Naumanns tidskrift 1876 s. 192

Styrelsen för städernas allmänna brandstodsbolag aflät den 8 April 1874 skrifvelse till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Wester-Norrlands län med tillkännagifvande, att ersättning blifvit tillerkänd trädgårdsmästaren P. G. Modin med 3,613 rdr 90 öre, förre fiskaren P. J. Sedin med 147 rdr, sjökaptenen J. Sandin med 30 rdr och snickaren A. Bodin med 12 rdr för skada och förlust, som bemälde personer lidit vid en den 8 Mars ofvannämnda år i Hernösand timad eldsvåda å deras i bolaget försäkrade gårdar. Berörda ersättningsbelopp, tillhopa 3,802 rdr 90 öre, tillsändes i vexel Kongl. Maj:ts bef:hde för att, i enlighet med de i 37 § af Kongl. reglementet för bolaget den 27 September 1872 stadgade grunder, till vederbörande mot qvitto utbetalas.

Den 13 April 1874 öfverlemnade K. B. omförmälda skrifvelse och vexel till magistraten i Hernösand med förständigande att ofördröjligen och enligt grunderna i 37 § af ofvannämnda reglemente låta medlen vederbörande emot

s. 193 Sida 193 i årgången börjar härKopiera citering

qvitto tillställas, men magistratens ordförande, t. f. borgmästaren E. F. Holm, som hade sig bekant att i tre af de nedbrunna gårdarne funnes inteckningar, i följd hvaraf liqvid erfordrades emellan gårdsegarne och inteckningshafvarne, hvarmed han ansåg magistraten icke lagligen kunna taga befattning, återlemnade på sådan grund skrifvelsen och vexeln till K. B.

Med åberopadt stöd af stadgandena i 1 kapitlet 9 § Utsökningsbalken och 7 § i landshöfdingeinstruktionen den 10 November 1855 förständigade K. B., enligt beslut den 16 April 1874, magistraten att, vid vite af 100 rdr, fullgöra ofvanberörda föreskrifter.

Den 25 i sistnämnde månad höll magistraten förhör med åtskilliga vederbörande gårdsegare och inteckningshafvare, hvarefter, enär magistraten ansåge sig på grund af 37 § i ofvan omförmälda reglemente icke lagligen kunna befatta sig med liqvid inteckningshafvare och gårdsegare emellan, hvilken åtgärd magistraten förmenade tillkomma K. B., och följaktligen funne sig förhindrad att med ärendet taga befattning förr än K. B. bestämt till hvilka personer och med hvilka belopp till en hvar af dem brandskadeersättning borde utbetalas, magistraten beslöt, att ifrågavarande skrifvelse och vexel skulle, jemte utdrag af magistratens protokoll, till K. B. återsändas.

Sedan K. B. i skrifvelse den 30 April ytterligare anbefalt magistraten vid förut stadgade vitet att omförmälda penningebelopp fördela i enlighet med de närmare bestämmelser, som funnes i samma skrifvelse gifna; men magistraten i skrifvelse den 7 Maj förklarat, att magistraten fortfarande funne sig icke lagligen kunna verkställa den anbefalda liqvidationen, dock att, i händelse K. B., oaktadt de af magistraten i sistnämnda skrifvelse meddelade upplysningar om ärendets outredda skick, skulle beordra magistraten att till någon eller några uppgifne personer utbetala ett eller flera bestämda belopp, magistraten icke ville underlåta att genast gå i författning derom att dessa belopp blefve

Tidskrift för lagstiftning etc. 13:de arg.

s. 194 Sida 194 i årgången börjar härKopiera citering

till vederbörande mot qvitto utlemnade, meddelade Kongl. Majts befallningshafvande den 18 Maj 1874 resolution, enligt hvilken magistraten, för underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse K. B:s i dess skrifvelse den 30 nästförutgångne April gifna föreskrifter, fäldes att utgifva stadgade vitet 100 rdr, Konungens ensak, samt förständigades, vid ansvar såsom för tjensteförsummelse, att så fort ske kunde och senast inom 8 dagar efter af resolutionen erhållen del hafva fullgjort berörda föreskrifter.

