Konungens befallning shafvandes i kyrka upplästa polis-föreskrift angående inskränkning i tiden för försäljning af vin, öl, kaffe eller andra icke-spirituösa drycker, till förtäring på stället, skall lända till efterrättelse för den som erhållit tillåtelse till
7 mars 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 654–657 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 654–657 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 7 Mars 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
På ansökning af kommunalstämman i Tengeneds socken meddelade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län den 24 Juli 1871 resolution af innehåll, att försäljning, till förtäring å stället, af vin, öl, kaffe eller andra icke spirituösa drycker å de inom ofvannämnda socken medgifna försäljningsställen icke, då försäljning i öfrigt vore tillåten, finge tills vidare ega rum under tiden från den 1 Maj till den 1 September längre än till klockan 6 eftermiddagen och under återstående delen af året längre än till klockan 3 eftermiddagen. Denna resolution blef den 13 Augusti 1871 uppläst i Tengeneds församlings kyrka.
Den 25 Oktober 1873 meddelade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter kommunalnämndens hörande, hustru Carolina Sofia Russberg tillstånd »att, under noggrant iakttagande
s. 655 Sida 655 i årgången börjar här
i tillämpliga delar af Kongl. förordningen den 7 December 1866 samt Kongl. kungörelserna den 22 Augusti 1871 och den 22 Februari 1873, till förtäring å stället uti sin bostad å Grästorp mot betalning tillhandahålla mat, öl, porter, kokadt kaffe och vin».
Efter stämning till 1874-års vinterting med Ase och Wiste härader yrkade länsmannen C. H. Bergmark, å tjenstens vägnar, ansvar å hustru Russberg, för det hon sålt vin och maltdrycker under tid, då sådan försäljning varit genom K. befallningshafvandes ofvanomförmälda resolution den 24 Juli 1871 förbjuden. Jemväl till 1874-års sommaroch hösteting instämde Bergmark hustru Russberg samt yrkade ansvar å henne för fortsättning af samma förbrytelse, sedan hon blifvit stäld under tilltal derför.
Hustru Russberg erkände, att hon under alla de tidrymder, stämningarne afsåge, sålt vin och maltdrycker flera timmar senare på dagen än kl. 3 e. m. under vintermånaderna och kl. 6 e. m. under sommarmånaderna, men bestred åtalet under invändning, att hon endast ryktesvis förnummit, »att kommunalnämnden skulle förordnat om någon inskränkning i tiden», men att hon aldrig blifvit delgifven något beslut derom.
Genom utslag den 25 November 1874 utlät sig häradsrätten: att som hustru Russberg frivilligt vidgått, att hon under de tider, åtalet afsåge, senare på dagen, än lofgifvet varit, försålt vin och maltdrycker till förtäring på stället, blefve, jemlikt 1, 2, 6 och 9 §§ i Kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning till förtäring på stället af vin, öl, kaffe eller andra icke spirituösa drycker den 7 December 1866, hustru Russberg dömd att böta för oloflig försäljning af vin och maltdrycker 20 kronor och för fortsättning af samma förseelse, hvarför hustru Russberg 2 gånger åtalats, för hvardera gången likaledes 20 kronor, eller tillsamman 60 kronor, af hvilka belopp två tredjedelar tillfölle Bergmark och en tredjedel Tengeneds sockens fattigkassa.
s. 656 Sida 656 i årgången börjar här
Hustru Russberg besvärade sig hos Göta hofrätt. Uti den af K. befallningshafvande den 25 Oktober 1873 för hustru Russberg utfärdade tillståndsresolution funnes icke någon erinran om den genom 1871-års resolution meddelade inskränkning i försäljningstiden. Om denna senare resolution hade hon först genom häradsrättens utslag erhållit kännedom. Det hade varit polismyndighetens skyldighet att underrätta henne om berörda resolution, hvilken endast såsom polisordning tillkommit. På grund häraf yrkade hustru Russberg befrielse från henne ådömda böterna eller åtminstone att desamma måtte nedsättas till 5 kronor. Enligt 2 § i 1866-års förordning skulle hon nemligen dömas endast såsom för en förseelse och icke, på sätt som skett, särskildt för hvarje åtal.
Bergmark genmälde, att 1871-års resolution blifvit i kyrkan publicerad, och bestred förty ändringssökandet.
I utslag den 15 Juni 1875 yttrade hofrätten: att emedan den af hustru Russberg i bestyrkt afskrift i hofrätten företedda handling den 25 Oktober 1873, hvarigenom Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelat hustru Russberg tillstånd att till förtäring på stället sälja mat och vissa icke spirituösa drycker, innehölle föreskrift att Kongl. förordningen den 7 December 1866 samt Kongl. kungörelserna den 22 Augusti 1871 och den 22 Februari 1873 skulle i tillämpliga delar noggrant iakttagas, men icke någon underrättelse om den genom resolutionen den 24 Juli 1871 stadgade inskränkning i afseende på tiden för försäljningens utöfvande; ty och då vid sådant förhållande denna resolution icke lagligen kunde mot hustru Russberg tillämpas, pröfvade hofrätten rättvist att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, ogilla Bergmarks i målet förda talan.
I hofrättens utslag sökte Bergmark i underdånighet ändring.
Målet föredrogs den 7 Mars 1876 inför Högsta Domstolen; och som Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åberopade resolution af den 24 Juli 1871 blifvit genom uppläsning i Tengeleds sockens kyrka behörigen kungjord och förty måste
s. 657 Sida 657 i årgången börjar här
vara gällande till efterrättelse jemväl i afseende ä den försäljningsrörelse, hustru Russberg erhållit tillstånd att i socknen utöfva; alltså och då genom hennes i målet afgifna svaromål utredt vore, att under den tid, åtalet afsåge, hustru Russberg senare på dagen, än enligt nämnda resolution vore medgifvet, försålt vin och maltdrycker till förtäring på stället, men särskildt ansvar för det hon, sedan åtal första gången mot henne anhängiggjordes, fortfarit med förseelsen ej kunde henne ådömas, funno Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Södergren, Cramér, Naumann, Huss, Svedelius och Hernmarck) skäligt, med upphäfvande af hofrättens utslag, på det sätt bifalla Bergmarks talan, att, jemlikt de af häradsrätten åberopade stadganden, hustru Russberg fäldes för oloflig försäljning af vin och maltdrycker att böta 20 kronor, deraf två tredjedelar tillfölle Bergmark och en tredjedel Tengeneds sockens fattigkassa.
Justitierådet Lindhagen var i så måtto af skiljaktig mening, att, enär å hustru Russberg genom olika åtal yrkats ansvar för tre särskilda förseelser, justitierådet, med upphäfvande af hofrättens beslut, ej fann anledning till annan ändring i häradsrättens utslag, än att hustru Russberg dömdes att för hvardera förseelsen böta allenast 10 kronor eller tillhopa 30 kronor.