Naumanns tidskrift 1876 s. 557

Till 1873-års vinterting i Hammarkinds härad uttogo Nils Peter Eriksson i Kymnevik m. fl. stämning å bruksegaren E. Westerberg med påstående, att, enär Westerberg genom anbragt fördämning igenstängt kungsådran i utloppet från sjön Yxningen eller den s. k. Gusums å, vid hvilken det Westerberg tillhöriga Gusums messingsbruk vore beläget, samt genom denna åtgärd, hvartill Westerberg icke vore lagligen berättigad, Nils Peter Erikssons och hans medparters vid nämnda sjö belägna egor öfversvämmades, Westerberg måtte varda ålagdt att borttaga så stor del af damfästet, att kungsådran lemnades öppen, med förbud för honom, vid verkande vite, att ånyo uppföra sådan fördämning, att kungsådrans fria lopp derigenom hindrades.

Till ådagaläggande deraf, att kungsådra funnes i Gusums å och att Westerberg ej egde rätt att helt och hållet igenstänga kungsådran, åberopade Nils Peter Eriksson och hans medparter ett syneinstrument af följande innehåll: »Tridie pinges dagh åhr 1606 begynte Härresnärad Mikell Pedersson och jagh på att syna på alla olaga dammar och fiskegårdar, som ähre bygda emellan Frörum och Hälla, oansedt att der var en Härressyne uppå Anno 1596, ändogh dett ähr fastmera tillbygdt sedan. Vid Froarum skall Lasse i Froarum, Anders i Näss och Akatorp ryffva bort den stenåsen, der ligger mit i ånn alltihop til de stora allaruna, der stå i åhnn. Vid Alboga ålafiske skall Måns i Alboga flytta sin ållastyffva nämbre till landz och giöra Konungsådran bredare, vid sina 6 m».

I målet upplystes, att den omstämda dammen vore belägen på endast kort afstånd från det ställe, der ofvanomförmälda stenås antagligen haft sin plats. Nils Peter Eriksson

s. 558 Sida 558 i årgången börjar härKopiera citering

och hans medparter uppgåfvo, att Westerberg år 1870 eller 1871 genom påbyggnad höjt dammen 4 fot, hvarigenom vattnet uppdämdes så högt, att det nästan stod öfver Nils Peter Erikssons och hans medparters hela inrösningsjord, äfvensom att i sjön Yxningen, som vore minst 2 mil lång och 1/2 mil bred, 18 större insjöar hade sitt utlopp.

Westerberg bestred käromålet. Egaren till Gusums bruk hade sedan uråldriga tider haft rättighet att reglera vattenuppdämningen i Gusums å. Omstämda dammen vore nu ej högre än den sedan urminnes tider varit. I 1606-års syneinstrument förekomme ej att kungsådra då funnes, utan blott yrkande om att sådan skulle finnas. Omstämda dammen låge vid Yxningen och icke i ån, hvilket varit förhållandet med den dam, som enligt syneinstrumentet skulle borttagas. Blott de odlingar, hvilka Nils Peter Eriksson och hans medparter under ovanligt torra år låtit verkställa, lede af vatten i följd af fördämningen. Om egarne till Gusums bruk skulle beröfvas rätt att bestämma vattenuppdämningen i Gusums å, skulle en mångfaldigt större skada tillfogas honom, då brukets samtliga verk drefves genom vattnet i samma å, än den skada Nils Peter Eriksson och hans medparter genom uppdämningen lede.

Westerberg anförde sedermera, att han icke ville förneka, att kungsådran i Gusums å vore stängd, samt att Westerberg vid några tillfällen under sträng torka jemväl om somrarne underlåtit att hafva damluckorna uppdragna, men påstod att bruksegaren hade rätt att helt och hållet igenstänga kungsådran, och att Nils Peter Eriksson och hans medparter genom uppdämningen icke lidit någon skada.

