Naumanns tidskrift 1875 s. 646

Genom ett år 1653 upprättadt donationsbref anslog riksdrotset, grefve M. G. De la Gardie af sitt friherreskap Ekholmen till Weckholms församling bland annat 60 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, att användas till underhåll af personer, hvilka intogos i det hospital, som De la Gardie samtidigt lät upprätta i Weckholms socken, och h-arest inga andra än Weckhohns husfattige fingo intagas. Antalet personer, som af den anslagna spanmålen skulle underhållas, bestämdes genom ett senare förordnande af den 7 Maj 1663 till tolf. Sedan friherreskapet Ekholmen år 1680 indragits till kronan, förordnade Konung Carl XI år 1681, att »alla till Weckholms hospital anslagna hemman och räntor, alldeles som de vid friherreskapets afträdande

s. 647 Sida 647 i årgången börjar härKopiera citering

varit, skulle orubbade dervid förblifva samt efter den deröfver af De la Gardie gjorda disposition användas», dock med den skilnad att spanmålen skulle dädanefter utgå af kronotionde inom Trögds härad. Vid medlet af 1700-talet blef Weckholms hospital, likasom öfriga dylika inrättningar inom riket, stäldt under en för dem gemensam öfverstyrelses myndighet, och från år 1787 uppdrogs denna myndighet åt Kongl. Serafimerordens-gillet. På underdånig hemställan af nämnda Gille förklarade Kongl. Maj:t genom Bref den 9 Februari 1872, att då ifrågavarande hospital, afsedt endast för försörjning af Weckholms pastorats husfattige, sålunda vore till sin bestämmelse väsendtligen skildt från öfriga hospital i riket, som handhade sinnessjukas vård, skulle vid 1872-års slut Gillets befattning med ifrågavarande hospital upphöra och dess byggnad med allt tillbehör öfverlemnas till en af pastoratets invånare vid gemensam kommunalstämma utsedd och med instruktion försedd hospitalsförvaltning, och kronotiondeanslaget från och med år 1873 anordnas till samma förvaltning mot förbindelse för denna att med användande af, förutom annat, dessa medel upprätthålla hospitalet och dess genom donationsbrefvet bestämda välgörande verksamhet under det i cirkulärbrefvet den 10 Oktober 1806 (se Backmans lagsamling, Del. I, pag. 84) stadgade öfverinseende af vederbörande domkapitel.

I afvaktan att ett uppgjordt förslag till instruktion för hospitalsstyrelsen skulle blifva faststäldt, hade å gemensam kommunalstämma med församlingarne inom Weckholms pastorat den 2 Mars 1873 tillsatts en interimstyrelse, hvaraf majoren E. C. Norlin, bland andre, var medlem.

Efter uppdrag af Weckholms pastoratsboer instämde Norlin och öfrige ledamöter i interimstyrelsen Serafimerordensgillet till Stockholms rådstufvurätt med yrkande, att, enär gillet efter år 1869 upphört att i hospitalet intaga hjon i deras ställe, som med döden afgått, så att det stadgade antalet af 12 hjon vid 1872-års slut nedgått till 9, samt vidare, då styrelsen på våren 1873 hos konungens befallningshafvande i Upsala län begärt anordning på 1872-års krono-

s. 648 Sida 648 i årgången börjar härKopiera citering

618 Angående ersättning till Weckholms församlings hospital.

tionde, som först 1873 utfallit, det befunnits att nämnda medel redan till gillet utanordnats, samt gillet, under förmenande att samma medel borde användas till att betäcka gillets utgifter för hospitalet under år 1872, vägrat att aflemna dem till styrelsen, som i följd häraf nödgats förskjuta de medel, hvilka för är 1873 erfordrats till hospitalets upprätthållande, men uppenbart vore, att 1872-års kronotionde, då den först 1873 utfölle, borde användas till bestridande af sistnämnda års utgifter, enär hospitalet i sin begynnelse ej kunde hafva kommit i verksamhet förr än dertill donerade medel utfallit, samt det icke kunde antagas att gillet, då det år 1787 mottog hospitalet till förvaltning, beröfvades den kronotionde, som under mottagningsåret utanordnades, eller att gillet fått vidkännas ett års förskott för att uppehålla hospitalets verksamhet, gillet måtte förpligtas ersätta Weckholms pastorat dels för de efter tre uppgifna hospitalshjon, hvilka aflidit den 22 Maj 1869, den 17 November 1870 och den 22 Januari 1872, ledigblifna platserna, hvilka bort vara tillsatta en månad efter dödsfallen och dertill personer blifvit hos gillet föreslagna men icke antagna, med värdet årligen för hvarje hjon af fem tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, efter årets medelmarkegångspris, från en månad efter hvartdera hjonets dödsdag intill början af det år, från och med hvilket det hospitalet tillkommande kronotiondeanslaget finge af styrelsen lyftas, dels ock för värdet af 60 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, efter 1872-års medelmarkegångspris, å hvilka 60 tunnor gillet år 1873 erhållit anordning hos konungens befallningshafvande i Upsala län. Tillika påyrkade Norlin och hans medparter ränta å fordrade ersättningsbeloppet.

