Naumanns tidskrift 1875 s. 653

Genom kontrakt den 10 Mars 1870 upplät enkan Anna Bolin i Tingsryd till handlanden S. A. Planius i Carlshamn till besittning under 49 år, räknade från den 25 Mars 1870, från sitt hemman en jordlägenhet af viss uppgifven rymd emot årligt arrende af 45 rdr. Detta kontrakt innehöll, bland andra, följande vilkor: att kontraktet ej finge till annan man öfverlåtas ulan jordägarens dertill särskildt lemnade bifall; att någon inteckning i hemmanet icke tilläts så länge, såsom orden lydde, »jag» (enkan Bolin) »eller de mina innehafva detsamma»; och att derest något af hvad i kontraktet föreskrifvits ej till alla delar uppfylldes, kontraktet skulle anses förverkadt. Genom ett den 21 Mars 1870 till kontraktet gjordt tillägg förklarades dock Planius berättigad att till någon af sina slägtingar transportera kontraktet, med det förbehåll likväl att Planius sjelf ansvarade för kontraktets uppfyllande, hivaremot annan öfverlåtelse ej finge äga rum med mindre jordägaren dertill särskildt lemnade sitt bifall.

Med företeende af detta kontrakt anhöll enkan Bolin den 19 Maj 1873 vid rådstufvurätten i Carlshamn om inteckning i Planius’ hus och tomt n:o 17 vid Drottninggatan i nämnda stad till säkerhet för utlästa årliga arrendeafgiften 45 rdr.

Planius, öfver ansökningen hörd, företedde: dels ett exemplar af kontraktet, försedt med påskrift, att Planius den 5 Juli 1870 öfverlåtit kontraktet »med dess skyldigheter och rättigheter», till sin syster Maria Pettersson och hennes barn;

dels ock en den 11 Maj 1872 upprättad afhandling, hvarigenom bemälda Maria Pettersson med den rätt, hon sjelf ägde, till C. Johnsson i Säfsjömåla och N. G. Johansson i Djuramåla på 45 år från den 25 Mars 1872 borthyrt den enligt kontraktet den 10 Mars 1870 upplåtna lägenheten emot årligt arrende af 45 rdr, som den 29 September och 25 Mars årligen skulle med 22 rdr 50 öre till Maria Pettersson eller jordägaren erläggas, och med skyldighet för hyresgästerna att fullgöra de Maria Pettersson enligt kontrakt åliggande skyldigheter vid det deri stadgade ansvar. Denna

s. 654 Sida 654 i årgången börjar härKopiera citering

af handling var försedd med borgen af två personer, en för begge och begge för en, såsom för egen skuld, för fullgörande af de förbindelser, Johnsson och Johansson sig åtagit.

Derjemte anförde Planius, att lägenheten numera innehades af N. G. Johansson; att enkan Bolin af de senare lägenhetsinnehafvarne uppburit arrende och derigenom godkänt öfverlåtelserna ; att i allt fall säker borgen för arrendet vore ställd; och att Planius aldrig medgifvit inteckning i sin fastighet till säkerhet för arrendebeloppet. På grund häraf bestred Planius bifall till ansökningen.

Genom utslag den 16 Juni 1873 utlät sig rådstufvurätten: att enär Planius bestridt ansökningen, och af stadgandet i 7 kapitlet 10 § Rättegångsbalken om rätt för gäldenär, för hvilkens skuld inteckning blifvit utan medgifvande fastställd, att genom inbetalning af skulden, äfven då den icke vore förfallen, sin egendom från inteckning befria, måste följa att, der sådan utväg till befrielse från inteckning för gäldenären icke funnes, inteckning ej heller kunde mot hans vilja fastställas; alltså och då i förevarande fall Planius destomindre skulle kunna genom inbetalning på en gång af arrendet för hela den tid kontraktet bestämde, vinna befrielse från inteckning, derest sådan blefve fastställd, som Planius, utom det att han genom dylik inteckning finge vidkännas ränteförlust, genom stadgandet i kontraktets sjette punkt att inteckning till säkerhet för besittningen ej finge meddelas, vore urståndsatt att förskaffa sig eller sina rättsinnehafvare en äfven mot blifvande ägaren till det hemman, hvarifrån lägenheten vore upplåten, gällande rätt att densamma under hela kontraktstiden behålla, funne rådstufvurätten den sökta inteckningen icke kunna fastställas.

