B,orande domares skyldighet att till hofrätt aflemna domböcker
13 januari 1874
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 78–80 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflagen och dit hörande författningar. Yrkande mot domare och andra embetsmän af ansvar eller ersättning, nr 3 i årgångens innehållsförteckning. Bandets löpnummer gick inte att läsa ur OCR-lagret.
- Nummer saknas i OCR-lagret: bandet trycker ett löpnummer över varje post, men just det här numret har inte gått att läsa. Posten är avgränsad på kolumntiteln — sidhuvudets rubrik, som byts där nästa post börjar — och inget nummer har gissats.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflagen och dit hörande författningar. Yrkande mot domare och andra embetsmän af ansvar eller ersättning, nr 3.
- Avgränsning osäker: numret saknas i OCR-lagret och rubrikraden gick inte att hitta på sidan, så referatet är avgränsat vid sidans början. Står det ett stycke av föregående post först, är det därför. Kontrollera mot det tryckta bandet innan du citerar början.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 78–80 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Januari 1874»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
derdånigt betänkande af innehåll: Enär Söderström, hvilken, efter det Johansson jemte Skoglund tecknat borgen å kreditivkontraktet, uti särskild handling ingått borgen för samma kontrakts uppfyllande å kreditivtagarens sida, derigenom icke lärer kunna anses hafva i förhållande till Johansson iklädt sig någon förbindelse att med denne deltaga i det betalningsansvar, som Johansson genom sin förut ingångna borgen sig åtagit; samt, vid sådant förhållande, rådstufvurättens utslag den 16 Januari 1871, hvarigenom, uppå talan af banken, såväl Söderström som Johansson ålagts att, hvem af dem bäst gälda gitte, till banken inbetala hela kreditivskulden jemte ränta derå, icke torde hafva grundlagt någon skyldighet för. Söderström att till Johansson gälda hvad denne på grund af samma beslut nödgats till banken utgifva; alltså hemställde nedre revisionen i underdånighet att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hoträttens dom, förklara Johanssons i saken instämda talan icke kunna bifallas. •
Vid sakens föredragning den 8 December 1873 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss och von Segebaden) bifölls nedre revisionens underdåniga betänkande.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Januari 1874.
II.
Fiskaliskt åtal i anledning af domares försummelse att till hofrätt aflemna domböcker och protokoller.
Advokatfiskalen T. A. Billbergh hade i memorial den 21 Oktober 1873 hos Svea hofrätt framställt påstående emot häradshöfdingen J. Åkerblom, att som Åkerblom försummat att till hofrätten aflemna ej mindre domböckerne för 1872- års lagtima ting i Norra Angermanlands domsaga, utskrifna
s. 79 Sida 79 i årgången börjar här
på sätt i K. Kungörelsen den 6 Oktober 1848 vore bestämdt, än äfven protokollen öfver de år 1872 i domsagan hållna ägodelningssammanträden. Åkerblom måtte dömas att böta tillsamman 40 daler silfvermynt med 20 riksdaler rmt samt föreläggas att inom tid och vid påföljd, som hofrätten funne lämpligt bestämma, fullgöra sin ifrågavarande renovationsskyldighet.
Hofrätten yttrade medelst utslag den 5 Mars 1874: att enär häradshöfdingen Akerblom, som genom hofrättens å berörda memorial den 22 Oktober 1873 tecknade resolution haft sig förelagdt att förklaring öfver memorialet afgifva inom tre veckor efter deraf erhållen del, vid äfventyr att ej vidare varda i saken hörd om den tid försuttes, fått memorialet den 13 No- O
vember sig tillstäldt, utgjorde den omständighet, att Akerblom icke fullgjort sin förklaringsskyldighet icke hinder för målets afgörande; och emedan Akerblom, efter hvad advokatfiskalen Billbergh anmält, icke inom föreskrifven tid till hofrätten aflemnat ifrågavarande domböcker och ägodelningsrättsprotokoll, samt Akerblom, enär han med förklaring uteblifvit, måste anses hafva saknat laga ursäkt för anmärkta underlåtenhet, pröfvade hofrätten, i förmågo af 2 kap. 6 § Rättegångsbalken och Kongl. Stadgan om skiftesverket i riket den 9 November . o
1866, rättvist döma Akerblom att böta för uteblifvande med domböckerna 20 daler och med ägodelningsrättsprotokollen likaledes 20 daler eller tillhopa 40 daler silfvermynt med 20 rdr rmt, hvilka böter skulle gå till tveskiftes emellan Kongl. Maj:t och kronan samt advokatfiskalen; och förelades Akerblom tillika att med berörde domböcker, i vederbörliga delar utskrifna, samt ägodelningsrättsprotokoll till hofrätten inkomna inom 30 dagar efter af hofrättens utslag erhållen del, vid vite af 100 rdr.
Akerblom sökte i underdånighet ändring. Han hade ej förrättat något af 1872-års lagtima ting och hade, till följd af sjukdom, från och med den 12 Mars 1873 till den 1 Februari 1874 icke förvaltat domareembetet, hvadan han ock intill sistnämnda dag varit okunnig om att renoverade exemplar af 1872-års domböcker ej blifvit insända.
s. 80 Sida 80 i årgången börjar här
Advokatfiskalen afgaf underdånig förklaring, vitsordade att Akerblom ej hållit 1872-års lagtima ting, men erinrade dels att, om Åkerbloms vikarier ej före midsommaren 1873 aflemnat domböckerna i koncept och renovation, Akerblom bort derom göra anmälan hos hofrätten eller ock sjelf ansvara för insändandet före nästpåföljande Michaëlidag, dels ock, hvad ägodelningsrättsprotokollen vidkomme, att Akerblom under en stor del af år 1872 sjelf utöfvat domareembetet.
Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 30 Juni 1874: och då, efter hvad klaganden uppgifvit och advokatfiskalen vitsordat, klaganden icke förrättat 1872-års ting i domsagan och från Mars 1873 till Februari 1874 haft ledighet från domareembetets i dess helhet utöfning för sjuklighet, men denna icke kan anses hafva utgjort hinder för klaganden att besörja renovation af protokollerna öfver ägodelningsrättsmålen, som han 1872 sjelf handlagt, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Naumann, Olivecrona och Lindhagen) besvären ej föranleda, annan ändring i hofrättens utslag, än att klaganden befriades från de honom jemlikt 2 kap. 6 § Rättegångsbalken ådömde böter 20 daler eller 10 rdr rmt.
Justitieråden Wretman och von Hofsten yttrade, att enär, enligt hvad upplyst blifvit, häradshöfdingen Akerblom för sjukdom åtnjöt tjenstledighet under den tid, då de exemplar af 1872-års domböcker och ägodelningsrättsprotokoller inom den honom anförtrodda domsaga, det emot Akerblom i detta mål anställda åtal afsåg, bort till hofrätten insändas, funno bemälde justitieråd skäligt, med ändring af hofrättens öfverklagade utslag, advokatfiskalens i målet förda talan ogilla.
Sid. XII, r. 8. står:
» 758, r. 21, «
» 760, r. 20, »
» 765, r. 24. »
» 776, r. 7, »
sid. 28, r. 17. »
Tryckfel.
I argången 1874.
729; läs: 739. tydligen: läs: tydligare grunda; » grumla formen, kompetens; läs: forum competens förkorta; läs: förkortar
I åryånyen 1875.
tillförlitlig; läs: tillfällig