Westerberg åberopade följande handlingar:

ho) Bergskollegii privilegium för Hindrick Detry af år 1664 på inrättande af ett messingsbruk i Gusums ström, der några skattehemman voro rådande, som Detry sig tillhandlat. Denna handling innehöll derjemte, att bergmästaren försäkrat »att på berörda ort funnes till samma verks inrättande god lägenhet, hvarigenom ingen kunde prejudicerad varda».

s. 559 Sida 559 i årgången börjar härKopiera citering

2:0) Kammar- och bergs-kollegiernas betänkande angående Gusums messingsbruks strömsafrad, dateradt den 16 Mars 1692. Denna handling innehöll hufvudsakligen följande: Sedan bergskollegium beordrat vederbörande bergmästare att å orten om sjelfva brukets dåvarande tillstånd ransaka, hade denne dervid funnit, hvad sjelfva strömmen vidkomme, att den tillförene icke varit större, än att strax vid utloppet stått en sågqvarn, som årligen kunnat såga allenast vid pass 300 tolfter bräder, derför ock bönderna berättat, att de aldrig hört att der någonsin varit kungsådra; att år 1652 skulle Hubert Debeche på Gusums gårds skatteegor hafva uppbygt en masugn till styckegjuteri och en hammare i samma ström; och som dessa verken med den lilla strömmen, som der då var, icke kunde väl drifvas, hade Debeche med stor kostnad gjort sjelfva utloppet något större igenom ett hårdt berg; att bönderna, som derigenom hindrades att föra sitt timmer uppför strömmen till qvarnarne, besvärat sig hos Konung Carl Gustaf och sålunda bragt det derhän, att Debeche måst med Kongl. Maj:t ingå ett kontrakt, enligt hvilket bönderna för det de skulle utrifva sina såg- och sqvaltqvarnar, som voro bruket till men, skulle få 100 daler; och ait messingsbruket år 1661 blifvit i stället för masugnen och jernhammaren inrättadt. Vidare innehöll betänkandet, att kollegierna öfver bergmästarens utlåtande inhemtat dåvarande landshöfdingen Ståhlarms yttrande, hvaruti denne förmält sig hafva om den af bergmästaren förrättade ransakning gjort sig närmare underrättad och befunnit den alldeles så vara beskaffad, som dervid annoteradt och infördt var, samt att bruksintressenterna städse föreburit omöjligheten att kunna utbetala den bruket ålagda recognition, helst de särskildt för sjelfva Gusumshemmanet komme att utbetala räntan efter jordeboken. Dessutom hade kollegierna hört landshöfdingen Lovisin, hvilken icke allenast hade styrkt och bifallit allt det som bergmästarens ransakning och grefve Ståhlarms relation och betänkande innehölle, utan ock derförutom sig utlåtit, »att han ej kunde se, att bruket skulle kunna tåla den stora afgiften, emedan der icke var någon kapitalström eller kungsådra, så att samma af-

s. 560 Sida 560 i årgången börjar härKopiera citering

gift for strömafradens skull skulle vara bruket åkommen». Kollegierna hade ock uti gamla arkivhandlingar låtit efterse hvad efterrättelse der skulle vara att hemta och funnit »ej heller dem förmäla om någon strömafrad eller att der skulle vara någon annan ström, än den der kringliggande skattehemman skulle tilhöra, eftersom ock för sådan orsaks skull messingsbruket till de andre jordegande måst så mycket betala, som efter proportion af hemmanen på deras andel i strömmen kunde sig belöpa».

Sedan Nils Peter Eriksson ocli hans medparter låtit afhöra vittnen derom att omstämda vattenuppdämningen skulle förorsaka skada å deras egor, meddelade häradsrätten den 26 Maj 1874 utslag, hvari yttrades: att ehuru en af Nils Peter Eriksson och hans medparter företedd afskrift af häradsrättens dombok för år 1606 syntes gifva vid handen, att kungsådra då varit uti Gusums å; likväl och som af kammar- och bergskollegiernas betänkande af den 16 Mars 1692 angående Gusums messingsbruks strömsafrad framginge, att å samma tid icke funnits någon kungsådra uti berörda å, utan att fastmera innehafvaren af messingsbruket egde att ensam bestämma vattenuppdämningen i ån; alltså funne häradsrätten, vid det förhållande att Nils Peter Eriksson och hans medparter väl uppgifvit, men icke visat, att dem tillfogades någon skada derigenom att kungsådran ej hölles öppen, käromålet icke kunna till någon påföljd för Westerberg föranleda.

Nils Peter Eriksson och hans modparter vädjade till Göta hofrätt samt begärde vittnesförhör till bestyrkande af fördämningens olaglighet.