Enkan Bolin besvärade sig hos hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt anförde följande: Hon fordrade arrendet af ingen annan än Planius, enär hans öfverlåtelse af kontraktet ej vore eller blefve af henne godkänd. Om Planius önskade inteckna kontraktet i hennes hemman, hade hon ingenting deremot. Det af rådstufvurätten åberopade stadgandet i 7 kapitlet 10 § Rättegångsbalken vore ej tillämpligt på förevarande fall, enär det stått Planius öppet att till undvikande af inteckning i sitt hus, hos enkan Bolin deponera arrendet för den återstående arrendetiden, i hvilket fall enkan Bolin skolat förbundit sig att gälda årlig ränta på det belopp, som vid hvarje afbetalning på arrendet kunde af den deponerade summan återstå.

s. 655 Sida 655 i årgången börjar härKopiera citering

1 utslag den 9 Februari 1874 yttrade hofrätten: att enär Planius för tillgodonjutande af honom medgifven rätt att å annan öfverlåta lägenheten, genom anteckning å kontraktet förbundit sig att, äfven sedan öfverlåtelse ägt rum, ansvara för kontraktets fullgörande, samt de af rådstufvurätten åberopade omständigheter icke innefattade lagligt hinder för meddelande af den sökta inteckningen, blefve, med undanrödjande af öfverklagade utslaget, ärendet visadt åter till rådstufvurätten, som hade att detsamma ånyo upptaga och dermed vidare lagligen förfara; clock borde enkan Bolin inom tre månader efter utslagets dag anmäla ärendet till förnyad handläggning vid rådstufvurätten, vid påföljd att eljest den nu gjorda ansökningen ansåges förfallen.

Sedan enkan Bolin inom den föreskrifna tiden fullföljt ansökningen, utlät sig rådstufvurätten genom utslag den 13 April 1874-, att med afseende å innehållet af hofrättens nyssberörda utslag, som ostridigt vunnit laga kraft, samt då Planius förbundit sig att, derest lägenheten blefve på annan person öfverlåten, ansvara för kontraktets uppfyllande, fastställdes inteckning uti Planius’ i Carlshamn belägna fastighet n:o 17 vid Drottninggatan, enkan Bolin till säkerhet för årlig afgäld till belopp af 45 rdr, enligt det emellan henne och Planius den 10 Mars 1870 upprättade kontrakt.

Planius besvärade sig hos hofrätten och erinrade, bland annat, att hans ansvarighet för kontraktets uppfyllande gälde endast i det fall att kontraktet öfverlätes till någon af hans slägtingar; att den nuvarande innehafvaren af lägenheten, förbemälde Johansson, ej vore med Planius slägt; och att den senares ansvarighet följaktligen upphört.

Enligt utslag den 28 Augusti 1874 fann hofrätten skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens utslag. .

Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Bergenstråle, assessoren Lindencrona, föredragande, och vice häradshöfdingen Horney.

Hofrättsrådet, friherre Wrede var skiljaktig och ansåg enkan Bolins förklaring böra före målets pröfning infordras.

I detta hofrättens utslag sökte Planius i underdånighet ändring.

Nedre revisionen (revisionssekreterarne Ryding, Glinstedt, föredragande, och von Bahr) afgaf den 26 Maj 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Enär Planius icke lärer ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf den honom enligt åberopade kontraktet åliggande ansvarighet för

s. 656 Sida 656 i årgången börjar härKopiera citering

utfästa arrendet kan anses hafva upphört att vara gällande, eller frågan om sådan skyldighet för honom kan anses vara af tvistig beskaffenhet, samt något hinder i lag icke torde förefinnas emot inteckning i gäldenärs fastighet för så beskaffad fordran, som enligt sagde kontrakt enkan Bolin af Planius tillkommer, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva lagligt gilla det slut, hvari hofrätten stannat».

Saken föredrogs den 1 Juni 1875 infor Högsta Domstolen: och enär Planius icke samtyckt, att inteckning i honom tillhörig fastighet finge ske till säkerhet för enkan Bolins fordringsanspråk, samt med stadgandet i 7 kapitlet 10 5 Rättegångsbalken och Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818 icke öfverensstämde att, emot gäldenärs bestridande, bevilja inteckning för så beskaffad fordran, som den ifrågavarande, för hvilken betalningsskyldighet ålåge Planius endast så vidt han eller hans rättsinnehafvare finge åtnjuta besittningsrätten till den af enkan Bolin upplåtna lägenheten, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Cramér, Almqvist, Babe och Svedelius) lagligt att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, förklara enkan Bolins gjorda, inteckningsansökning icke kunna bifallas.

Justitierådet Buss yttrade: »Ehuru Planius genom påskrift å ifrågavarande kontrakt förbundit sig att jemväl sedan kontraktet af honom blifvit, enligt enkan Bolins medgifvande, på annan person öfverlåtet, fortfarande ansvara för kontraktets uppfyllande; likväl och som enkan Bolin icke på grund af Planius’ berörda borgen, hvilken ej blifvit ingången såsom för egen skuld, äger hos Planius sådan fordran att inteckning i Planius’ fasta egendom lagligen må emot Planius' bestridande meddelas, pröfvar jag rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, förklara enkan Bolins derom gjorda ansökning icke kunna bifallas».

Justitierådet Naumann biföll nedre revisionens underdåniga betänkande

Justitierådet Södergren gillade hofrättens nu öfverklagade utslag.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Juni 1875.