 631 Sida 631 i årgången börjar härKopiera citering

Församlingen genmälde, att berörda beslut väl tillkommit i laga ordning, men ej blifvit inom föreskrifven tid eller ens någonsin med besvärshänvisning kungjordt från predikstolen, och således ej vunnit laga kraft; att förslag om socknens deltagande i kostnaderna för anläggningen af ifrågavarande jernväg utgått från enskild person, som sökt bilda bolag för jernbanans anläggning; att sockenstämmobeslutet i anledning deraf tillkommit, men icke under förutsättning, att jernvägen skulle byggas af staten; och att till beslutet jemväl den omständigheten bidragit, att, i enlighet med en vid förberedande sammanträde framlagd karta, station skulle inrättas vid lägenheten »Smällen» inom socknen, men att station ej blifvit der eller annorstädes inom socknen förlagd.

I anledning häraf anmärkte styrelsen, att sockenstämmoprotokollet icke utmärkte, att församlingen vid sin utfästelse af bidrag till jernvägsanläggningen fogat annat vilkor, än att banan skulle dragas öster om Sigtunafjärden; hvarjemte styrelsen, på fråga af församlingen huruledes ofvan anmärkta protokoll kommit i styrelsens ägo, svarade, att sedan protokollet åtföljt Kongl. Maj:ts till 1863-års riksdag aflåtna proposition med förslag till jernvägsanläggning och derefter jemte öfriga handlingar till Kongl. Maj:t återstälts, hade protokollet genom civildepartementet till styrelsen öfverlemnats.

Häradsrätten yttrade i utslag den 30 Maj 1873: att emedan församlingen å sockenstämma den 21 April 1862, hvilken varit lagligen utlyst, jemte det församlingen uttalat sin önskan, att jernvägen emellan Stockholm och Upsala måtte ledas öster om Sigtunafjärden, förbundit sig att dertill bidraga med 1,556 rdr 25 öre af dess magasinskassa, motsvarande 30 rdr på mantalet, och, efter hvad församlingens ombud under sakens handläggning inför häradsrätten antydt, detta beslut icke öfverklagats; ty och som sockenstämman varit behörig att besluta i detta ärende, och församlingen, som medgifvit, att beslutet i laga ordning tillkommit, icke styrkt sin invändning, att detsamma derefter icke skulle blifvit med besvärshänvisning behörigen kungjordt; alltså och då jernvägen blifvit anlagd öster om Sig-

s. 632 Sida 632 i årgången börjar härKopiera citering

tunafjärden, förpligtades församlingen att, emot qvitto, till styrelsen utgifva fordrade 1,556 rdr 25 öre jemte 5 procent ränta derå från stämningsdagen den 20 Maj 1873 till dess betalning skedde.

Församlingen vädjade till Svea hofrätt samt anmärkte,, bland annat, att församlingen, enligt Kongl. Förordningen om sockenstämmor i riket den 29 Augusti 1843, icke ägt befogenhet att fatta sådant beslut som det ifrågavarande, så att beslutet i alla händelser icke vore för församlingen bindande.

I dom den 11 Juni 1874 yttrade hofrätten: att emedan församlingen, hvars i saken gjorda uppgift, att det åberopade sockenstämmobeslutet skulle fattats allenast under förutsättning, att enskild person eller bolag komme att bygga jernvägen i fråga, icke vunne stöd af sockenstämmoprotokollets lydelse, ej gittat bestrida, att, på sätt styrelsen uppgifvit, protokoll, innefattande nämnda beslut, blifvit till Kongl. Maj:t ingifvet och sedermera rikets ständer tillstäldt innan beslut fattades om. jernvägens anläggning; ty och på ofvan upptagna af häradsrätten anförda grunder pröfvade hofrätten rättvist fastställa det slut, hvari häradsrätten i saken stannat.

Församlingen sökte i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Bahr, föredragande, konstituerade revisionssekreteraren Bråkenhielm och t. f. revisionssekreteraren Skarin) afgaf den 6 Februari 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Enär, om än antagas må, att ofvanberörda å sockenstämma med Odensala församling den 21 April 1862 fattade beslut blifvit jemte hänvisning till besvärs anförande deröfver inom föreskrifven tid i församlingens kyrka kungjordt, samma beslut likväl, efter hvad utredt är, varit föranledt af då väckt förslag om byggande af ifrågavarande jernväg utaf ett för sådant ändamål bildadt bolag, och jernvägsstyrelsen icke ens uppgifvit, att staten, genom hvars försorg, på grund af Kongl. Maj:ts i ämnet sedermera gjorda framställning, jernbanan kommit till stånd, i följd af någon i behörig ordning af församlingen meddelad tillåtelse vunnit rätt att på omförmälda

s. 633 Sida 633 i årgången börjar härKopiera citering

beslut grunda något ersättningsanspråk, hemställer nedre revisionen i underdånighet, det måtte Kongl. Maj:t, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara styrelsens i saken förda talan icke kunna bifallas.

Saken föredrogs den 27 April inför Högsta Domstolen; och emedan den omständighet, att Odensala församling, innan ännu genom Kongl. Maj:ts proposition till rikets ständer den 25 November 1862 förslag blifvit framstäldt derom, att jernväg emellan Stockholm och Upsala skulle af staten anläggas, å ofvannämnda sockenstämma, i anledning af framställning från enskild person eller ett för byggande af samma jernväg bildadt bolag, tillkännagifvit önskan, att jernvägen skulle ledas öster om Sigtunafjärden, och lofvat att dertill bidraga, efter beräkning af 30 rdr för hvarje mantal, med 1,556 rdr 25 öre af sin magasinskassa, icke grundlade laga rätt för styrelsen öfver statens jernväg sbyggnader att af församlingen utfordra nämnda belopp; ty och då styrelsen ej heller i öfrigt visat laga skäl för sitt käromål, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Bolin, Olivecrona och von Segebaden) rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, styrelsens i saken förda talan ogilla.

Justitieråden Lagerstråle och Svedelius förklarade: att enär Odensala församling genom ifrågavarande, å allmän sockenstämma i laga ordning fattade beslut utfåst att, derest jernvägen emellan Stockholm och Upsala komme att ledas öster om Sigtunafjärden, dertill bidraga med 1,556 rdr 25 öre; samt det för utfästa bidraget stadgade vilkor blifvit genom norra stambanans anläggande öster om Sigtunafjärden af styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader fullgjordt, pröfvade bemälde justitieråd, med ogillande af församlingens mot krafvet framställda invändningar, rättvist fastställa det slut, hvari domstolarne stannat.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Maj 1875.