Yrkande af ansvar å ång-fartygs-befälhafvare för det han underlåtit att egna nödig tillsyn å det af honom förda fartyg, der tullpligtigt gods funnits af två bland fartygets besättning undanstucket.
28 februari 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 2,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 579–581 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 579–581 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 28 Februari 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Vid en den 22 Juni 1874 å det från Lübeck till Stockholm inkomna ångfartyget »Gauthiod» anstäld visitation påträffades uti maskinrummet sex kärl sprit, undanstuckna i en kolbox, hvilka kärl ej blifvit till tullbehandling angifna. Efter åtal vid Stockholms rådstufvurätt blefvo å fartyget anstälde kollämparen Olof Andersson ocli matrosen Olof Fredrik Ryman,
s. 580 Sida 580 i årgången börjar här
som erkände sig vara égaré hvardera till tre af nämnda kärl, genom utslag den 1 Juli 1874, dömde att, för det de sökt att i riket olofligen införa samma kärl, jemlikt 155 och 156 §§ tullstadgan böta godsets halfva värde, hvarjemte sjelfva godset förklarades förbrutet.
Sedermera uttog t. f. advokatfiskalen vid generaltullstyrelsen C. A. Braun till rådstufvurätten stämning å sjökaptenen Otto Engelbrecht Nylén med yrkande om laga ansvar å honom för underlåtenhet att egna nödig tillsyn å ifrågavarande, af Nylén förda fartyg.
Nylén genmälde, att kärlen legat förstuckna i kollagret, och att det vore alldeles omöjligt för en befälhafvare att hindra besättningen från att på sådant sätt dölja gods om bord å fartyget.
Genom utslag den 20 Juli 1874 utlät sig rådstufvurätten: att enär vid de undersökningar, som hållits den 1 i samma månad angående dels tre kärl sprit, tillhöriga Ryman, och dels tre kärl af dylik vara, tillhöriga Andersson, uti hvilka mål åtal mot Nylén äfven varit väckt, ehuru han icke med stämningen anträffats, blifvit upplyst, att berörda tullpligtiga gods, som blifvit dömdt förbrutet, och för hvars innehafvande egarne, som underlåtit detsamma till tullbehandling angifva, till ansvar fälts, anträffats undanstucket uti kolboxarne å ångfartyget Gauthiod; och i afseende å detta gods, då icke uppgifvits, än mindre blifvit visadt, att Nylén om dess inpraktiserande i fartyget egt kunskap, således det förhållande, som afsåges uti sista momentet 18 § tullstadgan, sådan samma § lydde i Kongl. kungörelsen den 23 Juli 1869, inträffat, ansåge rådstufvurätten Nylén ej kunna undgå att, jemlikt nyssnämnda lagrum, böta 20 kronor.
Nylén anförde besvär hos Svea hofrätt, som, enligt utslag den 8 Juni 1875, fann skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i rådstufvurättens utslag.
Om detta beslut förenade sig hofrättsrådet Törnqvist, assessoren Gripensköld och fiskalen Almgren.
Hofrättsrådet Montelius var skiljaktig ocli förklarade, att
s. 581 Sida 581 i årgången börjar här
han ansåg besvären böra i vanlig ordning till kommunikation med advokatsfiskalsembetet vid tullverket utställas.
Nylén sökte i underdånighet ändring. Ifrågavarande spritkärl hade blifvit gömda på ett sådant ställe, att Nylén äfven med den noggrannaste undersökning ej kunnat upptäcka dem. Sådant hade kunnat ske blott derigenom att kollasten åter utlossats. Nylén kunde således icke anses hafva brustit i den honom åliggande tillsyn öfver fartyget. Han yrkade följaktligen att varda från ådömda böterna befriad.
Målet föredrogs den 28 Februari 1876 inför Högsta Domstolen; och som icke utredt vore, att ifrågavarande gods, för hvars olofliga införande i riket matrosen Ryman och kollämparen Andersson blifvit dömde till ansvar, anträffats i ofvanberörda fartyg under sådana förhållanden, att Nylén i sin egenskap af fartygets befälhafvare kunde anses hafva gjort sig skyldig till ansvar enligt det af åklagaren åberopade lagrum, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Olivecrona och von Segebaden) lagligt att, med ändring af hofrättens utslag, befria Nylén från de honom ådömda böter.
Justitieråden Rabe och Lindhagen funno skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens öfverklagade utslag.