Gillet bestred käromålet. Endast en anmälan om återbesättande af en efter ett aflidet hjon ledigblifven plats hade under omstämda tiden inkommit till gillet, och då denna anmälan skett först den 12 Juni 1871, eller ett år efter det fråga blifvit väckt om upphörande af gillets befattning med hospitalet, hade gillet ansett sig icke böra under den korta återstående förvaltningstiden återbesätta platsen, helst som

s. 649 Sida 649 i årgången börjar härKopiera citering

omförmälda anmälan tillika innefattat det mot då i ämnet gällande föreskrifter stridande förklarande, att någon afgift till allmänna hospitalsfonden icke komme att erläggas för den anmälda personen. Hvad den omtvistade kronotiondespanmålen anginge, så hade densamma blifvit uppdebiterad redan år 1872, och den omständigheten att kronotionden utfallit först i början af året 1873 vore utan inflytande på saken, enär beloppet användts till betäckande af kostnader fölhospitalet under år 1872. Räkenskaperna öfver gillets förvaltning af hospitalet utvisade att utgifterna under tiden från den 1 Januari 1787 till slutet af år 1872 öfverstigit inkomsterna med 663 rdr 45 öre.

I målet upplystes, att under förra århundradet det s. k. uppbördsåret löpt från den 1 Maj det ena året till samma dag det följande; och medgaf gillet att det finge »tagas för afgjordt» att gillet, som den 1 Januari 1787 tillträdt förvaltningen, uppburit den kronotionde, som för året från den 1 Maj 1786 till samma dag 1787 för hospitalet utanordnats.

Norlin och hans medparter åberopade en af hospitalssysslomannen utfärdad attest, af innehåll att genast efter de tre ifrågakomna hospitalshjonens död hade »på vanligt sätt» genom konungens befallningshafvande anmälan gjorts om platsernas återbesättande; och anmärkte Norlin tillika, att äfven om sålunda icke hade skett, så vore gillets ersättningsskyldighet ändock densamma, enär tre platser hållits viss tid obesatta och således de medel, som derför bort utgå, blifvit af gillet obehörigen innehållna.

Rådstufvurätten utlät sig genom dom den 23 April 1874: att enär gillet medgifvit, att den 12 Juni 1871 till gillet inkommit en anmälan om återbesättande af en ledig plats vid hospitalet, hvilken plats gillet dock icke återbesatt, af uppgifna skäl dels att fråga då redan blifvit väckt, att gillets befattning med hospitalet skulle upphöra och dels att församlingen vägrat att för det till intagning å hospitalet anmälda hjonet erlägga den afgift, gillet för hvarje hjon å Weckholms hospital, likasom för hospitalshjon i rikets öfriga hospitaler uppburit, men Norlin och hans medparter ej,

s. 650 Sida 650 i årgången börjar härKopiera citering

mot gillets bestridande, styrkt, att någon ytterligare anmälan om återbesättande af lediga platser' vid hospitalet i vederbörlig ordning blifvit hos gillet gjord; ty och då de omständigheter, hvilka gillet uppgifvit såsom anledning till förfarandet att icke återbesätta den lediga platsen å hospitalet, hvarom anmälan blifvit hos gillet gjord, icke kunde anses hafva inneburit giltiga skäl derför, blef käromålet i denna del sålunda bifallet, att gillet förpligtades att, i ersättning för det att en plats å hospitalet varit från den 12 Juni 1871 obesatt, till Weckholms hospitals förvaltning utgifva hvad för tiden från sistnämnde dag till utgången af år 1872, då gillets befattning med hospitalet upphört, belöpte efter beräkning för år af 5 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, antingen in natura eller med penningar efter det för Upsala län den tid, då liqvid komme att ske, gällande medelmarkegångspris; och att enär, beträffande yrkandet att utfå Weckholms hospital tillkommande kronotionde 60 tunnor spanmål, som, afseende året 1872, blifvit år 1873 till gillet utanordnadt och af gillet uppburits, det efter hvad i saken förekommit måste antagas, att gillet, som från början af 1787 förvaltat hospitalet, under nämnda år uppburit kronotionden för uppbördsåret 1786, löpande från den 1 Maj 1786 till samma dag 1787, och dertill komme att genom Kongl. Maj:ts Bref den 9 Februari 1872 förordnats, att det hospitalet tillfallande kronotiondeanslaget skulle från och med 1873 utanordnas till den nya hospitalsförvaltningen, och gillet ej kunde äga uppbära hospitalets inkomster för flera år, än gillet utgifterna bestridt, blef gillet ålagdt att till hospitalsförvaltningen utgifva 60 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, antingen in natura eller ock med penningar enligt ofvanberörda beräkningsgrund.

