Upplåtelse på 50 år af dels strandrätt omkring en vik, dels dispositions-rätt af samma vik, samt rättighet att, utan klander å upplåtarens sida, utlägga erforderliga Hänsor med landfäste.

28 mars 1876


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 562–564 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 562–564 där är samma sidor som här.
  • Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Mars 1876»
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Domstolens referat

Enligt den 11 Januari 1874 upprättadt kontrakt hade åtskilliga hemmansegare i Westannors och Smedby byar till

s. 563 Sida 563 i årgången börjar här

Kopparbergs bergslags styrelse på 50 är upplåtit »all den strandrätt» de egde omkring den till Östra Dalelfven stötande s. k. Westannorsviken äfvensom »all den dispositionsrätt» de såsom strandegare egde till nämnda Westannorsvik, hvarförutom bergslagsstyrelsen lemnades rätt att utan klander å upplåtarnes sida utlägga erforderliga länsor med landfästen.

Hos Leksands, Ähls och Bjursås tingslags häradsrätt sökte bergslagsstyrelsen att till säkerhet för omförmälda kontrakts bestånd inteckning måtte meddelas i upplåtarnes hemmansdelar.

Genom beslut den 29 December 1874 förklarade häradsrätten: att enär inteckning för slikt aftal, som uti ifrågavarande kontrakt innefattades, icke lagligen egde rum, kunde ansökningen ej bifallas.

Styrelsen anförde besvär hos Svea hofrätt och anmärkte att just en sådan upplåtelse, som i Kongl. Förordningen den 9 November 1844 afsåges, hade genom kontraktet egt rum.

Uti infordradt utlåtande yttrade häradsrättens ordförande: att 1844-års förordning icke torde vara tillämplig vid fråga om nyttjanderätt till vatten; och att inteckning ej heller torde, emot lag och gällande praxis, kunna meddelas för andra nyttjanderättsaftal, än dem, som med afseende å föremålet för nyttjanderätten, vore erforderligen bestämda, och sålunda icke för s. k. strandrätt eller eljest obestämda förbindelser att något af annan tåla eller lida. Häradsrättens beslut vore alltså, enligt ordförandens åsigt, på lag grundadt.

Medelst utslag den 29 Juni 1875 utlät sig hofrätten: att som inteckning till säkerhet för beståndet af aftal utaf ifrågavarande beskaffenhet icke vore i lag medgifven, funne hofrätten ej skäl att i häradsrättens beslut göra ändring.

Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Forssell, assessoren Moberg, referent, och notarien Cöster.

Assessoren friherre O. W. Staël von Holstein var från beslutet skiljaktig och yttrade: »Som ifrågavarande afhandling innefattar upplåtelse af nyttjanderätt till fast egendom och följaktligen är af beskaffenhet att inteckning till säkerhet för densamma jemlikt Kongl. Förordningen den 9 November

s. 564 Sida 564 i årgången börjar här

1844 lagligen eger rum, finner jag, med ändring af häradsrättens beslut, den af häradsrätten åberopade omständigheten icke hafva utgjort hinder för inteckningens beviljande; till följd hvaraf, meo voto, målet bör visas åter till häradsrätten, med föreläggande för klaganden att inom 3 månader härefter anmäla ärendet till återföretagande, vid äfventyr att inteckningsansökningen förfaller».

I hofrättens utslag sökte bergslagsstyrelsen i underdåhet ändring.

I underdånigt betänkande den 26 Februari 1876 yttrade nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren och von Bahr samt t. f. revisionssekreteraren Westman, den sistnämnde föredragande): »Då den genom ifrågavarande kontrakt af jordegarne åt annan upplåtna s. k. strandrätt omkring den till Östra Dalelfven stötande Westannorsviken, jemte rättigheten att i samma vik utlägga erforderliga länsor med landfästen, afser strändernas nyttjande och således innefattar upplåtelse af nyttjanderätt till jord, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Köngl. Majit måtte finna skäligt, med undanrödjande af domstolarnes beslut, visa ärendet åter till häradsrätten, som torde hafva att detsamma på anmälan ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara; dock att bergslagsstyrelsen bör senast vid det lagtima ting, som infaller näst efter 3 månader från Kongl. Maj:ts doms dag, ärendet hos häradsrätten till förnyad handläggning anmäla, vid påföljd att eljest den nu gjorda ansökningen anses förfallen».

Saken föredrogs den 29 Februari 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Babe, Olivecrona, von Segebaden och Lindhagen); och enär ifrågavarande afhandling innefattade upplåtelse af nyttjanderätt till fast egendom och följaktligen vore af beskaffenhet att inteckning till säkerhet för densamma jemlikt Kongl. Förordningen den 9 November 1844 lagligen egde rum, biföllo Högsta Domstolens fleste ledamöter det slut i saken nedre revisionens betänkande innehöll.

Justitierådet Olivecrona gillade hofrättens utslag.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Mars 1876.