Fiskaliskt åtal angående obehörigen påförd lösen för särskilda exemplar af Konungens befallningshafvandes utslag.
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1875, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 81–83 i årgången 1875. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, F) Strafflagen och dit hörande författningar. Yrkande mot domare och andra embetsmän af ansvar eller ersättning, nr 4 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 12 i bandet.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Strafflagen och dit hörande författningar. Yrkande mot domare och andra embetsmän af ansvar eller ersättning, nr 4.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Tolfte årgången, 1875 i litteraturen — s. 81–83 där är samma sidor som här.
- Dag: bandet skriver inte ut någon dag för avgörandet i det här referatet, och ingen har härletts.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter förordnande af Riksdagens justitie-ombudsman anställde advokatfiskalen T. A. Billbergh åtal i Svea hofrätt emot landskamereraren And. Anderberg för det att — sedan kammarkollegiet i särskilda skrifvelser den 13 Februari 1872, jemte tillkännagifvande att ‘/24 mantal Näs n:o 1 och 5/8 mantal Näs n:o 2 i Säbrå socken och södra Ångermanlands nedra fögderi från och med år 1871 blifvit befriade från dem förut åliggande postskjutsskyldighet och derföre dädanefter borde utgöra de utskylder, från hvilka hemmanen af denna anledning åtnjutit frihet, anmodat konungens befallningshafvande i Westernorrlands län att angående hemmanens rotetaxation i behörig ordning meddela utslag och desamma, tillika med bevis att vederbörande deraf erhållit del, äfvensom de handlingar, på hvilka utslagen grundats, till kollegiets pröfning insända, samt dessa uppdrag blifvit fullgjorda af länsstyrelsen, som, efter vederbörandes hörande, i hvart af berörde ärenden den 3 Februari 1873 meddelat utslag, det der underställdes kammarkollegiets pröfning, — Anderberg skulle, i egenskap af föredragande och expeditionshafvande i dessa ärenden låtit länsstyrelsen i hvartdera ärendet ytterligare utfärda ett exemplar af utslaget, hvilket åtecknats lösen 3 rdr riksmynt, som påförts Näs’ byemän, samt, då dessa vägrat betala denna dem affordrade lösen, utgörande för båda utslagen tillsamman 6 riksdaler, låtit genom utmätning hos en af byemännen, Jonas Högberg i Näs, sistnämnda belopp uttaga. Och yrkade advokatfiskalen med anledning häraf, att Anderberg, som i ofvanberörde ärenden, anhängiggjorda i ändamål att för kronans räkning få hemmanens beskattning ordnad,
Tidskrift för lagstiftning gtc. 12:te årg. 6
s. 82 Sida 82 i årgången börjar här
obehörigen betungat hemmansägarne med lösen för särskilda exemplar af länsstyrelsens utslag, måtte, enligt 20 § i K. Förordningen den 30 November 1855, dömas att böta jemlikt grunderna i 25 kapitlet 17 och 21 §§ Strafflagen, äfvensom att till Högberg utgifva fordrad ersättning dels för den hos honom uttagna lösen 6 rdr, jemte 1 rdr i lösen för utmätningsinstrument, dels ock för honom i målet åbragte kostnader 24 rdr 50 öre.
Anderberg bestred berörde yrkande. Då ett exemplar af ifrågavarande utslag expedierats utan lösen och tillställts kollegiet, hade han ansett sig berättigad att för det andra exemplaret, som enligt föreskrift skolat hemmansägarne tillställas, debitera lösen på sätt som skett.
Hofrätten yttrade i utslag den 5 Mars 1874: att som uti ifrågavarande ärenden, deri Näs byemän icke varit kärande, klagande eller sökande, byemännen således icke enligt 10 § i Kongl. Förordningen angående expeditionslösen den 30 November 1855 varit skyldige att lösa de af konungens befallningshafvande meddelade utslag, och icke ens uppgifvet blifvit, att expedition blifvit af byemännen särskildt begärd, men landskamereraren Anderberg det oaktadt låtit till byemännen utfärda exemplar af samma utslag, och derför påförd lösen tillsammans 6 rdr hos en af byemännen uttaga; alltså och då Anderberg af den omständighet allena att, på sätt han erinrat, ifrågavarande utslag enligt kammarkollegiets föreskrift skolat delgifvas vederbörande mot bevis, icke ägt laglig anledning att lösen för samma utslag byemännen affordra, pröfvade hofrätten rättvist, i förmågo af 20 § i K. Förordningen den 30 November 1855 samt 25 kap. 17 och 21 §§ Strafflagen, döma Anderberg, för hans oriktiga förfarande härutinnan, att böta 150 rdr till kronan samt att ersätta Jonas Högberg honom i anledning deraf förorsakade kostnader med 31 rdr 50 öre rmt.
Anderberg anförde underdåniga besvär och yrkade befrielse från all påföljd af åtalet. Han åberopade 10 § 2 mom. i Expeditionstaxan samt K. Kungörelsen den 9 Maj
s. 83 Sida 83 i årgången börjar här
1862 såsom stöd för sitt förfarande, äfvensom att kammarkollegiet uti detta slags ärenden förfore på samma sätt.
Då målet den 30 Juni 1874 föredrogs inför Högsta Domstolen, funno dess flesta ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona och Lindhagen) ej skäl till annan ändring i hofrättens utslag, än att de klaganden i målet ådömde böter nedsattes till 50 riksdaler.
Justitierådet Qvensel fann skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens öfverklagade utslag.