Naumanns tidskrift 1876 s. 718

Öfverstelöjtnanten J. A. Falkenstedt, som afled i slutet af år 1857, efterlemnade såsom sina enda arfvingar sin förut aflidne sons, löjtnanten A. Falkenstedts två minderåriga barn Ernst och Bertha. Enligt den efter öfverstelöjtnanten Falkenstedt i Januari 1858 förrättade bouppteckning, lemnade boets tillgångar, bestående af lösören, pennin-

s. 719 Sida 719 i årgången börjar härKopiera citering

gar, reverser och aktier, en behållning af något öfver 32,000 rdr rmt.

Till förmyndare för Ernst och Bertha Falkenstedt förordnades är 1858 deras moderbröder protokollssekreteraren E. Heykensköld och kaptenen A. Heykensköld. Förmynderskapets förvaltning blef icke emellan förmyndarne delad, utan protokollssekreteraren Heykensköld omhändertog och förvaltade ensam myndlingarnes tillgångar, för hvilka någon' säkerhet dock icke stäldes. I början af år 1868 blef kaptenen Heykensköld på egen begäran entledigad från förmyndarebefattningen och i hans ställe bruksegaren A. Wennberg förordnad att jemte protokollssekreteraren Heykensköld vara förmyndare för ofvanbemälda barn. Wennberg erhöll dock hvarken någon redovisning eller någon del af barnens arfsmedel till förvaltning. Anledningen till kaptenen Heykenskölds begäran om entledigande från förmynderskapet synes ock hafva varit endast den, att han vid nämnda tid sökte ett lån, för hvars beviljande förmynderskapet utgjorde hinder.

Den 26 Augusti 1868 afträdde protokollssekreteraren Heykensköld, hos hvilken alla förmyndaremedlen innestodo, sin egendom till konkurs; och å inställelsedagen i Oktober samma år bevakade Wennberg, under yrkande om förmånsrätt, berörda medel.

Från och med år 1869 öfvertog kaptenen Heykensköld ensam förmyndareskapet för Ernst och Bertha Falkenstedt. Enligt en af Wennberg och protokollssekreteraren Heykensköld afgifven förmyndareräkning utgjorde Bertha Falkenstedts behållning den 1 Januari sistnämnda år 23,489 rdr 28 öre. I protokollssekreteraren Heykenskölds konkurs uppbar kaptenen Heykensköld på särskilda tider under åren 1869—1872 utdelning för myndlingarnes arfsmedel med tillhopa 29,010 rdr 18 öre, deraf han beräknade hälften eller 14,505 rdr 9 öre på Berthas lott. Någon vidare utdelning lemnade icke nämnda konkursbo.

Sedan Bertha Falkenstedt blifvit gift med landtbrukaren Johan Emil Hultman, afträdde kaptenen Heykensköld

s. 720 Sida 720 i årgången börjar härKopiera citering

den 16 Januari 1873 förmynderskapet för henne och aflemnade förmyndareräkning för tiden från och med 1869-års början till nyssnämnde dag den 16 Januari 1873. Vid uppställandet af denna räkning hade kaptenen Heykensköld ansett, att han vore skyldig ansvara endast för hälften af den förlust, myndlingen i följd af protokollssekreteraren Heykenskölds konkurs lidit, och att således, då myndlingen tillgodofördes oafkortad hälften af behållningen den 1 Januari 1869 med ränta från samma dag, kaptenen Heykensköld icke behehöfde redovisa af andra hälften mera, än som i utdelning på denna senare hälft ur protokollssekreteraren Heykenskölds konkursmassa erhållits jemte ränta på de särskilda utdelningsposterna från de dagar de utbekommits. I öfverensstämmelse med denna åsigt hade kaptenen Heykensköld i räkningen tillgodofört myndlingen dels under den 1 Januari 1869 hälften af hennes dåvarande ostridiga behållning med 11,744 rdr 64 öre jemte ränta derå från samma dag och dels hvad i utdelning för den andra hälften ur konkursmassan erhållits jemte ränta från lyftningsdagarne. Enligt räkningen uppgingo de särskilda utdelningsposterna till sammanlagdt 7,249 rdr 15 öre, hvartill dock kom en uteglömd men till Hultman sedermera ôfverlemnad post å 3 rdr 39 öre, så att summan af utdelningsposterna skulle utgöra 7,252 rdr 54 öre eller hälften af hela den myndlingen tillagda utdelning ur protokollssekreteraren Heykenskölds konkursmassa 14,505 rdr 9 öre. I räkningen, som var afslutad för hvarje år, hade kaptenen Heykensköld tillgodofört sig i arfvode årligen 5 procent af myndlingens årliga räntor.

