Af hustru sökt boskilnad derföre att mannen visat henne hat och illvilja, särskildt dymedelst att, såsom straff derföre att hon begagnade flätädt hår och guldringar på sina fingrar och i öronen samt drack kaffe, han förvägrat hustrun mat och tvingat henne
7 april 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 634–636 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, A) Giftermålsbalken, nr 6 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 114 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Giftermålsbalken, nr 6.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 634–636 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 7 April 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till Neder Kalix tingslags häradsrätt uttog garfvaren Anders Rönnqvists i Gammelgården hustru Johanna Rönnqvist, född Falk, år 1872 stämning å sin bemälde man med påstående, att som mannen under senare åren visat hat och illvilja emot henne och i sådant afseende ej låtit rätta sig af vederbörande kyrkoherdes och kyrkoråds varning och förmaning, samt han afvisat henne från deras gemensamma ho och satt sig ensam i besittning af boets fasta och lösa egendom, hvilken, på det sätt mannen nu handhade densamma, vanvårdades och antagligen komme att förskingras, det måtte alltså dömas till boskilnad mellan makarne.
Mannen Rönnqvist bestred bifall till käromålet.
Sedan vittnen blifvit hörda, yttrade häradsrätten genom beslut den 15 Januari 1873: att enär utredt vore, att mannen Rönnqvist fiere gånger förvägrat hustrun mat och att sitta, från klockan 6 om morgonen till klockan 6 om aftonen, under förebärande att detta vore straff derför att hon ej varit honom underdånig och lydig, synnerligast derutinnan att hon icke slutat att begagna håret flätadt och guldringar på sina fingrar och i öronen och att dricka kaffe, samt han jemväl tillämpat detta så kallade straff äfven sedan hon afklippt håret och aflagt guldringarne och örhängena, men icke velat upphöra med kaffedrickandet, så att hustrun måst afflytta från det gemensamma boet, samt mannen äfven inför rätten vägrat emottaga henne i huset och lemna henne
s. 635 Sida 635 i årgången börjar här
del i boets egendom, med mindre hon upphörde dricka kaffe, förty och då detta allt för hustru Rönnqvist medförde samma verkan som om mannen, på sätt i 2 § 3 momentet af Kongl. Förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo omförmäldes, af ondska och motvilja öfvergifvit och förlupit hustrun, funne häradsrätten hustru Rönnqvist hafva visat skälig anledning till sin begäran om boskilnad i följd hvaraf häradsrätten ej mindre förordnade om uppteckning af makarne Rönnqvists bo, än äfven beslöt offentlig stämning å makarnes samtliga borgenärer, för att öfver ansökningen höras.
Sedan makarne Rönnqvists borgenärer, öfver boskilnadsansökningen hörde, förklarat att de icke hade något att erinra mot bifall till densamma, men mannen Rönnqvist fortfarande bestridt hustruns yrkande, utlät sig häradsrätten genom utslag den 18 Juli 1873: att enär boets samtlige borgenärer den sökta boskilnaden medgifvit, samt häradsrätten redan genom berörda den 15 Januari 1873 meddelade beslut ansett mannen Rönnqvists ofvanberörde förfarande mot hustrun för henne medföra samma verkan som om mannen af ondska och motvilja öfvergifvit och förlupit hustrun, förty, under åberopande af 2 § 3 momentet af ofvannämnde Kongl. Förordning, dömde häradsrätten till boskilnad emellan makarne Rönnqvist samt förordnade två personer att dem emellan skifta deras bo, på sätt 11 § af nämnde Kongl. Förordning bjöde, och åt hustru Rönnqvist öfverlemna hennes lott i boet att af hennes gode man enligt 12 § i samma Kongl. Förordning förvaltas, med öppen rätt för dem af borgenärerna, hvilkas anmälda fordringar i boet ej blifvit af mannen Rönnqvist godkände, att om dessa sina fordringars utfående särskildt stämma makarne och sin talan derom utföra, derest förlikning om desamma ej kunde träffas.
Mannen Rönnqvist vädjade till Svea hofrätt. De af häradsrätten anförde omständigheter utgjorde ej laga skäl för bifall till ansökning om boskilnand. Mannen Rönnqvist hade ej öfvergifvit eller förlupit hustrun. Äfven om den ena makan drefve den andra ur boet, medförde ett sådant
s. 636 Sida 636 i årgången börjar här
handlingssätt icke någon annan påföljd än makarnes skilnad till säng och säte, på sätt i 14 kapitlet 2 § Giftermålsbalken stadgades. På grund häraf yrkade Rönnqvist upphäfvande af häradsrättens i målet meddelade beslut och utslag.
Medelst dom den 12 Mars 1874 yttrade hofrätten: att emedan hustru Rönnqvist icke visat att sådane omständigheter vore för handen, då enligt 2 § i Kongl. Förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862, hustru finge vinna boskilnad, funne hofrätten, med upphäfvande af häradsrättens öfverklagade beslut, den af hustru Rönnqvist gjorda ansökning icke kunna bifallas.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Forssell, assessorerne friherre 0. W. Staël von Holstein och Hoirie samt adjungerade ledamoten, vice häradshöfdingen Westman, den sistnämnde referent.
Assessoren Moberg var skiljaktig och förklarade, att han för sin del ej funne skäl att i häradsrättens utslag ändring göra.
Hustru Rönnqvist och hennes tillförordnade gode man, hemmansägaren Johan Rönnqvist, sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom.
I underdånigt betänkande den 25 November 1874 hemställde nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren och. Glimstedt, den senare föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Herslow), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Vid sakens underdåniga föredragning den 3 Mars 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Cramér, friherre Leuhusen, Almqvist, Bolin, Olivecrona och Svedelius) blef nedre revisionens betänkande af Högsta Domstolen bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 7 April 1875.