Angående jus patronatus (kyrkoherde-beställningen i Lenghems pastorat).
22 juni 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 683–686 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, D) Byggningabalken. Förordningen om allmänna skogarne. Jagt- stadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hem- mansklyfning och jordafsöndring, sjösänkning, vattenverk, berg- verk, eldskada, brandförsäkring, pensionsinrättningar, tillverk- ning och försäljning af bränvin. Ordningsstadgan för rikets, nr 19 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 120 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 19 för det här referatet, men referatet börjar på s. 683 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Byggningabalken. Förordningen om allmänna skogarne. Jagt- stadgan. Fiskeristadgan. skiftesstadgan. Förordningar om hem- mansklyfning och jordafsöndring, sjösänkning, vattenverk, berg- verk, eldskada, brandförsäkring, pensionsinrättningar, tillverk- ning och försäljning af bränvin. Ordningsstadgan för rikets, nr 19.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 683–686 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Juni 1875»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Sedan kyrkoherdebeställningen i Lenghems pastorat eller Lenghems, Dannicke, Månstads och Asarps församlingar blifvit år 1872 genom förre innehafvarens död ledig, ingaf kammarherren grefve E. T. Sparre, såsom ägare till Torpa säteri, under åberopande af jus patronatus, till domkapitlet i Göteborg kallelse för komministern Carl August Ahlgren att vara kyrkoherde i pastoratet.
Medelst resolution den 14 Augusti 1872 förklarade domkapitlet sig icke kunna godkänna den af grefve Sparre påyrkade rättigheten att på grund af jus patronatus tillsätta kyrkoherdebeställningen, hvadan kollationsbref för Ahlgren icke kunde utfärdas.
Häröfver anförde grefve Sparre i underdånighet besvär; men genom utslag den 7 Februari 1873 fann Kongl. Maj:t, enär flertalet af de till Lenghems pastorat hörande församlingar bestridt grefve Sparre rätt att såsom patronus kalla kyrkoherde i pastoratet, samt således tvist vore huruvida patronatsrätt der ägde rum, besvären icke föranleda vidare yttrande, än att vederbörande ägde att vid behörig domstol sin talan härutinnan anhängiggöra och utföra.
Efter stämning till Göta hofrätt å invånarne i pastoratet yrkade grefve Sparre, att enär patronatsrätt från urminnes tid varit förenad med äganderätten till säteriet Torpa, grefven, såsom ägare till nämnda säteri, måtte tillerkännas rättighet att på grund af den äganderätten till säteriet åtföljande patronatsrätt tillsätta kyrkoherde i pastoratet. Till stöd för sin talan företedde grefven, bland andra, de uti hofrättens här nedan intagna dom omförmälda handlingar.
s. 684 Sida 684 i årgången börjar här
À pastoratsboernas sida anfördes bland annat, att ehuru rättighet för ägare till Torpa säteri att tillsätta kyrkoherde i pastoratet varit i sekler utöfvad, jus patronatus dock alldrig varit förenad med Torpa säteri, utan allenast dess ägares gifna röstöfvervigt föranledt dertill, att han ibland ensam, ibland tillsamman med församlingen tillsatt kyrkoherde; att för häfd erfordrades, enligt 7 § i 1723-års adliga privilegier, att ägaren till Torpa säteri skulle lagligen visa sig hafva före år 1680 verkligen haft jus patronatus antingen genom urminnes häfd eller på grund af förmåner, som kyrkan af honom njutit, men att sådan bevisning ej blifvit fullgjord; att om än ägaren till Torpa säteri någon tid ägt ifrågavarande rättighet, densamma dock vore försuten, enär säteriägaren ej i enlighet med föreskriften i Kongl. Resolutionen på presterskapets besvär den 9 December 1766 gjort anmälan om anställande af undersökning i ämnet; att med jus patronatus följde skyldighet att bygga eller åtminstone underhålla kyrka, men att ägaren till Torpa säteri härutinnan icke bidragit eller velat bidraga i vidsträcktare mån än öfrige sockenboer.
Grefve Sparre genmälde, att patronbrefvet sannolikt förkommit vid en några år efter 1769 å Torpa säteri inträffad eldsvåda; att utöfvandet af ifrågavarande rättighet ej varit en följd af röstöfvervigt framginge deraf, att i slikt fall tillsättning af pastorer skulle ägt rum efter de vid återbesättande af kyrkoherdebeställningar inom konsistoriela pastorat föreskrifna grunder, hvilket dock, på sätt åtskilliga af grefven företedda äldre fullmakter utvisade, ej varit fallet; att 7 § af 1723-års adliga privilegier ingalunda, såsom motpärterne påstodo, innebure att för styrkande af urminnes häfd skulle erfordras bevisning att jus patronatus varit före år 1680 utöfvad, enär den åberopade paragrafen förutsatte endast, att sådan bevisning blifvit af adeln fullgjord vid den undersökning, som af en kommission, tillsatt enligt 40 § i 1720-års Regeringsform, hållits för utredande af hvilka församlingar före 1680 varit regala eller ej; att sådan bevisningsskyldighet blifvit fullgjord styrktes deraf att jus patronatus både före och efter denna undersökning af ägare till Torpa säteri
s. 685 Sida 685 i årgången börjar här
oqvaldt utöfvats; samt att 1766-års Kongl. Resolution afsett att på en gång framkalla sådana anspråk på jus patronatus, som då ännu icke varit behörigen granskade och fastställde, men ej då redan häfdvunna rättigheter.
