Skilnad i trolofning, på hvilken lysning till äktenskap följt.
13 juni 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 647–650 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 647–650 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Juni 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till Listers häradsrätt instämde bonden Erik Björnsson i Värhult Sissa Svensdotter i Gränum med yrkande, att som parterna med hvarandra ingått trolofning, på hvilken lysning till äktenskap följt, men hat dem emellan derefter uppkommit, häradsrätten på grund af 4 kap. 5 § Giftermålsbalken måtte döma till skilnad i trolofningen.
I genstämning yrkade S. S., att som hon icke gifvit anledning till E. B:s hat och bitterhet emot henne, hans instämda talan måtte ogillas eller ock ofvannämnda lagrum i sin helhet varda tillämpadt.
E. B. lät afhôra åtskilliga vittnen, som, på endera partens kallelse, varit närvarande, då parterne vid särskilda tillfallen år 1873 kommit tillsamman i afsigt att »göra slut» sins emellan. Enligt dessa vittnens utsago, hade E. B. återfordrat »ett papper, som var skrifvet emellan parterne», och S. S. hade icke varit obenägen att utlemna detsamma och ej heller haft någon invändning mot skilnad i trolofningen, men en hennes broder, som jemväl varit tillstädes, hade förhindrat
s. 648 Sida 648 i årgången börjar här
uppgörelse emellan parterna samt fordrat att E. B. först skulle betala ett eller tvä tusen kronor. Vittnena hade icke kunnat förmärka hat eller afvoghet mellan parterna; åtminstone hade icke S. S. genom sitt förhållande gifvit E. B. anledning till missnöje.
Vidare åberopade E. B. ett skriftligt vittnesintyg frän enkan Elna Carlsdotter, som af ålderdomssvaghet var hindrad att komma tillstädes inför rätten, och innehöll detta intyg att Elna Carlsdotter vid särskilda tillfällen, då parterne samtalat om sitt äktenskap, hört E. B. säga, att, hellre än att han vigdes med S. S., ville han fara så långt bort, att de aldrig finge se honom vidare, och att han, förr än han gåfve henne något i uppgörelse, skulle gifva detta åt de fattige, så kunde han få åtminstone tack derför.
S. S. ansåg dessa vittnesmål och intyg utvisa, att hon icke gifvit E. B. orsak till hat och bitterhet, samt lät å sin sida afhöra följande vittnen,
l:o) Bonden Per Ericsson: Då vittnet vid nyårstiden 1873 sammanträffat med E. B., hade denne, vid tal om S. S., sagt sig vara ledsen vid äktenskapet och att han aldrig komme att sammanvigas med S. S. Såsom skäl härför hade E. B. uppgifvit det han »under sömnen fått den uppenbarelse» att han ej finge befatta sig med S. S., ty, om han det gjorde, skulle han »få ett helvete både här och en annan gång». Sedermera hade vittnet, på E. B:s begäran, åtföljt denne till S. S., som då tagit vänligt emot E. B. och talat ömt med honom, under det denne dock visat sig butter samt icke svarat annat än att han ville göra slut på partiet. Häröfver hade S. S. synts förvånad; och
2:0) Bonden Eric Johansson: På våren 1873 hade vittnet, på anmodan af E. B., begifvit sig till S. S. för att fråga henne, om E. B. finge öfvertaga det hemman, hvari hon egde del, men dertill hade S. S. genmält, att sådant ej läte sig göra, emedan hemmanet redan förut blifvit öfverlemnadt till hennes broder. Vid underrättelse härom, hade E. B. yttrat, att äktenskapet skulle fullbordats, derest han fått hemmanet, men eljest icke.
s. 649 Sida 649 i årgången börjar här
E. B. anförde att hans motvilja mot äktenskap med
S. S. berodde af flerahanda anledningar; och ville han bland dessa åberopa allenast den rättegång, som emellan parterna förut förevarit vid samma häradsrätt. Af protokollen i denna rättegång inhemtädes: att E. B. hade till 1874-års vinterting instämt S. S. med yrkande, att som S. S., till hvilken E. B. i November månad 1872 lemnat 400 kronor för att i hennes namn men ändock för E. B:s räkning insättas i sparbank, visserligen insatt pengarne och efter många påminnelser utlemnat kontraboken till E. B. men icke kunnat förmås att förse densamma med transportpåskrift, S. S. förty måtte vid vite föreläggas att verkställa sådan påskrift; att S. S., genom rättegångsombud, härtill genmält, att E. B. lemnat henne penningarne såsom gåfva, och att icke hon utlemnat kontraboken till honom, utan han sjelf vid besök hos henne troligen åtkommit densamma; att ett afhördt vittne berättat, att vittnet, på E. B:s anmodan, burit penningarne till S. S. med tillsägelse att »i E. B:s ställe» insätta dem i banken, och att S. S., då vittnet sedermera infunnit sig för att hemta kontraboken till E. B., vägrat utlemna densamma förr än E. B. komme sjelf; att ett annat vittne berättat, att S. S., som vittnet besökt för att till E. B. afhemta kontraboken, dervid yttrat att hon icke ämnade göra vare sig E. B. eller lians pengar någon skada och omsider framlemnat boken, men att hon, då vittnet vid ett senare tillfälle besökt henne och från E. B. bedt om transport, vägrat påteckna sådan; samt att häradsrätten, på anförda skäl, vid vite förelagt S. S. att förse kontraboken med den af E. B. påyrkade transportpåskrift.
Häradsrätten yttrade i utslag den 15 Februari 1875: att af hvad i saken förekommit vore utrönt att bitterhet ocli ovilja å E. B:s sida att fortsätta den med S. S. ingångna trolofning uppkommit af orsaker, som ej kunniga voro, då fästning, hvarpå lysning till äktenskap följt, parterne emellan skedde; och enär E. B. påkallat trolofningens upphäfvande, och anledning icke funnes till antagande att förlikning emellan parterne kunde åvägabringas, blefve, i förmågo af 4 kap. 5 § Giftermålsbalken, dömdt till skilnad i trolof-
s. 650 Sida 650 i årgången börjar här
ningen; men emedan på grund af hvad i saken förekommit S. S. icke kunde anses hafva varit utan orsak till den hos E. B. mot henne uppkomna ovilja, funne häradsrätten icke skäl bifalla S. S:s yrkande om förbud för E. B. att bygga äktenskap med någon annan, förr än S. S. blifvit förlikt.
S. S. vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge och anförde, att, dä penningarne insattes i banken, hade det varit aftaladt mellan parterna att S. S. skulle i sitt förvar behålla kontraboken såsom deras gemensamma egendom, samt att hennes vägran att utlemna densamma hade tillkommit af oförstånd och först sedan E. B. mot henne visat bitterhet samt sökt få trolofningen upphäfd. Härom ville hon afhöra uppgifna vittnen.
Hofrätten fann, medelst dom den 12 November 1875, skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i häradsrättens utslag.
S. S. sökte i underdånighet ändring, så vidt hennes yrkande om förbud för E. B. att ingå annat äktenskap blifvit ogilladt; och vidhöll S. S. sin anhållan om vittnesförhör.
Nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Norberg, Westman och Lilienberg, den sistnämnde föredragande) hemstälde i underdånigt betänkande den 13 Maj 1876 att Kongl. Maj:t utan afseende å S. S:s anhållan om vittnesförhörs anställande måtte i fullföljda delen af saken pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Då saken föredrogs inför Högsta Domstolen den 18 Maj 1876 (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Naumann, Rabe, Olivecrona, Huss och Svedelius), blef nedre revisionens betänkande bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Juni 1876.