Prokurist, eller icke? Behörighet att å annans vägnar godkänna en räkning?
29 mars 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 565–568 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 565–568 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 Mars 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt en den 27 September 1873 utfärdad förbindelse hade handlanden J. Genberg i Sundsvall ingått borgen såsom för egen skuld för gäldande af de fraktbelopp, för hvilka Sundsvalls kommissionsbyrå redan häftade eller under nämnda år komme att häfta till firman Olén & Agrell i Sundsvall.
I stämning till rådstufvurätten i nämnda stad yrkade Wester-Norrlands ångbåtsaktiebolag, att Genberg på grund af omförmälda borgen måtte varda ålagdt att, enligt en af Olén & Agrell, som under ifrågakomna tid varit bolagets kommissionärer i Sundsvall, utstäld och af Carl Högström å kommissionsbyråns vägnar godkänd räkning å oguldna fraktbelopp under år 1873, till bolaget utgifva räkningens saldo 1,193 kronor 4 öre jemte ränta derå.
Å den åberopade räkningen fanns tecknadt följande: »Förestående belopp 1,193,04 erkännes till betalning emot godtgörelse för felande varor nemligen 1 låda porslin 68,04 — — — summa 154: 86.
Sundsvalls kommissionsbyrå.
Carl Högström».
Genberg bestred krafvet samt invände tillika, att Högström icke varit behörig att teckna kommissionsbyråns namn eller å densammas vägnar godkänna ofvanberörda räkning.
Af bolaget åberopade vittnen berättade:
l:o) Handlanden M. Andersson: att under år 1873 ingen annan än Högström stått i spetsen för kommissionsbyrån, och att vittnet ej sett någon annan än Högström då teckna byråns namn, men att vittnet ej hade sig bekant huruvida Högström dertill haft fullmagt; och
2:o) Kommissionären C. Th. Revera: att under åren 1872 och 1873 ingen annan än Högström hos bolagets kommissio-
s. 566 Sida 566 i årgången börjar här
när i Sundsvall handlanden Agrell uttagit och qvitterat de med bolagets ångbåtar ankomna och till kommissionsbyrån adresserade varor, äfvensom att Högström ensam betalt hvad å byråns skuld till bolaget erlagts.
Till ytterligare bevisning om Högströms behörighet uti ifrågavarande hänseende åberopades af bolaget
dels tre fullmagter, undertecknade »Sundsvalls kommissionsbyrå, Carl Högström», den första af den 19 Juni 1873 för B. Bergh, den andra af den 27 September 1873 för M. Andersson och den tredje af den 26 Januari 1874 för B. Bergh, att å Sundsvalls postkontor uttaga och qvittera »till oss» — »såväl till oss som till Carl Högström» — »så väl till oss som till mig, Högström» — ankommande rekommenderade bref;
dels ock en »för Sundsvalls kommissionsbyrå p. p. Carl Högström. Bernh. Bergh» undertecknad skrift, innefattande framställning till direktionen för ångbåtsbolaget om rabatt på årets frakter, å hvilken skrift, som ej var försedd med datum, fanns tecknadt: »Ank. 5 Febr. 1874 - — Afslås».
Genberg anförde slutligen, att han ej kunde erinra sig om han lemnat sin borgensförbindelse till Högström; att det ej vore visadt, att Högström varit berättigad att å kommissionsbyråns vägnar göra skuld eller uttaga dess varor utan att betala frakt; och att då borgensförbindelsen utfärdades, för Genberg uppgifvits att en person vid namn Wilh. Sundberg stått i spetsen för kommissionsbyrån.
Genom utslag den 28 December 1874 utlät sig rådstufvurätten: att som Genberg medgifvit rigtigheten af den åberopade förbindelsen, och kommissionsbyråns skuld, enligt en af Olén & Agrell utstäld och af Carl Högström å kommissionsbyråns vägnar godkänd räkning, uppgått till 1,193 kronor 4 öre; alltså och då Högström, enligt hvad genom ett i saken afhördt vittne kommissionåren Reveras af Genberg obestridda berättelse styrkt blifvit, hos Olén & Agrell uttagit och qvitterat alla de varor, som med bolagets ångbåtar under kommissionsbyråns adress till Sundsvall ankommit, vid hvilket förhållande Högströms behörighet att å kommissionsbyråns vägnar godkänna berörda af Olén & Agrell utstälda
s. 567 Sida 567 i årgången börjar här
räkning måste anses ådagalagd, förpligtades Genberg att emot qvitto genast till bolaget utgifva fordrade 1,193 kronor 4 öro jemte ränta derå.