I Januari 1874 uttog Hultman stämning å kaptenen Heykensköld till Svea hofrätt med yrkande om åläggande för honom att tillgodoföra hustru Hultman hela hennes ofvan omförmälda behållning den 1 Januari 1869, utan afseende derå om eller till hvilket belopp samma behållning kunnat lida minskning genom protokollssekreteraren Heykenskölds konkurs.

Till stöd för berörda yrkande anförde Hultman hufvudsakligen följande: Hustru Hultmans arfsmedel hade bestått

s. 721 Sida 721 i årgången börjar härKopiera citering

af penningar och värdepapper, de der lätteligen kunnat säkert placeras. Då förmynderskapet förblifvit odeladt, och protokollssekreteraren Heykensköld fått ensam omhänderhafva alla förmyndaremedlen, hade det tillhört kaptenen Heykensköld att tillse, det säkerhet för samma medel beredts, och, i allt fall, att utöfva sådan tillsyn att icke medförmyndaren fått tid och tillfälle att, på sätt som skett, medlen förskingra. Genom försummelse härutinnan hade kaptenen Heykensköld åsidosatt skyldig omtanka för myndlingens bästa och vore i följd deraf jemväl vållande till den timade förlusten, hvilken således icke kunde anses vara föranledd af protokollssekreteraren Heykenskölds »brott eller förseelse, som af kaptenen Heykensköld ej kunnat förekommas». Vid sådant förhållande ålåge det enligt en rigtig tolkning af 23 kapitlet 5 § Ärfdabalken förmyndare att solidariskt ansvara för myndlingens medel, i följd hvaraf kaptenen Heykensköld borde afgifva sådan redovisning för hustru Hultmans arfsmedel, som Hultman i stämningsansökningen påyrkat.

Hultman tillade vidare, att då kaptenen Heykensköld ej klandrat den redovisning, han vid Wennbergs afträdande af förmynderskapet erhållit, samt icke heller under den tid från 1858 till och med 1868, kaptenen Heykensköld jemte protokollssekreteraren Heykensköld varit förmyndare, sökt inteckning i den sistnämndes fasta egendom till säkerhet för förmyndaremedlen, så hade kaptenen Heykensköld icke vederbörligen iakttagit myndlingens bästa.

Kaptenen Heykensköld genmälde: Bertha Falkenstedts behållning den 1 Januari 1869 utgjorde 23,489 rdr 28 öre. Den förlust, som för myndlingen uppstått genom protokollssekreteraren Heykenskölds konkurs, belöpte sig till 8,984 rdr 19 öre. Kaptenen Heykensköld hade nu redovisat förutom räntor dels hälften af ofvannämnda behållning med 11,744 rdr 64 öre, dels ur konkursmassan erhållen utdelning 7,249 rdr 15 öre och dels den i förmyndareräkningen uteglömda, men Hultman sedermera tillstälda posten 3 rdr

Tidskrift för lagstiftning etc. 13:de årg.

