Jordegares skyldighet att gälda ännu obetalde kostnader, som uppkommit derigenom att jordens förre egare ingått i bolag för aftappning af kärr, hvilket bolag beslutat särskilda uttaxeringar för hvarje ref af den uppskattade jordförbättringen. Jords af-
29 mars 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,8 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 581–585 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 581–585 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 Mars 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
År 1863 blef inom Kräcklinge socken bildadt ett bolag för aftappande af de s. k. Kräcklingekärren. I detta bolag
s. 582 Sida 582 i årgången börjar här
ingingo Lars Persson och Johan Persson för dem tillhöriga 7/16 mantal i Råberga by såsom delegare. På bolagsstämma den 11 Augusti 1868 beslöts en uttaxering å bolagsmännen af 9 rdr för hvarje ref af den uppskattade jordförbättringen, att erläggas den 1 Oktober 1868. På senare bolagsstämmor, nemligen den 1 Oktober 1869, den 7 Mars 1870, den 30 Mars 1871 och den 27 Mars 1872 beslötos ytterligare uttaxeringar, en hvar uppgående till nyssnämnda belopp, hvilka uttaxeringar skulle betalas den för 1869 den 15 November samma år, den för 1870 den 15 December samma år, den för 1871 den 1 Februari 1872 och den för 1872 den 1 Februari 1873.
Till 1872-års hösteting i Örebro härad uttog styrelsen för omförmälda bolag stämning å Erik Ersson i Waad och Lars Erik Eriksson i Råberga med påstående, att Erik Ersson, som den 23 Juli 1867 tillhandlat sig ifrågavarande hemman 7/16 mantal Råberga, och Lars Erik Eriksson, som af Erik Ersson sedermera köpt detsamma, måtte förpligtas att, hvardera i förhållande tili den tid, under hvilken han varit egare af hemmanet, till bolaget utbetala de å hemmanet uttaxerade belopp jemte ränta å hvart och ett från den dag det, på sätt å förenämnda bolagsstämmor bestämts, skolat utgifvas.
Erik Ersson och Lars Erik Eriksson bestredo käromålet. Erik Ersson hade inköpt hemmanet å exsekutiv auktion utan att dervid förekommit något vilkor angående ansvarighet för den på hemmanet belöpande andel i aftappningskostnaden, hvilken vore att anse såsom Lars Perssons skuld till bolaget. Hemmanet kunde således ej vidare häfta för denna andel.
Genom utslag den 30 Juni 1873 utlät sig häradsrätten: att emedan Lars Persson och Johan Persson, hvilka före Erik Ersson och Lars Erik Eriksson varit egare till ifrågavarande 7/16 mantal Råberga, för den förbättring, berörda hemman genom aftappningsföretaget vunnit, ingått såsom delegare uti det för detta ändamål bildade bolag, och de för sådana aftappningsföretags utförande uppkommande kostnader skulle enligt Kongl. Förordningen den 30 November 1841 fördelas å den jord, som genom företaget tillskyndades båtnad; ty ocli
s. 583 Sida 583 i årgången börjar här
som Erik Ersson och Lars Erik Eriksson ej kunnat till jorden, hvilken således måste betraktas utgöra underpant för berörda kostnader, förvärfva bättre eller annan rätt än deras fångesmän dertill egt, samt Erik Ersson ocli Lars Erik Eriksson ej heller gittat föregifva, mindre visa, att dem för den förbättrade jorden blifvit påfördt mera än hvad på dem såsom egare dertill belöpte, förpligtades Erik Ersson och Lars Erik Eriksson, som medgifvit sig ej hafva guldit något af berörda kostnader, att, hvar i förhållande till den tid han varit egare till omförmälda hemman i Råberga, ofördröjligen, vid äfventyr af utmätning, till bolaget utbetala de vid omförmälda bolagsstämmor den 11 Augusti 1868, den 1 Oktober 1869, den 7 Mars 1870, den 30 Mars 1871 samt den 27 Mars 1872 beslutade uttaxeringar af 9 rdr för uppskattad ref af den till hemmanet hörande och genom aftappningen förbättrade jorden, tillika med 6 procent ränta å de sålunda uttaxerade beloppen från de dagar dessa belopp skolat enligt bolagsstämmobesluten erläggas, till dess full liqvid skedde.
