Naumanns tidskrift 1875 s. 687

Såsom ägare till 5/g mantal i Bistå by, hvilken by derförutom omfattade 312 mantal, begärde f. d. departementschefen I. Tauvon hos konungens befallningshafvande i Upsala län förordnande för landtmätare att verkställa laga delning af byns fiskevatten i Mälaren. Såsom skäl för berörda anhållan anförde Tauvon, att byns öfriga ägor skiftats åren 1807 och 1808, men att delägarne saknade kännedom, huruledes med rättigheten till fiskevattnets begagnande sig förhölle. Tauvon ansåge sig vara berättigad att utanför sitt hemmans strand begagna fiskevattnet utan intrång af andre byamän, men desse trodde sig berättigade att fiska hvar som helst på byns fiskevatten. För att en hvar strandägare skulle kunna freda sitt fiskevatten från intrång af andra, vore det således nödigt att laga delning af allt fiskevattnet skedde mellan samtliga strandägarne.

Sedan i anledning häraf behörig landtmätare förordnats, företogs förrättningen, dervid företeddes en år 1809 fastställd storskifteskarta med tillhörande handlingar, enligt hvilken det Tauvon numera tillhöriga 5/s mantal, som benämndes Fånäset, fått sig tillagd ungefär lika lång strand, som öfriga 31/2 mantal tillsamman. I delningsbeskrifningen fanns angående fisket ingenting annat nämndt än detta: »Fiske hafver byn i sjön Mälaren». Två bland byemännen medgåfvo delningen, dock under vissa vilkor, men två andra delägare, Carl Gustaf Eriksson för 7/g mantal och Anders Jacob Andersson för 1/8 mantal, bestredo densamma och yrkade, att fiskevattnet måtte bibehållas odeladt. Vid den

s. 688 Sida 688 i årgången börjar härKopiera citering

besigtning, som landtmätaren och godemännen verkställde, utröntes att vid Fånäsets strand kunde not dragas hvar som helst, men att på byns öfriga stränder funnos endast två eller tre för notvarp lämpliga ställen.

I afgifvet utlåtande yttrade förrättningsmännen: att enär den af T. begärda delning af fiskevattnet till Bista by ej utan andre delägares förfång kunde låta sig göra, samt desse bestridt hans påstående, kunde förrättningsmännen icke bifalla den begärda delningen, utan öfverlemnades ärendet till Ägodelningsrätten, för att enligt 17 kapitlet 1 § Byggningabalken undergå pröfning huruvida delning lagligen kunde ske.

Håbo härads äg o delning srätt, dit ärendet sålunda hänsköts, höll besigtning å stället och utlät sig derefter genom utslag den 27 Oktober 1874: att som, i anseende till belägenheten af Bista bys ägor, den af T. yrkade delning af byns fiskevatten, hvilket, så vidt företedda handlingar rörande det åren 1807 och 1808 byn öfvergångna skifte gåfve vid handen, då lemnats odeladt, icke kunde äga rum utan att innehafvarne af de Carl Gustaf Eriksson och Anders Jacob Andersson tillhöriga hemmansdelar i byn komme att utestängas från tillfälle att till notfiskes idkande begagna den del af vattnet, som dertill vore tjenlig, och delningen följaktligen skulle lända dem till förfång, kunde T:s berörda yrkande icke mot deras bestridande bifallas.

I underdåniga besvär yrkade Tauvon, på anförda skäl, att, med upphäfvande af berörda utslag, delningen måtte få verkställas, och hvarje hemmansinnehafvare tillerkännas uteslutande rättighet att enligt 8 § Fiskeristadgan idka fiske vid sina egna stränder. — C. G. Eriksson och A. J. Andersson deremot yrkade, att ägodelningsrättens utslag måtte få gälla till framtida efterrättelse.

I underdånigt betänkande den 24 April 1875 yttrade nedre revisionen (revisionssekreterarne von Bahr samt Lagergren och konstituerade revisionssekreteraren Åbergsson, den sistnämnde föredragande) att som T:s talan i målet icke ginge derpå ut, att det till Bista by hörande fiskevatten måtte, såsom för byn samfäldt, undergå laga skifte, vid hvil-

s. 689 Sida 689 i årgången börjar härKopiera citering

ket förhållande undersökning i förevarande mål icke torde erfordras derom huruvida sådant skifte utan öfrige delägares förfång kunde ske; alltså och då T:s i de underdåniga besvären fullföljda yrkande, att enär genom förut verkstäldt skifte å jorden hvarje delägare skulle bekommit uteslutande fiske-rätt vid det honom tillskiftade strandområde, hemmansinnehafvarne måtte tillerkännas rätt att enligt 8 § Fiskeristadgan utan andras intrång idka fiske hvar och en vid sin strand, utgjorde ett ämne, som icke kunde i den för skiftesmål stadgade ordning blifva föremål för pröfning, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte finna T:s besvär icke förtjena vidare afseende.

Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 26 April 1875 (i närvaro af justitieråden Qvensel, Södergren, Cramér, Naumann, Huss, Lindhagen och Svedelius); och dervid bifölls nedre revisionens betänkande.