Får, till säkerhet för aftal om skogsafverkning, inteckning beviljas innan upplåtarne styrkt sig ega skatterätt till de andelar af ett nybygge, hvarå de, enligt aftalet, upplåtit rättigheten till skogsafverkning? Jfr. årgången 1875, sid. 773 o. f.
15 december 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 197–202 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 197–202 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs inför Högsta Domstolen den 15 December 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom en den 30 Mars 1873 upprättad afhandling uppläto J. S. Sundberg och Hans Nilsson i Bredåker till handelsbolaget C. A. Winroth & Comp, samt handlanden C. A. Hedqvist för en tid af 20 år afverkningsrätt till alla de bjelkar, sparrar och sågtimmerträd, som funnos å de delar af Långbergs skatteköpta nybygge, hvilka blifvit såsom tillökningsskatt tillagda upplåtarnes hemman n:r 2, 4 och 8 i Bredåker; och tillika lemnades köparne »rättighet att utan upplåtarnes vidare hörande söka den säkerhet för afverkningsrättens bibehållande som lag medgifver».
W. & Comp. samt H. läto, »för intecknings vinnande», inlemna denna afhandling till Öfver-Luleå tingslags häradsrätt.
s. 198 Sida 198 i årgången börjar här
Upplåtarne hördes i ärendet och förklarade att, dä de icke uttryckligen medgivit inteckning i sina hemman i Bredåkers by, ansökningen bestredes, så vidt densamma afsåge inteckning i dessa hemman, men att de ej hade något att invända mot meddelande af inteckning i de till hemmanen hörande andelar af Långbergs nybygge, derest inteckning i denna fastighet kunde beviljas vid det förhållande att, ehuru nybygget i afhandlingen uppgifvits vara skatteköpt, detsamma, som vid afvittringen tilldelats de särskilda hemmanen i Bredåker, dock fortfarande vore krono och först efter frihetsårens slut, år 1883, komme att omföras till skatte, på sätt vid afvittringen stadgats.
Riktigheten af dessa uppgifter vitsordades i häradsnämnden och af en vid rätten tillstädesvarande ledamot af häradets egodelningsrätt, hvarefter häradsrätten genom beslut den 29 December 1873 sig utlät: att enär upplyst vore att upplåtarne icke med skatterätt innehade de andelar af Långbergs nybygge, hvarå de enligt åberopade afhandlingen åt W. & Comp. samt H. upplåtit rätt till skogsafverkning, funne häradsrätten den gjorda inteckningsansökningen lagligen ej kunna bifallas.
Häröfver besvärade sig W. & Comp. och H. hos Svea hofrätt och åberopade ett af Konungens befallningshafvande i Norrbottens län den 30 December 1862 meddeladt utslag öfver verkstäld afvittrings- och skattläggningsberedning inom Ofver-Luleå socken, hvaraf inhemtades:
att, sedan ansökning gjorts år 1838 att anlägga Långbergs krononybygge och ansökningsrätten sedermera öfvergått till Bredåkers byamän, hade nybygget blifvit afmätt, utbrutet och skattlagdt till visst hemmantal med egoområde af 1,733 tunnland i ett skifte; hvarjemte landtmätaren föreslagit att nybygget skulle förenas med Bredåkers byamäns gamla hemman och tilldelas 20 frihetsår; samt
att, efter föreslagna jemkningar af styresmannen för afvittringsverket, Konungens befallningshafvande pröfvat skäligt dels tillägga Långbergs krononybygge, mot skattetal af 45/64 mantal, ofvanberörda egoområde med 4 kub.-fot 2 k:r korn
s. 199 Sida 199 i årgången börjar här
i kronotionde, att jemte den för hemmantalet belöpande grundränta i jordeboken införas och vid tiden för nybyggets inträdande i skatt af vederbörande debiteras; dels ock förena nybygget med gamla hemmanen i Bredåker under 8 särskilda n:r med utsatt mantal för hvarje n:r på så sätt, att den på nybygget belöpande skatt skulle fördelas mellan gamla hemmanen i förhållande till deras skattetal, med iakttagande likväl att fördelningen skulle underställas Konungens bef:des pröfning och nybygget aldrig skiljas från gamla hemmanen, hvilka allt framgent komme att ansvara för räntan. Tillika stadgades att byamännen skulle vara befriade från skyldighet att nybygget odla och bygga i vidare mån än de ansåge nödigt, hvarjemte beviljades 20 frihetsår, dock att halfva räntan skulle erläggas från och med år 1876.
W. & Comp. och H. ansågo att af dessa bestämmelser följde att nybygget iklädt sig samma natur som de gamla hemmanen och numera utgjorde en integrerande del deraf. Nödvändigt vore att inteckningen faststäldes just i de gamla hemmanen n:r 2, 4 och 8, hvilka likasom ôfriga hemmansnumren ej kunde öfvergå till annan égare utan att tillhörande andelar i nybygget medföljde. Frihetsåren utgjorde ej hinder för nybyggets omförande till skatte, och den omständigheten att hemmansegarne befriats från byggnadsskyldighet utvisade att nybygget ej hade krononatur.
Motparterne anförde i afgifven förklaring, att det ej vore visadt att nybygget ännu blifvit på gamla hemmanen fördeladt och än mindre att fördelningen blifvit af Konungens bef:de faststäld, hvadan nybygget ej ännu kunde betraktas såsom rent skatte.
Genom utslag den 4 Mars 1875 förklarade hofrätten sig ej finna skäl att i häradsrättens beslut göra ändring.
