En månads fängelse ådömdt man, som öfverträdt förbudet i laga kraftvunnet utslag, angående makarnes skilnad till säng och säte på ett år, att under tiden besöka hvarandra. Hörer slik förseelse under allmänt åtal ?
3 april 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 688–690 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 688–690 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 3 April 1876». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Genom utslag den 16 Juli 1874 dömde rådstufvurätten i Linköping smeden Abraham Wilhelm Löfvendahl och hans hustru Ulrika Löfvendahl till skilnad på ett år till säng och säte, hvarjemte makarne förbjödos, vid påföljd af en månads fängelse, att under tiden besöka hvarandra. Detta utslag blef af Göta hofrätt genom utslag den 24 nästpåföljde Augusti faststäldt.
Sedan mannen, som vägrat att lemna hustruns bostad, blifvit den 29 Oktober nämnda år derifrån vräkt, anmälde hustrun den 31 December samma år hos stadsfiskalen J. A. G. Frick, att mannen sistnämnda dag misshandlat henne och från henne tillgripit penningar, samt anhöll att Frick i sin egenskap af allmän åklagare måtte befordra mannen till laga ansvar för berörda förbrytelser äfvensom särskildt för det han i strid mot ofvanomförmälda utslag besökt hustrun.
s. 689 Sida 689 i årgången börjar här
I anledning af denna angifvelse stämde Frick mannen Löfvendahl till rådstufvurätten i Linköping samt yrkade ansvar å honom för hvad hustrun fört honom till last.
Äfven hustru Löfvendahl och för henne tillförordnad god man instälde sig i målet samt instämde i åklagarens yrkanden.
Löfvendahl nekade; med anledning hvaraf åtskillige vittnen afhôrdes. Derefter erkände Löfvendahl att han besökt hustrun.
Genom utslag den 18 Februari 1875 utlät sig rådstufvurätten: att emedan genom Löfvendahls erkännande och aflagda vittnesmål blifvit lagligen utredt, att Löfvendahl vid flera tillfällen öfverträdt förbudet i rådstufvurättens förut omförmälda den 16 Juli 1874 meddelade och derefter laga kraftvunna utslag, blef, med tillämpning deraf, Löfvendahl dömd, för hvad han sålunda låtit komma sig till last, att hållas i fängelse under en månad. — I öfriga delar af målet kunde Löfvendahl ej till ansvar fällas.
Öfver detta utslag, i hvad honom emot gått, anförde Löfvendahl besvär hos Göta hofrätt, dervid han invände, att den förseelse, för hvilken han blifvit till ansvar dömd, icke hörde under allmänt åtal, ej ens efter angifvelse. Vid sådant förhållande hade rådstufvurätten icke heller bort upptaga åtalet till pröfning.
o.
Åklagaren bestred afseende å berörde invändning, enär förseelsen blifvit angifven i sammanhang med anmälan om groft brott.
I utslag den 10 December 1875 yttrade hofrätten: att, hvad först anginge den af Löfvendahl i besvären framstälda anmärkning, att ifrågavarande förseelse icke hörde under allmänt åtal och att rådstufvurätten derför icke bort åtalet till pröfning upptaga, denna invändning, såsom icke lagligen grundad, lemnades utan afseende; och att, beträffande sjelfva saken, hofrätten ej funne skäl att i rådstufvurättens beslutgöra ändring.
Tidskrift för lagstiftning etc. 13:de årg.
s. 690 Sida 690 i årgången börjar här
Om detta utslag förenade sig hofrättsråden Freidenfelt och Hesse, assessoren von Sydow och v. häradshöfdingen Wennberg.
Assessoren Bratt yttrade: »För min del anser jag väl, att stadsfiskalen Frick saknat behörighet att vid domstol påkalla undersökning rörande makarne Löfvendahls husliga förhållande och fordra tillämpning af den genom hofrättens utslag den 24 Augusti 1874 stadgade påföljd för den händelse makarne besökte hvarandra, helst en dylik, af endast allmän åklagare begärd undersökning uppenbarligen skulle motverka till säng och säte skiljda makars återförening; men då hustru Löfvendahl sjelf i målet påfordrat tillämpning af nämnda beslut, lemnar jag utan vidare afseende mannen Löfvendahls i besvären framstälda anmärkning att åtalet icke bort af rådstufvurätten till pröfning upptagas. Beträffande sjelfva saken finner jag ej skäl att meddela ändring i öfverklagade utslaget».
I hofrättens utslag sökte Löfvendahl i underdånighet ändring.
Målet föredrogs den 3 April 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Bolin, Rabe, von Segebaden och Hernmarck); och då hustru Löfvendahl sjelf i målet yrkat tillämpning af den genom hofrättens utslag den 24 Augusti 1874 stadgade påföljd för den händelse makarne besökte hvarandra, fann Högsta Domstolen ej skäl göra ändring i hofrättens utslag, hvarigenom mannen Löfvendahls hos hofrätten framstälda anmärkning att förevarande åtal icke bort af rådstufvurätten till pröfning upptagas lemnats utan afseende; och fann Högsta Domstolen skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag i sjelfva målet kunde verka ändring.