Om återfående af erlagd revisionsskilling vid det förhållande att, i anseende till mellankommen åtgärd å svarandeparts sida, Kongl. Maj:t i slutlig dom förklarat domstolarnes i målet meddelade föreskrift hafva förfallit. Rättegångsbalkens 30 kap. 17
1 mars 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,3 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 460–463 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 460–463 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 1 Mars 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till Stockholms rådstufvurätt uttog grosshandlanden C. G. Cervin m. ft. stämning å Stockholms badhus-aktiebolag med påstående om bolagets förpligtande att vidtaga nödiga åtgärder för afhjelpande af de olägenheter Cervin och hans medparter tillskyndades derigenom att rök och sot från bolagets ångskorsten inträngde i deras i närheten af badhuset belägna bostäder.
Efter bolagsdirektionens hörande meddelade rådstufvurätten den 16 Juni 1873 dom, hvarigenom bolaget förpligtades, vid vite af 300 kronor, att inom 3 månader derefter låta till erforderlig höjd uppdraga ifrågavarande ångskorsten och i öfrigt vidtaga sådana anordningar, att den grannarne nu tillskyndade olägenhet derifrån, så vidt möjligt vore, förekommes .
Parterne vädjade å ömse sidor till Svea hofrätt, som. genom dom den 11 Juni 1874 gillade rådstufvurättens dom, men bestämde tiden för fullgörandet af de stadgade föreskrifterna till 3 månader efter den dag, hofrättens dom meddelades.
Direktionen för badhus-aktiebolaget sökte i underdånighet ändring.
I dom den 26 Maj 1875 yttrade Kongl. Maj:t, att enär, enligt hvad bolaget uppgifvit och vederparterne lemnat obestridt, den skorsten, om hvars förändring Cervin och hans medparter väckt påstående, under tvistens fortgång blifvit af bolaget nedrifven, förklarades domstolarnes om samma skorstens förändring meddelade föreskrift hafva förfallit.
s. 461 Sida 461 i årgången börjar här
Under åberopande af sistnämnda dom, anhöll bolagsdirektionen nti en till hofrätten ingifven skrift att återbekomma den revisionsskilling, 100 kronor, som för sakens underdåniga fullföljd till Kongl. Maj:t blifvit hos hofrätten af bolaget nedsatt.
Advokatfiskalsembetet, som å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar hördes öfver berörda ansökning, bestred bifall till densamma.
I beslut den 3 Juni 1875 yttrade hofrätten: att då, till följd af Kongl. Maj:ts ofvanomförmälda dom, all vidare verkan af hofrättens dom i saken upphört, funne hofrätten, med tillämpning af 30 kapitlet 17 § Rättegångsbalken och Kongl. Förordningen den 27 November 1854, att ifrågavarande revisionsskilling borde till direktionen återställas; i följd hvaraf direktionen skulle ega att hos statskontoret om revisionsskillingens utbekommande sig anmäla.
Om detta beslut förenade sig hofrättsrådet Forssell, Assessoren Moberg och adjungerade ledamoten notarien Cöster; hvaremot assessoren friherre Staël von Holstein och fiskalen Westman voro skiljaktige och förklarade: att enär Kongl. Maj:ts ifrågavarande dom icke, enligt desse ledamöters åsigt, innefattade ändring af Kongl. hofrättens dom i saken, det icke, emot 30 kapitlet 17 § Rättegångsbalken, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen den 27 November 1854, borde tillåtas sökanden att få revisionsskillingen åter.
I hofrättens berörda beslut sökte advokatfiskalsembetet i underdånighet ändring och anförde följande: Om än, till följd af Kongl. Maj:ts dom, all verkan af hofrättens i saken gifna dom finge anses hafva upphört, hade detta dock skett icke derigenom att Kongl. Maj:t upphäft, undanröjt eller i någon mån ändrat hofrättens dom, utan derigenom att bolaget gått domstolarnes beslut i förväg och, utan afbidan af slutlig dom, undanröjt det föremål, hvars för grannarne menliga beskaffenhet utgjorde enda upphofvet till tvisten; vid hvilket förhållande all vidare fråga om förändring af samma föremål måste af sig sjelf förfalla, äfven om sådant icke
s. 462 Sida 462 i årgången börjar här
blifvit i Kongl. Maj:ts dom uttryckligen förklaradt. Af denna anledning syntes Kongl. Maj:ts dom icke böra uppfattas annorlunda än att, — sedan bolaget på förut omnämndt sätt gått sina vederparter i allo till mötes och sådant jemväl blifvit hos Kongl. Maj:t ådagalagdt, — Kongl. Maj:t låtit dervid bero. Denna utgång vore närmast att jemföra med det fall, då parterne träffat förlikning, i hvilket fall revisionsskillingen skulle tillfalla kronan. På dessa skäl hemstälde advokatfiskalsembetet, att bolagsdirektionens ifrågavarande ansökning måtte förklaras icke kunna bifallas.
I afgifven förklaring yttrade bolagsdirektionen: Redan i hofrätten hade bolaget uppgifvit och vederparterne lemnat obestridt att ifrågavarande skorsten under sommaren 1873 blifvit nedrifven. Då nu det sakförhållande, på grund hvaraf Kongl. Maj:t förklarat domstolarnes om skorstenens förändring gifna föreskrift hafva förfallit, åberopats och i verkligheten varit för handen, innan hofrätten i saken dömt, syntes det uppenbart att Kongl. Maj:ts dom innebure ändring af hofrättens dom.
Målet föredrogs den 1 Mars 1876 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Wretman, Naumann. Huss och Svedelius) funno skäl ej vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade beslut kunde verka ändring.
Justitieråden Södergren och Cramér yttrade, att enär Kongl. Maj:ts förklarande derom, att, sedan badhusaktiebolaget under rättegångens lopp låtit nedrifva den skorsten, hvars begagnande i oförändradt skick medelst domstolarnes beslut bolaget förbjudits, hofrättens af sådan orsak dämera icke tillämpliga föreskrift om samma skorstens förändring förfölle, icke blifvit meddeladt såsom ändring af hofrättens dom, så att derigenom skulle häfvas det af bolagets vederparter genom rättegångens anställande hufvudsakligen sökta och af domstolarne gifna förbudet mot begagnandet af så beskaffad skorsten som den nedrifna varit; utan fasthellre till klar ledning för rätta förståndet af Kongl. Maj:ts dom i detta hänseende förekomme, att Kongl. Maj:t för bolaget stadgat den påföljd af skyldighet till ersättande af veder-
s. 463 Sida 463 i årgången börjar här
parternes kostnader å saken hos rådstufvurätten och hos Kongl. Maj:t, som enligt lagens uttryckliga bestämningar icke kunde ega rum, derest icke bolagets vederparter vid pröfning af sjelfva tvistefrågan funnes hafva egt giltig orsak till rättegångens anställande, och deremot bolaget, oaktadt det redan hos hofrätten anmäldta förhållande, att den omtvistade skorstenen vore borttagen, saknat fog till klagan öfver hofrättens dom, så att derföre denna af Kongl. Maj:t gillades; funne justitieråden, i förmåga af det utaf hofrätten i det nu öfverklagade utslaget åberopade lagrum och med ändring af samma utslag, bolagets ansökning om ifrågavarande revisionsskillings återbekommande icke kunna bifallas.