s. 722 Sida 722 i årgången börjar härKopiera citering

39 öre eller tillhopa 18,997 rdr 18 öre. Myndlingen hade således af den genom protokollssekreteraren Heykenskölds konkurs uppkomna förlust 8,984 rdr 19 öre fått vidkännas endast hälften eller 4,492 rdr 10 öre. Någon vidsträcktare redovisningsskyldighet kunde ej åligga kaptenen Heykensköld. Protokollssekreteraren Heykensköld hade ärft förmögenhet och fått sådan med sin hustru; särskildt hade han 2 år före konkursen genom arf bekommit 75,000 rdr. Han hade derjemte varit sparsam och ordentlig samt haft anseende såsom rik och åtnjutit stor kredit, hvilket förhållande bäst bevisades af den stora mängd oprioriterade fordringar, som i hans konkurs bevakats. Kaptenen Heykensköld hade sjelf, enligt hvad en af honom företedd bevakningsinlaga äfven utvisade, haft att fordra hos protokollssekreteraren Heykensköld nära 30,000 rdr, till största delen utan säkerhet. Kaptenen Heykensköld hade således före konkursen hvarken misstänkt eller haft ringaste anledning att misstänka protokollssekreteraren Heykenskölds soliditet, hvarföre han ock icke heller haft skäl att vidtaga några särskilda åtgärder för att skydda myndlingen för förlust. I allt fall hade kaptenen Heykensköld ej kunnat hindra protokollssekreteraren Heykensköld att innehafva och förvalta hälften af myndlingens medel. Protokollssekreteraren Heykensköld hade förskingrat de honom anförtrodda förmyndaremedlen. Den förlust, som på detta sätt för myndlingen uppkommit, måste väl anses vara förorsakad genom protokollssekreteraren Heykenskölds förseelse, som ej kunnat af kaptenen Heykensköld förekommas. Då den sistnämnde nu ej allenast af egna medel redovisat hälften af myndlingens behållning utan äfven godtgjort myndlingen hälften af förlusten, hade han väl gjort allt hvad af honom lagligen kunde fordras. Solidarisk ansvarighet ålåge ju, enligt hvad lagberedningen antagit samt Högsta Domstolen flera gånger och särskildt i sitt utlåtande angående nya konkurslagen uttalat, förmyndare endast i det fall, att någon vårdslöshet eller försummelse kunde läggas honom till last, hvilket dock ej i nu förevarande fall egt rum. Skulle emellertid någon vid-

s. 723 Sida 723 i årgången börjar härKopiera citering

sträcktare redovisningsskyldighet kunna åläggas kaptenen Heykensköld, fordrade han å sin sida att tillerkännas rätt att beräkna förmyndarearfvode jemväl för den ytterligare ränta, som kunde föras myndlingen till godo.

Detta sistnämnda yrkande medgafs af Hultman.

Genom dom den 2 December 1875 utlät sig hofrätten: att ehuru förvaltningen af hustru Hultmans ifrågakomna medel varit emellan kaptenen Heykensköld och protokollssekreteraren Heykensköld odelad, och desse i följd deraf varit för förvaltningen lika ansvarige, samt upplyst vore, att, efter det protokollssekreteraren Heykensköld, hvilken ensam innehaft samtliga förmyndaremedlen, uppgående vid 1868- års slut till 23,489 rdr 28 öre, afträdt sina tillgångar till konkurs, desamma, enligt hvad ostridigt vore, icke förslagit till godtgörande af nämnda medel, utan förlust för myndlingen uppkommit till belopp af 8,984 rdr 20 öre förutom räntor; likväl och emedan icke på grund af hvad i saken förekommit antagas kunde, att kaptenen Heykensköld, innan hans medförmyndare blef försatt i konkurstillstånd, haft giltig anledning att ifrågasätta dennes vederhäftighet, hvarför icke heller någon försummelse att betrygga myndlingen emot förlust genom medförmyndarens förvaltning kunde läggas kaptenen Heykensköld till last; samt kaptenen Heykensköld vid sådant förhållande, jemlikt 23 kapitlet 5 § Ärfdabalken, ej vore skyldig betala den å medförmyndaren efter hufvudtalet belöpande andel i den uppkomna skadan och således icke vidkännas ansvarighet för mera än hälften af densamma; ty och som kaptenen Heykensköld redovisat för myndlingens ifrågakomna medel med undantag af 4,492 rdr 10 öre eller hälften af ofvanberörda 8,984 rdr 20 öre, funne hofrätten, med käromålets ogillande, kaptenen Heykensköld ej kunna till vidare redovisningsskyldighet uti ifrågavarande afseende förpligtas.