Genberg vädjade till Svea hofrätt. Han bestrede så väl att Högström varit égare af kommissionsbyråns firma eller haft fullmagt att i egenskap af prokurist teckna firmans namn, som ock att byrån häftade i någon skuld till bolaget.
I dom den 3 Juni 1875 yttrade hofrätten: att med afseende å hvad som förekommit till stöd för bolagets uppgift att Högström under den tid, den till grund för krafvet åberopade räkning omfattade, förestått Sundsvalls kommissionsbyrå, och då Genberg deremot icke forebragt någon bevisning om att annan person under samma tid, eller när Högströms godkännande af räkningen tecknades, haft denna befattning, funne hofrätten ej skäl att i rådstufvurättens utslag göra annan ändring än att, då Högström godkänt räkningen allenast under förbehåll af godtgörelse för felande varor till belopp af 154 kronor 86 öre, Genberg befriades från skyldighet att gälda detta belopp, i följd hvaraf Genberg ålåge att af räkningens saldo gälda allenast 1,038 kronor 18 öre jemte ränta derå.
Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Törngvist, referent, fiskalen Almgren och v. häradshöfdingen friherre J. Staël von Holstein.
Hofrättsrådet Montelius var ifrån beslutet skiljaktig och yttrade : »Som Genberg bestridt krafvet samt ångbåtsaktiebolaget icke, emot hvad Genberg tillika invändt, lagligen bevisat, att den i rådstufvurättens utslag omnämnde Carl Högström egt behörighet att för Sundsvalls kommissionsbyrå meddela det af honom tecknade godkännande å en i saken åberopad räkning, vid hvilket förhållande ej kan anses utredt huruvida kommissionsbyrån verkligen häftar i skuld för ifrågakomna fraktbelopp; alltså finner jag för min del, med upphäfvande af rådstufvurättens motvädjade utslag, att bolagets mot Genberg förda talan ej kan bifallas».
Genberg sökte i underdånighet ändring. Han bifogade dervid utdrag af magistratens i Sundsvall protokoll för den
s. 568 Sida 568 i årgången börjar här
10 Februari 1873, utvisande, att handelsbokhållaren A. E. Sundberg då hos magistraten skriftligen anmält, att han ämnade under firma Sundsvalls kommissionsbyrå öppna kommissions-, speditions- och agenturaffär. Derjemte anförde Genberg, att bevisningsskyldigheten om Högströms behörighet att handla å kommissionsbyråns vägnar ålåge bolaget.
I underdånigt betänkande den 12 Februari 1876 yttrade nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren samt t. f. revisionssekreterarne Norberg, föredragande, och Westman): »Som emot Genbergs bestridande ej är styrkt, att Högström, då han å kommissionsbyråns vägnar tecknat det omförmälda godkännandet å ifrågavarande den 15 Oktober 1874 utfärdade räkning, dertill egde behörighet; ocli vid sådant förhållande berörda godkännande ej torde innefatta laglig bevisning om kommissionsbyråns skuld, hvarom någon utredning i öfrigt ej förekommit, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte, med ändring af domstolarnes öfverklagade beslut, finna den emot Genberg förda talan i saken ej kunna bifallas».
Saken föredrogs den 21 Februari 1876 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Almqvist, Bolin, von Hofsten, Olivecrona och von Segebaden) pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom.
I detta beslut instämde justitierådet Carleson på det tillagda skäl, att Genberg icke ens uppgifvit, mindre visat att rigtigheten eller giltigheten af det i kommissionsbyråns namn tecknade godkännandet å den till stöd för krafvet åberopade räkningen blifvit å kommissionsbyråns vägnar bestridd.
Justitierådet Rabe biföll det underdåniga betänkandet. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 Mars 1876.