Erik Ersson och Lars Erik Eriksson vädjade till Svea hofrätt, som i dom den 29 April 1875 yttrade: att, enär, jemlikt den af häradsrätten åberopade Kongl. Förordning, sådan ersättning som den ifrågakomna kunde utgöras medelst afträdande af jord, svarande mot den genom aftappningen vunna förbättring, ocli talan således borde rigtas mot den som egde jorden, då fråga om ersättning uppstod, men upplyst vore, ej mindre att Erik Ersson, innan krafvet mot honom anhängiggjordes, upphört att vara egare till hemmanet Råberga, än äfven att Lars Erik Eriksson jemväl före rättegångens början öfverlåtit 3/16 mantal af hemmanet till annan person, som dermed lagfarit, funne hofrätten skäligt på det sätt ändra häradsrättens utslag, att Erik Ersson befriades från den mot honom förda talan samt att, hvad anginge Lars Erik Eriksson, hvilken ej yrkat få i jord utgöra nu omstämda kostnader, den honom ålagda ersättning nedsattes till hvad som belöpte å det 1/4 mantal, han ännu egde, i förhållande till 7/16 mantal, jemte ränta derå, på sätt häradsrätten stadgat.
s. 584 Sida 584 i årgången börjar här
I denna dom sökte Lars Erik Eriksson i underdånighet ändring, med yrkande att varda från käromälet helt och hållet befriad eller, om detta yrkande icke kunde bifallas, att få utgöra omstämda kostnaderna i jord, ett yrkande, som han förut ej ansett sig haft anledning att framställa.
Bolagets styrelse bestred ändringssökandet ocli särskildt Lars Erik Erikssons yrkande att få i jord utgöra kostnaderna helst sistnämnda yrkande bort framställas vid rättegångens början. Om ett slikt yrkande godkändes, skulle alla aftappningsföretag omöjliggöras. Då ifrågavarande företag redan 1868 blifvit fullbordadt, skulle expropriation af ett stycke jord numera, i anseende till jordens förändrade beskaffenhet, svårligen kunna ske ocli ej vara till någon fördel för bolaget eller ens betäcka expropriationskostnaden.
Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren, konstituerade revisionssekreteraren Bråkenhielm och t. f. revisionssekreteraren Norberg, den sistnämnde föredragande), afgaf den 12 Februari 1876 underdånigt betänkande af följande innehåll: »Enär, på sätt häradsrätten anfört, föregående egare till den Lars Erik Eriksson numera tillhöriga jord i hemmanet Råberga ingått såsom delegare i bolaget för Kräcklingekärrens aftappning, vid hvilket förhållande Lars Erik Erikssons hos Kongl. Maj:t framstälda yrkande att, derest honom ålåge att i kostnaderna för nämnda företag deltaga, få i jord utgöra de omstämda kostnadsbidragen ej torde förtjena afseende, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa det slut, hvari hofrätten i nu fullföljda delar af saken stannat».
Saken föredrogs den 23 Februari 1876 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Almqvist, Bolin, von Hofsten, Olivecrona och von Segébaden) biföllo nedre revisionens betänkande.
Justitieråden Carleson ocli Habe förenade sig om följande mening: »Enär icke visadt är, att Lars Erik Eriksson för sitt ifrågavarande 1/4 mantal Råberga ingått i Kräcklinge kärraftappningsbolag eller är med förut till hemmanet varande egare, som i bolaget ingått, lika förbunden i afseende å gäl-
s. 585 Sida 585 i årgången börjar här
dande af kostnaden for aftappningsföretaget, samt Lars Erik Eriksson bestridt att i berörda kostnad taga del, funno justieråden, med ändring af domstolarnes öfverklagade beslut, den mot Lars Erik Eriksson instämda talan, så vidt densamma nu utgör föremål för pröfning, icke kunna i vidare mån bifallas, än att Lars Erik Eriksson, såsom egare af omförmälda fastighet, förklaras i anledning af den verkstälda kärraftappningen pligtig att, för sin andel i den genom företaget förbättrade jorden, af bolaget emottaga ersättning i jord på sätt och i den ordning Kongl. Förordningen den 30 November 1841 bestämmer».
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 Mars 1876.