Begge parterne vädjade till Svea hofrätt. Norlin och hans medparter yrkade bifall till käromålet i dess helhet samt anmärkte att rådstufvurätten ej ens yttrat sig öfver anspråket på ränta å omstämda beloppen. — Gillet yrkade befrielse från krafvet. Gillet hade stiftats först den 25 November 1787, hvaraf följde att den vid rådstufvurätten

s. 651 Sida 651 i årgången börjar härKopiera citering

lemnade uppgiften, att gillets verksamhet börjat redan den 1 Januari samma år, berodde på misstag om verkliga förhållandet.

Hofrätten yttrade i dom den 3 December 1874: att, beträffande yrkandet om ersättning för det lediga platser vid hospitalet ej blifvit af gillet återbesatte, hofrätten, med ogillande af gillets ändringssökande, ej funne skäl att på Norlins och hans medparters i denna del fullföljda talan göra annan ändring i rådstufvurättens dom, än att gillet förklarades skyldigt att å det af rådstufvurätten utdömda belopp gälda ränta efter fem för hundra om året från stämningsdagen tills betalning skedde; och emedan, hvad anginge yrkandet om utfåendet af 1872-års till hospitalet anslagna, af gillet uppburna kronotiondespanmål, gillet vid rådstufvurätten medgifvit, att gillet, som år 1787 mottagit förvaltningen af hospitalet, uppburit den kronotionde, som för uppbördsåret från den 1 Maj 1786 till den 1 Maj 1787 tillfallit hospitalet, samt gillet icke ifrågasatt annat förhållande, än att gillet fortfarande under sin förvaltningstid på enahanda sätt för hvarje år uppburit den för nästföregående år upplupna kronotiondespanmålen; ty och som gillet icke varit berättigadt att uppbära hospitalets inkomster för flera år, än gillet haft detsamma under sin förvaltning, och följaktligen, då gillets befattning med hospitalet upphört med 1872-års utgång, den för detta år uppburna, först år 1873 utanordnade spanmål bort till då tillträdande hospitalsförvaltningen öfverlemnas, pröfvade hofrätten rättvist förpligta gillet att till Weckholms hospitalsförvaltning utgifva hvad rådstufvurätten i detta afseende föreskrifvit samt att dessutom gälda ränta derå efter fem för hundra om året från stämningsdagen till dess betalning skedde.

Begge parterne fullföljde underdånig talan och åberopade dervid hvad förut i saken andragits.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Bahr, konstituerade revisionssekreteraren Adlers, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Lilienberg) afgaf den 21 April 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Då ifråga-

s. 652 Sida 652 i årgången börjar härKopiera citering

varande år 1873 anordnade kronotionde är vorden anslagen för Weckholms hospital, samt upplyst är, att Norlin och hans medparter berörda år, å pastoratsboernas vägnar, omhähderhaft förvaltningen af hospitalet, hemställer nedre revisionen, att hofrättens domslut måtte fastställas, så vidt gillet blifvit ålagdt, att omförmälda kronotionde med ränta derå till hospitalsförvaltningen utgifva; men enär, beträffande Norlins och hans medparters i öfrigt i saken förda talan, den omständighet, att de senare åren, innan gillets förvaltning af hospitalet upphört, ej varit der intagna så många hjon, som vid stiftelsen föreskrifvits, icke lärer i och för sig, äfven om anmälan i berörda afseende må hafva hos gillet ägt rum, medföra rätt för Weckholms pastoratsboer till ersättning af gillet, samt Norlin och hans medparter ej heller i öfrigt visat något förhållande, på grund hvaraf gillet, som, enligt dess räkenskaper, under den tid gillet förvaltat hospitalet, derför fått vidkännas utgifter till högre belopp, än som för hospitalet till gillet influtit, må anses till sådan ersättningsskyldighet förbundet, lärer Kongl. Maj:t pröfva rättvist, med ändring af hofrättens dom i denna del, gillet frän utgifvande af den ådömda ersättningen härutinnan att befria».

Saken föredrogs den 28 April 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, Naumann, Huss, Lindhagen och Svedelius); och bief nedre revisionens underdåniga betänkande dervid af Högsta Domstolen bifallet.

Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 25 Maj 1875.