Smädliga yttranden om annan, fälda på olika tider i samma ämne (rörande en konkurs), ansedda icke såsom särskilda brott, utan såsom utgörande fortsättning af en ocli samma förbrytelse.
19 maj 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 609–612 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 609–612 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs inför Högsta Domstolen den 19 Maj 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Handlanden C. A. Pettersson instämde till rådstufvurätten i Söderhamn handlanden N. Jansson med påstående om ansvar för det denne vid särskilda tillfällen om Pettersson af arghet utspridt, att han i sin den 1 December 1873
Tidskrift för lagstiftning etc. 13:de arg.
s. 610 Sida 610 i årgången börjar här
inträffade konkurs genom falsk bouppgift, den han med ed bekräftat, undandragit sina borgenärer tillgångar. — Under rättegången påstod P., att J. öppet framkastat anspelningar derom att de tillgångar, som P. skulle hafva undandolt, sedermera öfverlåtits till hans broder, handlanden Fr. Pettersson, och ingått i det varulager, denne hölle till salu; och ansåg P., att motivet till J:s beteende varit yrkesafund; hvarjemte upplystes att P., som numera vore bokhållare hos brodern, tillika idkade kommissionshandel för egen del.
J. bestred att han om P. fält sådana yttranden, att dennes medborgerliga förtroende kunnat derigenom förnärmas.
Bland andra, af P. åberopade vittnen berättade
l:o) Snickaren J. Rundberg: Vid ett tillfälle under sommaren 1874, då vittnet å stadskällaren i Söderhamn sammanträffat med J., hade denne yttrat, att det icke vore så rent med P:s sak, och att det varit bättre om P. betalt sina borgenärer fullt, än att drifva en handel, som ej vore rigtig. . En annan gång, då vittnet träffat J. i hans bostad, hade han sagt, att det vore besynnerligt huru P. kunnat få så mycket varor, då han häftade i stora skulder, och att det nog vore P:s varor, fastän handeln ginge i broderns name. Då vittnet någon dag pä hösten samma år jemte sin son innevarit hos J., hade denne under samtal om P. sagt: »Det är just på konkurser, sådane personer blifva rika, när de få skoja som P.» Mot slutet af år 1874 hade vittnet hört J. säga, att P. fört origtiga handelsböcker, och sedan J. blifvit delgifven stämningen i målet, hade han yttrat till vittnet att han nära nog kunde bevisa, att P. gjort falsk konkurs, enär han godtgjort enkefru Bolin 10 kronor mera, än hon egt att fordra;
2:0) Förra vittnets son Rundberg: Då vittnet jemte sin fader vid ett tillfälle på hösten 1874 innevarit hos J., hade vittnet hört denne fälla det af J. Rundberg omförmälda yttrandet om P.; och
3:0) Skrifvaren Lindeman: Mot slutet af år 1874 hade J. i sin salubod, der, förutom vittnet, flera andra personer
s. 611 Sida 611 i årgången börjar här
innevarit, sagt att P. måste ha gjort falsk cession eller fört falska böcker.
Rådstufvurätten föreläde J. att med ed betyga: det han icke haft ofvan omförmälda yttranden om P. (undantagande dock det af begge vittnena Rundberg sammanstämmande uppgifna yttrandet); men åt denna ed brast J.
Rådstufvurätten yttrade genom utslag den 28 Juni 1875: att enär J., hvilken brustit åt honom i målet ålagd värjemålsed, derigenom vore öfvertygad att hafva dels en dag i slutet af år 1874 i sin salubod i flera personers närvaro yttrat, att P. gjort falsk konkurs eller fört falska böcker, dels en dag under samma år å stadskällaren i Söderhamn sagt, att det ej vore så rent med P:s sak och att det varit bättre att P. betalt sina borgenärer fullt, än drifva en handel, som ej vore rigtig, dels ock en dag, sedan J. fått del af stämningen i målet, yttrat, att han nära på kunde bevisa, att P. gjort falsk konkurs, enär han godtgjort en enka Bodin 10 kronor mera, än hon egt att fordra, samt J. derjemte genom i målet hörde snickaren J. Rundbergs och dennes sons vittnesmål blifvit förvunnen att hafva en dag under hösten 1874 i sitt hemvist vid samtal med J. Rundberg yttrat, att det vore genom konkurser, sådane personer som P. blefve rika; förty och då med afseende å hvad i målet förekommit, berörda ärekränkningar ingalunda kunde anses hafva af obetänksamhet tillkommit, under åberopande af 16 kap. 7, 8 ocli 14 §§ strafflagen, dömdes J. att för hvartdera af första och tredje yttrandena hållas till fängelse i 2 månader samt för hvartdera af andra och fjerde yttrandena böta 100 kronor; hvarjemte stadgades att J., vid bristande tillgång till berörda böter, skulle i stället hållas till fängelse i ytterligare 1 månad och 15 dagar.
Jansson besvärade sig hos Svea hofrätt, som medelst utslag den 6 December 1875 sig utlät: att som J. vore förvunnen att hafva ej mindre en dag i slutet af år 1874 i en salubod om P. fält ofvan omförmälda yttrande, hvarigenom J. pådiktat P. bestämdt brott, än äfven om honom haft öfrige i rådstufvurättens utslag upptagne smädliga utlåtelser.
s. 612 Sida 612 i årgången börjar här
men, med afseende å de i målet förekomna omständigheter, berörda yttranden borde betraktas icke såsom särskilda brott utan såsom utgörande fortsättning af en och samma förbrytelse samt anses hafva tillkommit allenast af obetänksamhet, funne hofrätten skäligt på det sätt ändra rådstufvurättens utslag, att, jemlikt 16 kap. 7 § strafflagen, jemförd med 4 kap. 3 § samma lag, J. skulle för hvad honom sålunda till last låge böta 500 kronor.
Mot detta utslag anförde Pettersson underdåniga besvär och yrkade att rådstufvurättens utslag måtte fastställas. Då J:s beskyllningar mot P. skett på olika tider och ställen, borde de anses såsom särskilda brott och af arghet tillkomna.
Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 19 Maj 1876 (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Naumann, Huss, von Segebaden, Svedelius ocli Hernmarck); och fami Högsta Domstolen skäl ej vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.