Öfver denna resolution anförde t. f. borgmästaren Holm, å magistratens vägnar, besvär hos Svea hofrätt. Med erinran att magistraten redan den 13 Maj 1874 anfört besvär emot de af K. B. den 13, 16 och 30 nästförutgångne April gifna förelägganden, yttrade klaganden vidare hufvudsakligen följande: De belopp, som skulle utbetalas till trädgårdsmästaren Modin och inteckningshafvarne i hans nedbrunna gård, vore tvistiga, på hvilket förhållande magistraten, såsom sig bort, fast K. B:s uppmärksamhet, på samma gång som magistraten detta oaktadt förklarat sig villig utbetala de belopp, K. B. bestämde. Åtgärden att förelägga magistraten vite vore olaglig. Ansvar för tjenstefel vore stadgadt i Strafflagen och för sådant egde ej K. B. behörighet att döma magistrat. — På lika grund, som K. B. i förevarande fall uppdragit åt magistraten att verkställa omförmälda fördelning, skulle K. B. kunna tvinga magistraten att uppgöra liqvid i expropriationsmål, i mål angående köpeskilling för exsekutivt försåld fastighet m. m. och således på magistraten öfverflytta K. B:s exsekutiva domsrätt. På grund häraf yrkade klaganden upphäfvande af K. B:s samtliga här ofvan omförmälda beslut.

I infordradt utlåtande yttrade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, bland annat, att då ifrågavarande belopp vore bestämda att utbetalas, enligt grunderna i 37 § af ofvanomförmälda reglemente, saknade K. B. ej befogenhet att, såsom förut i dylika fall förfarits, till förekommande af tidsutdrägt uppdraga åt magistraten att verkställa den enkla åtgärd, som enligt åberopade § erfordrades.

s. 195 Sida 195 i årgången börjar härKopiera citering

Genom utslag den 8 April 1875 förklarade hofrätten: att som magistraten förut fört klagan öfver K. B:s ofvannämnda den 13, 16 och 30 April 1874 meddelade heslut samt hofrätten redan genom utslag den 8 nästderpå följde Juli förklarat nämnda klagan icke förtjena afseende, kunde hvad t. f. borgmästaren Holm, å magistratens vägnar, till vinnande af ändring i samma beslut anfört icke komma under pröfning, och att, beträffande besvären öfver K. B:s beslut den 18 Maj 1874, hofrätten ej funne skäl att i samma beslut göra ändring.

Enligt uppdrag sökte t. f. borgmästaren Holm, å magistratens vägnar, i underdånighet ändring i hofrättens utslag. Magistratens föregående, af hofrätten genom utslaget den 8 Juli 1874 afgjorda besvär hade egentligen afsett endast att erhålla förbud mot verkställighet af K. B:s beslut den 13, 16 och 30 nästförutgångne April. Först efter upplysning om de omständigheter, som derefter förekommit, kunde och borde ärendet i sin helhet pröfvas. Yrkade undanrödjande af hofrättens och K. B:s samtliga öfverklagade beslut och utslag.

Vid föredragning den 29 November 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Naumann, Bolin, Rabe, Olivecrona, von Segebaden och Hernmarck) funno Högsta Domstolens fleste ledamöter skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens öfverklagade utslag.

Justitierådet Bolin yttrade: »För min del anser jag den omständighet, att särskild klagan ej blifvit förd mot hofrättens utslag den 8 Juli 1874, hvarigenom hofrätten förklarat hvad magistraten till vinnande af ändring i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes den 13, 16 och 30 April samma år meddelade beslut hos hofrätten anfört ej förtjena afseende, icke utgöra hinder för pröfning af den verkan, samma beslut må medföra; och finner jag skäl icke vara anfördt, som föranleder ändring i hofrättens öfverklagade utslag».