Om denna dom förenade sig assessoren Böök samt v. häradshöfdingarne Claëson och Elliot.

Referenten, v. häradshöfdingen Christierson, med hvilken hofrättsrådet Ramsay instämde, var af skiljaktig mening

s. 724 Sida 724 i årgången börjar härKopiera citering

och yttrade: »Emedan upplyst är, att de arfsmedel, som kaptenen Heykensköld och protokollssekreteraren Heykensköld i egenskap af förmyndare för hustru Hultman emottagit till förvaltning och hvilka vid 1868 års slut uppgått till 23,489 rdr 28 öre, innestått hos protokollssekreteraren Heykensköld, då denne till konkurs afträdt sina tillgångar, samt att, sedan kaptenen Heykensköld af egna medel inbetalt och såsom behållning från 1868 tillgodofört myndlingen hälften af ofvanberörda belopp med 11,744 rdr 64 öre, å den återstående hälften, som för myndlingens räkning blifvit i konkursen bevakad, utgått i särskilda poster, tillsamman 7,249 rdr 15 öre, som, i den mån utdelningarna fallit, tillgodoförts myndlingen, nemligen: den 2 November 1869 1,181 rdr 43 öre, den 12 Oktober 1870 2,290 rdr 894 öre, den 2 November samma år 1,250 rdr, den 30 påföljande December 708 rdr 854 öre, den 9 November 1871 1,063 rdr 29 öre och den 16 November 1872 754 rdr 68 öre; ty och som förmynderskapet ostridigt varit mellan kaptenen Heykensköld och hans medförmyndare odeladt, samt följaktligen begge, jemlikt 23 kapitlet 5 § Arfdabalken, äro pligtige att lika svara för förvaltningen och uppfylla all skada, som den omyndige lidit, dock utan skyldighet för den ene att betala den del i skadan, som hos den andre brister; alltså pröfvar jag, med tillämpning häraf, rättvist i så måtto bifalla käromålet, att kaptenen Heykensköld förpligtas till Hultman redovisa hälften af hvad, på sätt ofvan är nämndt, i följd af protokollssekreteraren Heykenskölds iråkade obestånd för den omyndiga gått förloradt i kapital och räntor; egande dock kaptenen Heykensköld härvid, på sätt han yrkat, räkna sig tillgodo dels 3 kr. 39 öre, som, efter hvad kaptenen Heykensköld härstädes uppgifvit och Hultman lemnat obestridt, efter redogörelsens afgifvande blifvit Hultman tillsända, dels ock såsom förmyndarearfvode hvar tjugonde penning af de räntor, som på grund af hvad nu är dömdt till Hultman för hvarje år redovisas; och skall den omslutning och rättelse af förmyndareredogörelsen, som till följd af denna sakens utgång erfordras, af kaptenen Heykensköld verkställas samt den sålunda rät-

s. 725 Sida 725 i årgången börjar härKopiera citering

tade förmyndareredogörelsen till Hultman aflemnas vid vite af 50 kronor inom 3 månader härefter».

I hofrättens dom sökte Hultman i underdånighet ändring: Han ansåge sig hafva i hofrätten ådagalagt, att kaptenen Heykensköld ej saknat giltig anledning att i så god tid frågasätta protokollssekreteraren Heykenskölds obestånd, att myndlingen kunnat räddas från all förlust, och yrkade derför bifall till sin talan.

Kaptenen Heykensköld bestred ändringssökandet.

Vid förhör inför nedre revisionen åberopade Hultman åtskilliga handlingar för att styrka, dels att kaptenen Heykensköld ådagalagt vårdslöshet i förvaltningen af förmynderskapet, dels ock att han bort ega kännedom om protokollssekreteraren Heykenskölds obestånd långt före »förmynderskapets afträdande».

