Inteckningsrätt förlorad jemlikt K. F. den 4 Mars 1862 om preskription och årsstämning.
29 mars 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 577–579 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 577–579 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 Mars 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Jonas Carlsson och hans hustru Lotta Olsdotter utgåfvo den 15 September 1855 en förbindelse af innehåll att de erkände sig vara skyldige Gabriel Olsson och öfriga arftagare till hans dåmera aflidna hustru Maria Månsdotter 3,500 rdr, utgörande ogulden köpeskilling för samma dag inköpta fastigheterna 1/4 mantal n:o 2 och 1/8 mantal n:o 3 Sporrsjö.
I egenskap af förmyndare för Gabriel Olssons dotter Maria Gabrielsdotter sökte Olaus Nilsson den 5 November 1860 vid Norra Möre häradsrätt inteckning uti ofvanberörda fastigheter, af hvilka Jonas Carlsson då ännu var egare, till säkerhet för 1,000 rdr enligt omförmälda förbindelse, men, sedan Jonas Carlsson invändt att så stort belopp icke återstod© oguldet, blef ansökningen den 17 Maj 1861 af häradsrätten afslagen.
Sedan fastigheterna genom köp öfvergått till Per August Johansson och Per Magnus Mellberg, sökte Maria Gabrielsdotter hösten 1872 inteckning i fastigheterna till säkerhet för sin fordran på grund af ifrågavarande förbindelse. Genom beslut den 7 Juni 1873 förklarade häradsrätten fordringsanspråket vara af tvistig beskaffenhet och hänvisade Maria Gabrielsdotter att genom laga rättegång sin talan utföra.
Maria Gabrielsdotter uttog derefter till 1873-års hösteting stämning å Johansson och Mellberg med yrkande, att hon måtte förklaras berättigad att erhålla den sökta inteckningen.
Johansson och Mellberg bestredo käromålet under invändning, dels att fordringsrätten vore preskriberad och dels att Maria Gabrielsdotters fordran på grund af förbindelsen vore gulden.
s. 578 Sida 578 i årgången börjar här
Genom utslag den 1 December 1874 utlät sig häradsrätten: att ehuru Maria Gabrielsdotter visat sig vara innehafvare af ifrågavarande skuldebref samt, hvad anginge 1/3 mantal n:0 3 Sporrsjö, uppbud, sä vidt visadt blifvit, icke följt å de köp, som egt rum från skuldebrefvets utfärdande intill dess hemmansdelen kommit i Johanssons ocli Mellbergs ego; likväl och emedan, så vidt handlingarne i målet gåfve vid handen, Maria Gabrielsdotter för bibehållande af den fordringsrätt hon på grund af berörda skuldebref kunde ega, men hvilken hon ej förmått till beloppet angifva, icke i den ordning 9 kapitlet 12 § Handelsbalken samt Kongl. Förordningen om preskription ocli årsstämning den 4 Mars 1862 stadgade, vidtagit lagliga åtgärder under tiden emellan den 5 November 1860 och den 29 Oktober 1872, å hvilka dagar inteckning till säkerhet för skuldebrefvet blifvit sökt, samt vid sådant förhållande Maria Gabrielsdotter, jemlikt stadgandet i 2 och 3 §§ af berörda Kongl. Förordning, emot Johansson och Mellberg, såsom égaré af förenämnda fastigheter, förlorar sin talan angående fordringsrätten, blefve Maria Gabrielsdotters yrkande om rätt till inteckning för det i skuldebrefvet förskrifna belopp eller någon del deraf ogilladt.
Maria Gabrielsdotter vädjade till Göta hofrätt, som i dom den 9 April 1875 pröfvade rättvist fastställa häradsrättens utslag, så vidt derigenom förklarats, att Maria Gabrielsdotter emot Johansson och Mellberg, såsom égaré af förenämnda. fastigheter, förlorat fordringsrätt på grund af ifrågavarande skuldebref.
Maria Gabrielsdotter sökte i underdånighet ändring.
Medelst underdånigt betänkande den 17 November 1875, hemstälde nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren, samt t. f. revisionssekreterarne Norberg, föredragande, ocli Westman), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom.
Saken föredrogs den 23 Februari 1876 inför Högsta Domstolen; och enär Maria Gabrielsdotter icke styrkt, att krafrätt på grund af ifrågavarande, redan den 15 September 1855 utfärdade skuldebref blifvit mot gäldenären bibehållen.
s. 579 Sida 579 i årgången börjar här
pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Carleson, Bolin, von Hofsten, Rabe, Olivecrona och von Segebaden) skäligt på det sätt fastställa domstolarnes beslut, att Maria Gabrielsdotters i denna sak instämda och fullföljda talan förklarades icke kunna bifallas.
Justitierådet Almqvist yttrade: »Emedan, efter det inteckning för ifrågavarande den 15 September 1855 för oberaid köpeskilling utfärdade skuldsedel blifvit den 5 November 1860 hos häradsrätten sökt, någon vidare ansökning om inteckning i Johanssons och Mellbergs hemman för samma skuldsedel icke blifvit gjord förr än den 29 Oktober 1872, då således mera än tio år förflutit från första inteckningsansökningen; ty och enär den rätt till inteckning i fastigheten, som på grund af 11 kapitlet 2 § Jordabalken må hafva skuldsedelns innehafvare tillkommit, följaktligen efter min åsigt icke är vorden lagligen bevakad, samt någon personlig betalningsskyldighet för skuldsedeln icke visats Johansson och Mellberg åligga, finner jag ej skäl att göra ändring i hofrättens dom».
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 Mars 1876.