Yrkad förmånsrätt i konkurs för det belopp löftesmän ålåge betala i anledning- af ingången borgen för uppbörd. Kollision härvid med borgenär. Konkurslagens 116 §.
5 april 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,4 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 651–654 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 651–654 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 April 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Enligt en i Mars månad 1874 utfärdad skriftlig förbindelse hade handelsbolaget under firma Sylvan & Qvibelius jemte N. Persson, C. A. Davidsson och F. J. Jeppsson, en för alla och alla för en, ingått borgen såsom för egen skuld för den uppbörd, telegrafdirektören A. Westman i egenskap af kamrerare vid drätselkammaren i Helsingborg omhänderhade, intill ett belopp af 10,000 kronor.
I September 1874 gjorde Westman konkurs. Han befanns då vara på balans med stadens medel, och genom utslag den 27 Oktober samma år blef balansen af rådstufvurätten faststäld till 65,390 kronor 26 öre, hvilket belopp, såsom af Westman förskingradt, han förpligtades att, jemte ränta, till drätselkammaren återbära.
I konkursen bevakade drätselkammaren balansbeloppet jemte ränta under yrkande om förmånsrätt derför enligt 17 kapitlet 11 § Handelsbalken.
Jemväl bevakade Sylvan & Qvibelius och deras medlöftesmän reservationsvis det belopp, de på grund af förutnämnda borgen kunde komma att till drätselkammaren betala, samt yrkade derför förmånsrätt, enligt 17 kapitlet 11 § Handelsbalken.
Sistberörda yrkande om förmånsrätt bestreds af drätselkammaren samt åtskilliga andra borgenärer, hvarefter frågan hänsköts till rätten.
Rådstufvurätten meddelade dom den 13 Januari 1875, hvari — jemte det rådstufvurätten af anförda skäl förklarade, att drätselkammarens ifrågavarande bevakade fordran 65,390 kronor 26 öre med ränta, skulle af konkursboets
s. 652 Sida 652 i årgången börjar här
medel utgå i den ordning 1.7 kapitlet 11 § Handelsbalken stadgade, — rådstufvurätten i sedermera fullföljd del af målet sig utlät: att enär, livad anginge den af Sylvan & Qvibelius och deras medparter gjorda bevakning, hvilken faststäldes, med rättighet för dessa borgenärer att, i den mån de genom afbetalningar hos drätselkammaren förvärfvade fordringsrätt, njuta utdelning ur konkursmassans medel, under iakttagande af stadgandet i 116 § konkurslagen, den af Sylvan & Qvibelius och deras medparter påyrkade förmånsrätt icke vore lagligen grundad, rådstufvurätten förklarade, att deras möjligen blifvande fordran skulle utgå ur konkursboets medel med den rätt 17 kapitlet 16 § Handelsbalken föreskrefve.
Sylvan & Qvibelius och deras medparter vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Löftesmän, som infordrade sin borgen, måste anses erhålla alla de rättigheter, hufvudborgenären haft. Visserligen skulle i förevarande fall, derest Sylvan & Qvibelius och deras medparter erhölle den yrkade förmånsrätten, det förhållande inträffa att deras rätt komme att konkurrera med drätselkammarens rätt i fråga om den del af balansbeloppet, som ifrågavarande borgen ej omfattade. Detta förhållande skulle kunna anses stridande mot stadgandet i 116 § konkurslagen att, der både borgenär och löftesmän samma fordran bevakat, borgenären egde först taga hvad till full betalning af hans fordran åtginge, innan löftesmannen vore berättigad till utdelning. Men då man besinnade, att det i detta fall skulle vara helt olika fordringar, som skulle konkurrera med hvarandra, så torde 116 § konkurslagen icke vara på förevarande fall tillämplig. Hade deremot icke balansen uppgått till högre belopp, än det, hvarför Sylvan & Qvibelius och deras medparter borgat, och desse deraf guldit endast en del, så hade drätselkammaren enligt förutnämnda lagrum obestridligen egt att ur konkursmassans egendom åtnjuta full godtgörelse för återstående delen, innan någon utdelning tillfölle Sylvan & Qvibelius ocli deras medparter.
s. 653 Sida 653 i årgången börjar här
I dom den 28 Maj 1875 yttrade hofrätten: att emedan Sylvan & Qvibelius och deras medparter för det belopp, som de pä grund af sin ifrågavarande för Westman ingångna borgen kunde komma att till drätselkammaren utgifva, måste anses berättigade till godtgörelse ur konkursboet med det företräde, som enligt 17 kapitlet 11 § Handelsbalken tillkommit drätselkammaren, derest sagda belopp i följd af drätselkammarens bevakning skolat ur konkursboet gäldas, blefve, med ändring af rådstufvurättens dom i denna del, Sylvan & Qvibelius’ och deras medparters ändringssökande sålunda bifallet, att deras på grund af omförmälda borgen möjligen uppkommande fordran hos Westman förklarades skola ur konkursboet utgå i den ordning ofvannämnda lagrum stadgade, dock först sedan drätselkammaren fått tillgodonjuta sin förmånsrätt i afseende på återstoden af hvad den med företräde enligt åberopade lagrum tillkomme.
Sylvan & Qvibelius och deras medparter sökte i underdånighet ändring i hofrättens dom, så vidt derigenom stadgats, att de skulle åtnjuta betalning först efter det drätselkammaren fått full liqvid för den del af balansbeloppet, för hvilken sôkandene ej ingått borgen. För denna inskränkning funnes intet skäl. Drätselkammaren hade redan affordrat sökandene 10,000 kronor på grund af omförmälda borgen, och på hofrättens pröfning berodde nu frågan, huru stort belopp sökandene till följd af samma borgen skulle betala. Sedan sökandene guldit detta belopp, hade drätselkammaren fått full liqvid för samma fordran, som sökandene reservationsvis bevakat. Hvad derefter återstode af drätselkammarens fordringsbelopp vore en helt annan fordran, än den sökandene bevakat, och på denna fordran vore 116 § konkurslagen ej tillämplig. Sökandene yrkade således, att Kongl. Maj:t måtte förklara dem berättigade att, sedan de infriat ifrågavarande borgen, ur konkursboet få betalning med lika rätt som drätselkammaren.
Medelst underdånigt betänkande den 23 Februari 1876 hemstälde nedre revisionen (revisionssekreterarne Glimstedt och Bråkenhielm samt konstituerade revisionssekreteraren
s. 654 Sida 654 i årgången börjar här
Herslow, den sistnämnde föredragande), att Kongl. Maj:t mätte pröfva rättvist hofrättens dom i fullföljda delen att gilla.
Saken föredrogs den 7 Mars 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Naumann, Huss, Lindhagen, Svedelius, och Hernmarck), dervid Högsta Domstolen fann sökandenes i saken fullföljda talan ej föranleda ändring i hofrättens dom.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 April 1876.