W. & Comp. samt H. fullföljde underdånig talan med åberopande af ett den 15 Mars 1875 utaf Konungens bef:de meddeladt utslag på de 8 hemmansegarnes i Bredåker begäran om fastställelse å dem emellan uppgjord fördelning af den genom ofvanberörda utslag den 30 December 1862 under hemmanen lagda ökeskatt; och som af nu åberopade utslå-
s. 200 Sida 200 i årgången börjar här
get inhemtades att vederparterne med skatterätt innehade de andelar i nybygget, hvarå afverkningsrätt upplåtits, och det af häradsrätten åberopade skälet således förfallit, så yrkade W. & Comp. och H. bifall till inteckningsansökningen.
Genom utslag den 15 Mars 1875 hade Konungens bef: de, åberopande utslaget den 30 December 1862, enär någon anmärkning mot fördelningen icke förekommit, förklarat den för nybygget belöpande skatt, hvilken, då hemmanen i Bredåker vore af skattenatur, borde i enlighet med grunderna i Kongl. Brefven till kammarkollegium den 12 Januari 1849 och den 16 December 1870 från krono till skatte i jordeboken omföras, skola fördelas enligt byamännens öfverenskommelse och den nybygget åsatta kronotionde efter samma fördelningsgrund sammanläggas med gamla hemmanens enahanda afgifter, hvilken fördelning, så väl hvad räntan som kronotionden anginge, skulle i kronans jordebok och räkenskaper iakttagas samt till grund för debitering och uppbörd af de å hvarje hemman belöpande utskylder läggas i den mån, den för nybygget bestämda frihetstid tilländaginge; hvarjemte Konungens bef:de stadgat att utslaget skulle underställas kammarkollegii närmare pröfning.
Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren och von Bahr, den sistnämnde föredragande, samt t. f. revisionssekreteraren Lilienberg) afgaf den 6 November 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Då Långbergs krononybygge om 45/64 mantal vid afvittringen inom Öfver Luleå socken blifvit förenadt med skattehemmanen i Bredåker under 8 särskilda nummer, men den till nybygget hörande, samma hemman sålunda gemensamt tillagda egovidd, enligt hvad upplyst är, icke är vorden dem emellan fördelad, och i följd häraf den genom ifrågavarande afhandling W. & Comp. m. fl. medgifna afverkningsrätt icke afser vissa de särskilda hemmanen, hvarifrån upplåtelsen egtrum, tillhörande och till sina gränser bestämda skogsområden, hvarföre ej heller, emot grunderne i de för intecknande af nyttjanderättsaftal gällande författningar, den sökta inteckningen lärer kunna beviljas,
s. 201 Sida 201 i årgången börjar här
hemställer nedre revisionen, det måtte Kongl. Maj:t pröfva rättvist fastställa det slut, hvari domstolarne stannat».
Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 15 December 1875; och då, vid målets företagande till afgörande, skiljaktiga meningar yppades, skreds till omröstning, hvarvid
Justitierådet Svedelius förmälde, att han för sin del faststälde hofrättens utslag.
Justitierådet Lindhagen yttrade: »Ehuru genom Konungens bef:des utslag den 30 December 1862, som ostridigt vunnit laga kraft, Bredåkers hemmansegare förklarats på vissa vilkor berättigade att under skattemannarätt bekomma ifrågavarande å kronans mark upptagna Långbergs hemman; likväl och som först genom Konungens bef:des den 15 Mars 1875 gifna utslag blifvit bestämdt i hvad mån skattetalet å hvarje hemmansnummer i Bredåker komme att till följd af tillvunnen jord inom Långbergs hemman ökas; i sammanhang hvarmed föreskrift meddelats att sistnämnda hemman komme att i jordeboken från krono till skatte omföras; men detta utslag, som blifvit kammarkollegii pröfning understäldt, ännu ej visats hafva vunnit laga kraft; alltså och då enligt min åsigt det för närvarande icke kan anses ådagalagdt om eller i hvad mån hvarje hemmansegare i Bredåker tillkommer bestämd jord i Långberget med sådan eganderätt att inteckning deri lagligen må beviljas, finner jag ej skäl göra ändring i det slut, hvari domstolarne i saken stannat».
Justitierådet Rabe yttrade: »Enär af handlingarne inhemtas att genom Konungens bef:des den 30 December 1862 meddelade utslag, hvilket, efter hvad ostridigt är, vunnit laga kraft, det å Bredåkers bys öfverloppsmarker upptagna Långbergs nybygge blifvit förenadt med de gamla hemmanen i Bredåkers by, från hvilka hemman, derå nybyggets skatt skulle fördelas, detsamma aldrig finge skiljas; alltså och då följaktligen, efter mitt omdöme, nybygget måste, jemlikt grunderna i Kongl. Brefven den 12 Januari 1849 och den 16 December 1870, anses ega hemmanens i Bredåkers by skattenatur, finner jag hvad domstolarne anfört icke utgöra hinder att till säkerhet för ifrågavarande afhandlings bestånd med-
s. 202 Sida 202 i årgången börjar här
dela inteckning i upplåtarnes hemman uti Bredåker med dertil! hörande andelar i Långbergs förra krononybygge; i följd hvaraf med undanrödjande af domstolarnes beslut målet af mig visas åter till häradsrätten, som skall hafva att detsamma uppå anmälan ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara».
Justitierådet von Hofsten förenade sig med justitierådet Svedelius.
Justitierådet Naumann biföll nedre revisionens betänkande.
Justitierådet Wretman instämde med justitierådet Lindhagen.
Justitierådet Cramér instämde med justitierådet Svedelius.
Kongl. Maj:ts dom, affattad i öfverensstämmelse med justitierådet Svedelii votum, utfärdades den 18 Januari 1876.