Dessa handlingar voro:

l:o) En af K. Olivecrona uti protokollssekreteraren Heykenskölds konkurs ingifven bevakningsinlaga, hvaruti Olivecrona bevakat, bland annat, 2,250 rdr och angående tillkomsten af denna fordran anfört, att Bredsjö bruks intressenter (Olivecrona, protokollssekreteraren Heykensköld, kaptenen Heykensköld m. fl.) år 1866 beslutit att för brukets räkning upptaga ett lån af 10,000 rdr på det sätt, att protokollssekreteraren Heykensköld skulle ställa sig såsom gäldenär och utgifva revers å beloppet, och att såsom hypotek skulle lemnas två af samtlige intressenterne utfärdade solidariska och löpande reverser, hvardera å 5,000 rdr; att lånet derefter upptagits i handels- och näringsdiskonten och blifvit omsatt af bruksdisponenten, så att i Maj 1868 återstått endast 4,000 rdr, till betalning förfallna den 21 Juli samma år; att vid bolagsstämma den 13 Maj 1868, i närvaro af protokollssekreteraren Heykensköld, intressenterne beslutit, att ej vidare omsätta lånet utan inbetala återstående 4,000 rdr; att, då disponenten å förfallodagen instält sig i riksbanken för att betala sistnämnda belopp, han der erhållit den underrättelsen, att protokollssekreteraren Heykensköld redan den 8 Maj, och således före bolagsstämman, inlöst lånet; att protokolls-

s. 726 Sida 726 i årgången börjar härKopiera citering

sekreteraren Heykensköld sedermera för egen räkning belånat de tvä hypoteken till fulla beloppet 10,000 rdr, hvilket nya lån förfallit till betalning den 21 Juli 1868, hvadan disponenten måst då inlösa hypoteken med 10,000 rdr, i följd hvaraf protokollssekreteraren Heykensköld blifvit skyldig bruket 6,000 rdr. Såsom égaré af % i bruket bevakade nu Olivecrona motsvarande andel i denna fordran med 2,250 rdr.

2:o) Bevakningsinlaga i protokollssekreteraren Heykenskölds konkurs af kaptenen Heykensköld, som deri för sin $ i bruket bevakat motsvarande andel i berörda 6,000 rdr.

3:0) Utdrag af en utaf protokollssekreteraren Heykensköld till intressenterne i Bredsjö bruks bolag aflåten, den 12 Juli 1867 daterad skrifvelse, hvilken åberopats af Olivecrona i hans bevakningsinlaga såsom bevis för, att protokollssekreteraren Heykensköld redan sistnämnde dag insett sitt ekonomiska obestånd. Denna skrifvelse börjar sålunda: »Af förekomna anledningar får jag härmed till hrr intressenters kännedom och det undseende, omständigheterna kunna medgifva, meddela, att jag numera finner mig föranlåten att öfverlemna mina tillgångar åt gode mäns förvaltning, bland hvilka tillgångar jemväl min 4:del i Bredsjö bruk ingår; till följd af hvilket beklagliga förhållande jag blifvit bolaget skyldig — — — —».

Kaptenen Heykensköld ansåg det icke vara genom dessa handlingar styrkt, att han varit vårdslös eller haft anledningmisstänka protokollssekreteraren Heykenskölds obestånd, enär det ej vore visadt, att kaptenen Heykensköld af skrifvelsen den 12 Juli 1867 erhållit del.

Medelst underdånigt betänkande den 16 Augusti 1876 hemstälde nedre revisionen (t. f. revisionssekreterarne Norberg, Cöster och LiTliestrale, den sistnämnde föredragande,) att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom.

Saken föredrogs den 22 Augusti 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Almqvist, Rabe, von Segebaden och Svedelius), dervid nedre revisionens betänkande bifölls.

s. 727 Sida 727 i årgången börjar härKopiera citering

Derjemte beslöt Högsta Domstolen, att i dess minnesbok skulle om denna sak göras anteckning.

Kongl. Maj:ts dom utgafs den 19 September 1876.