Derjemte företedde grefve Sparre åtskilliga kyrkostämmoprotokoll, utvisande att hans förfäder kostnadsfritt upplåtit jord till kyrka samt sockne-, skol- och fattighus.
Genom dom den 26 Juni 1874 utlät sig hofrätten: att af handlingarne inhemtats, hurusom grefve Sparre till stöd för sin talan företett och åberopat, bland annat, dels en från konsistorium i Göteborg den 19 April 1769 till dåvarande ägaren af Torpa säteri, amiralen grefve Erik A. Sparre, aflåten skrifvelse, hvari konsistorium, med tillkännagifvande att något tvifvel ej förefunnes om grefvens jus patronatus hvad anginge utnämnande af kyrkoherde i Lenghems pastorat och att det af befintliga »actis och probatis» vore ostridigt, att samma jus patronatus derförinnan utöfvats jemväl i anseende till komministraturens återbesättande i samma pastorat, anhållit, att, då 9 § 6 momentet i Kongl. Resolutionen på presterskapets besvär den 9 December 1766 tydligen innehölle, att som jus patronatus bestode i frihet att välja kyrkoherde, borde den icke medföra någon rättighet att välja capellan med mindre sådant i patronbrefvet vore tydligen utstakadt, grefven måtte före den 14 näst derpå följande Juni meddela konsistorium behörig afskrift af patronbrefvet, enär konsistorium på grund af innehållet af ofvan anmärkta Kongl. Resolution icke vidare vågade gifva sitt bifall till fortfarande utöfvandet af jus patronatus i anseende till komministraturens återbesättande i Lenghems pastorat med mindre rättigheten dertill vore i patronbrefvet patronus uttryckligen tillerkänd, utan funne sig åligga, derest den begärda afskriften icke inom bestämda tiden till konsistorium insändes, att upprätta till den lediga komministraturen ordentligt och vanligt förslag, dels ock utdrag af konsistorii protokoll för den 14 Juni 1769, utvisande att, sedan amiralen grefve Sparre i skrifvelse den 8 i samma månad till följd af konsistorii ofvanberörda anhållan »omständligen utfört och bevisat sin
s. 686 Sida 686 i årgången börjar här
patronrättighet till Lenghems pastorat», konsistorium beslutat, att för den af grefven till lediga komministraturen i pastoratet kallade adjunkten doktor Christoph. Lidell behörig fullmakt på Lenghems komministratur skulle utfärdas; och emedan härigenom, i förening med den omständigheten, att, enligt hvad å vederdelosidan medgifvits, ägaren till Torpa sedan sekler tillbaka kallat kyrkoherde i Lenghem och att ej visas kunnat, att kyrkoherdebeställningen derstädes annorledes än efter kallelse af samma säteris ägare såsom patronus någonsin blifvit tillsatt, måste anses vara tillförlitligen ådagalagdt, att patronrätt i afseende å Lenghems pastorat från urminnes tider varit förenad med äganderätten till Torpa säteri; ty och utan afseende å den från motparternes sida gjorda obestyrkta invändning, att den af säteriets ägare sålunda utöfvade patronrätt icke i behörig ordning tillkommit, utan varit föranledd endast af den röstöfvervigt, ägaren till Torpa inom pastoratet ägt, pröfvade hofrätten, ehuru grefve Sparre ej kunnat förete något patronbref, rättvist att, med bifall till grefvens af följande invånare inom pastoratet, nemligen F. Brusewitz, Sigge Sparre, Casimir Sparre, A. C. Öhrvall, F. Rabe och E. W. Lindgrén understödda påstående, förklara grefve Sparre berättigad att, i egenskap af nuvarande ägare till säteriet Torpa, kyrkoherdebeställningen i Lenghems pastorat på grund af jus patronatus tillsätta.
I denna dom sökte hemmansägarne L. Holmgren i Bragnum, A. P. Andersson i Sjörred, A. Jonsson i Holm, L. A. Lönnerblad i Björdal och Carl Andersson i Stufhult, å Lenghems pastoratsboers vägnar, i underdånighet ändring.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Ryding, Glimstedt, föredragande, och von Bahr) hemställde i underdånigt betänkande den 26 Maj 1875, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Vid sakens underdåniga föredragning den 2 Juni 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Almqvist, Babe, Olivecrona, Huss och Svedelius) blef nedre revisionens betänkande af Högsta Domstolen bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 22 Juni 1875.