Om undanskiftande af hustrus giftorätt för sådan gäld, som tillkommit genom mannens särskilda vållande och förgörelse, deraf hustrun ingen nytta eller del haft. Bevisningsskyldigheten i detta afseende. Giftermålsbalkens 11 kap. 4 §.
5 april 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,0 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 657–659 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 657–659 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 April 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Å inställelsedagen i Telegrafdirektören A. Westmans vid rådstufvurätten i Helsingborg anhängiga konkurs ingaf vice auditören M. Larsson, i egenskap af god man for be-
Tidskrift fur lagstiftning etc. 13:de årg. 42
s. 658 Sida 658 i årgången börjar här
malde Westmans hustru, ansökning om boskilnad för hustru Westman och rätt för henne att undanskifta sin giftorätt för sådan gäld, derför mannen efter lag borde ensam svara. Med sådan gäld afsåges den fordran å 65,390 kronor 26 öre med ränta, som drätselkammaren i nämnda stad bevakat på grund af rådstufvurättens den 27 Oktober 1874 meddelade utslag,, hvarigenom Westman förpligtats att till drätselkammaren återbära nämnda belopp, hvilket han i egenskap af kamrerare vid drätselkammaren uppburit men sedermera förskingrat. Hustru Westman hade nemligen icke haft någon del i tillkomsten af denna gäld eller någon nytta deraf. Detta framginge deraf att hustrun i boet infört egendom till värde af 31,602 kronor 12 öre, hvaremot boets hela tillgång vid konkursens början utgjort allenast 27,347 kronor 22 öre. Hustru Westmans anteckningar öfver utgifterna för makarnes »inre» hushållning utvisade ock, att dertill ej åtgått mannens löneinkomster, utöfver hvilka han årligen uppburit räntor och arrenden af hustruns lösa och fasta egendom.
Drätselkammaren bestred yrkandet om rätt för hustru Westman att undanskifta sin giftorätt, enär det ej blifvit visadt, att det af mannen förskingrade beloppet icke kommit makarnes gemensamma bo tillgodo, samt hustru Westmans uppgifter i öfrigt vore obestyrkta.
Sedan frågan blifvit till rätten hänskjuten, meddelade rådstufvurätten den 13 Januari 1875 dom, hvari rådstufvurätten, jemte det den biföll boskilnadsansökningen i enlighet med 12 § Kongl. förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862, i öfrigt sig utlät: att ehuru den gäld, för hvilken undanskiftande blifvit begärdt, eller drätselkammarens i konkursen bevakade fordran 65,390 kronor 26 öre med ränta, finge anses hafva tillkommit endast genom Westmans eget vållande och förgörelse; likväl och som, då annat förhållande icke blifvit visadt, det finge antagas, att de medel, Westman såsom kamrerare i drätselkammaren förskingrat, kommit Westmans och hans hustrus gemensamma bo tillgodo; samt det belopp, Westman på grund af sitt berörda förfarande ålagts
s. 659 Sida 659 i årgången börjar här
till drätselkammaren utgifva, således icke vore att hänföra till sådan gäld, hvaraf hustru Westman ingen del eller nytta haft; alltså och då de omständigheter, hvilka för tillämpning af stadgandet i 11 kapitlet 4 § Giftermålsbalken förutsattes, icke vore för handen, kunde Larssons påstående om rätt för hustru Westman att hennes giftorätt för meranämnda skuld undanskifta icke bifallas.
Larsson vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt anmärkte, att då ostridigt vore att ifrågavarande gäld tillkommit genom mannen Westmans särskilda vållande och förgörelse, det måste anses åligga drätselkammaren att styrka sin invändning, att hustru Westman af gälden haft nytta eller del.
Drätselkammaren genmälde, att bevisningsskyldigheten måste anses tilhöra hustru Westman, enär hon ville frigöra sig från den henne enligt lag i allmänhet åliggande skyldighet att med sin giftorätt ansvara för gäld, som blifvit i äktenskapet gjord.
Genom dom den 28 Maj 1875 fann hofrätten ej skäl till ändring i fullföljda delen af rådstufvurättens dom.
Larsson sökte i underdånighet ändring.
Medelst underdånigt betänkande den 23 Februari 1876, hemstälde nedre revisionen (revisionssekreteraren Glimstedt, konstituerade revisionssekreteraren Herslow, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Skarin), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.
Vid sakens föredragning den 7 Mars 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Naumann, Huss, Lindhagen, Svedelius och Hernmarck) blef nedre revisionens betänkande bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 April 1876.