Westerberg yrkade fastställelse af häradsrättens utslag. Han anförde dervid följande: I Gusums å funnes både bergverk och skattlagda qvarnar. Vid deras anläggning hade, i synnerhet hvad messingsbruket beträffade, ordentlig undersökning egt rum, hvarvid utrönts att kungsådra då ej funnes eller i mannaminne funnits, utan att egaren af Gusum egde hela ån, den han med stor kostnad fördjupat för att erhålla tillräckligt med vatten för sina verk. Då de åberopade vittnena icke kunde intyga annat förhållande än hvad de af Wester-

s. 561 Sida 561 i årgången börjar härKopiera citering

berg företedda handlingar utvisade, bestred Westerberg, under åberopande af 15 kapitlet Jordabalken, motparternes anhållan om vittnesförhör.

Enligt dom den 14 Maj 1875 fann Iwfrätten icke skäl bifalla Nils Peter Erikssons ocli hans medparters anhållan om vittnesförhör; och emedan, såsom häradsrätten anfört, af kammar- och bergskollegiernas ofvan omförmälda, under år 1692 afgifna betänkande inhemtades, att kungsådra då icke funnits i Gusums å; ty och då någon förändring härutinnan, så vidt visadt vore, sedermera icke inträffat, pröfvade hofrätten rättvist fastställa häradsrättens öfverklagade beslut.

Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Hessle samt assessorerne Backman, referent, von Sydow och Stjernspetz.

Hofrättsrådet Freidenfelt yttrade: »På de af pluraliteten anförda skäl och då Nils Peter Eriksson och hans medparter icke styrkt att omtvistade fördämningen blifvit uppförd till större höjd, än som vid Gusums, ostridigt i laga ordning tillkomna, messingsbruks anläggning varit afsedd, instämmer jag i pluralitetens beslut».

Nils Peter Eriksson och hans medparter sökte i underdånighet ändring. De hade visat, att kungsådra i Gusums å funnits år 1606. Westerberg hade icke styrkt att någon förändring i detta förhållande sedermera inträdt eller att bruksegaren hade rätt att efter godtfinnande fördämma sjön Yxningens utlopp. Nu vore icke fråga om ån eller de dammar, som deri vore uppförda. Från dammen i sjelfva sjöns utlopp vore minst 1/4 mil till bruket. Westerberg hade godt tillfälle att på egna egor uppdämma vattnet. — Sökandene anhöllo derjemte om vittnesförhör angående den dem genom uppdämningen förorsakade skada.

Westerberg anmärkte att Gusums egor sträckte sig till Yxningen och att han vore i besittning af dammen.

Vid muntligt förhör åberopade sökandene 11 § i fiskeristadgan samt anförde vidare, att öfversvämning hade sedan äldre tider, måhända lika länge som Gusums bruk funnits, fortgått å ifrågavarande marker, men då varit af öfvergående

s. 562 Sida 562 i årgången börjar härKopiera citering

natur. Markerna hade dock ej af dessa öfversvämningar lidit skada intill dess Westerberg i Yxningens utlopp anbragt fördämning.

Medelst underdånigt betänkande den 29 Januari 1876 hemstälde nedre revisionen (revisionssekreterarne Fåhræus, föredragande, Poignant och von Bahr), att Kongl. Maj:t måtto, med afslag â Nils Peter Erikssons och hans medparters begäran om vittnesförhör, pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.

Saken föredrogs den 2 Februari 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Almqvist, Carleson, Rabe, Olivecrona, Svedelius och Hernmarck); och enär af handlingarne inhemtades, att Grusums messingsbruk blifvit med vederbörligt tillstånd anlagdt, samt att brukets egare af ålder begagnat rätt att öfverbygga ifrågavarande vattendrag; alltså och då Nils Peter Eriksson och hans medparter icke visat, att omstämda fördämning icke vore för brukets drifvande nödig, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter, med afslag å Erikssons och hans medparters anhållan om vittnesförhör till upplysning om den skada, som genom fördämningen dem orsakades, rättvist fastställa det slut, hvari hofrätten stannat.

Justitieråden Almqvist och Olivecrona biföllo det underdåniga betänkandet.

Kongl. Majts dom utgafs den 1 Mars 1876.