N. N., dömd för oloflig bränvinsutskänkning »under åren 1869 och 1870» genom häradsrätts utslag den 4 Juli 1871 åtalas och falles för det han under Augusti eller September 1870 fortsatt att olofligen utskänka bränvin. Skall i begge målen bränvins-
2 mars 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 686–688 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 686–688 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 2 Mars 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Efter stämning till 1870-ârs vinterting i Neder-Luleå tingslag, hvilken stämning delgafs bonden Carl Jonas Lindqvist i Långnäs och hans hustru den 17 April samma år, yrkade kronofogden J. O. Curtelius, å tjenstens vägnar, ansvar å makarne Lindqvist för oloflig bränvinsutskänkning under åren 1869 och 1870. Genom häradsrättens utslag den 4 Juli 1871 blef ock Lindqvist dömd för första resan oloflig bränvinsutskänkning »under ifrågavarande tid» att böta 50 rdr och att erlägga utskänkningsafgift med 40 rdr. Detta utslag vann laga kraft.
Vid 1871-års hösteting yrkade Curtelius ansvar å makarne Lindqvist för det de under 1870-års sommar efter den 19 Juli fortsatt att olofligen utskänka bränvin, hvarjemte Curtelius fordrade ersättning för stämningskostnaden med 75 öre.
. Genom utslag den 17 Januari 1874 utlät sig häradsrätten: att enär utredt vore att med Lindqvists vetskap hans hustru i Augusti eller September 1870 olofligen utskänkt ett qvarter bränvin; förty blef, jemlikt Kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin samt andra brända och distillerade spirituösa drycker den 21 Maj 1869, Lindqvist dömd att böta 50 rdr och att erlägga utskänkningsafgift med 40 rdr, hvarjemte Lindqvist förpligtades att, bland annat, ersätta Curtelius hans stämningskostnad i målet med 75 öre.
s. 687 Sida 687 i årgången börjar här
Lindqvist anförde besvär hos Svea ho frätt, som i utslag den 30 November 1874 yttrade: att som, enligt hvad af handlingarne i målet inhemtades, Lindqvist, då ifrågavarande åtal mot honom anhängiggjordes, var stald under tilltal för oloflig försäljning af spirituösa drycker, derfor han genom häradsrättens den 4 Juli 1871 meddelade utslag blifvit fäld att utgifva, utom böter, utskänkningsafgift 40 rdr, vid hvilket förhållande Lindqvist, med afseende å stadgandet i 49 § af Kongl. förordningen den 21 Maj 1869 icke bort genom häradsrättens utslag den 17 Januari 1874 dylik afgift ådömas; alltså och då Curtelius fört talan i målet å tjenstens vägnar och ersättning för stämningskostnad följaktligen ej bort honom tilläggas, blef, med ändring af häradsrättens utslag i dessa delar, Lindqvist från honom ådömd utskänkningsafgift 40 rdr och ersättning till Curtelius 75 öre befriad; hvaremot hofrätten ej fann skäl att i häradsrättens utslag i öfrigt ändring göra.
Curtelius sökte i underdånighet ändring i hofrättens utslag, för såvidt Lindqvist derigenom befriats från utgifvande af utskänkningsafgift och ersättning för stämningskostnad. Ifrågavarande åtal, hvilket anstälts efter det häradsrättens utslag af den 4 Juli 1871 meddelats, måste nemligen anses såsom nytt åtal. Enligt 41 § 2 momentet och 49 § i Kongl. förordningen den 21 Maj 1869, hvilken senare § uppenbarligen hänvisade på hela 41 §, borde Lindqvist dömas till särskild utskänkningsafgift, helst tiden för åtalade förbrytelsen blifvit bestämdt angifven. — Enligt 21 kapitlet Rättegångsbalken vore äfven en allmän åklagare berättigad till ersättning för stämningskostnad. Detta vore desto billigare som han ej dertill hade särskildt anslag.
Målet föredrogs den 2 Mars 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Carleson, Habe, Olivecrona, von Segebaden och Lindhagen); och som utredt vore, att nu ifrågavarande olofliga bränvinsutskänkning egt rum under den tid, Lindqvist var stäld under åtal för den utskänkning, hvarför hän genom häradsrättens den 4 Juli 1871 meddelade utslag blifvit dömd
s. 688 Sida 688 i årgången börjar här
att böta och erlägga utskänkningsafgift, funno Högsta Domstolens fleste ledamöter ej skäl att i hofrättens utslag i sjelfva målet ändring göra.
Justitierådet Lindhagen yttrade: »Enär ifrågavarande åtal och det af häradsrätten genom utslaget den 4 Juli 1871 afgjorda mål afse bränvinsutskänkning under samma år, finner ej heller jag skäl att göra ändring i det slut, hvaruti hofrätten stannat».
I fråga om ersättning för stämningskostnaden blef hofrättens utslag af Högsta Domstolen faststäldt.