Handräckning för upprifvan de af sidobana, som jernvägs-aktiebolag anlagt för att hemta grus från en backe, hvilken icke visats vara inbegripen i den jord, Kongl. Maj:t tillåtit bolaget att till sig lösa. Jfr. årgången 1875, sidd. 109, 711 o. f.

30 augusti 1875


Så kom texten hit

  • Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
  • Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
  • Textkvalitet: högst omkring 1,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
  • Tryckta sidor: s. 82–85 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
  • Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
  • Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
  • Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
  • Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 82–85 där är samma sidor som här.
  • Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 30 Augusti 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
  • Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.

Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.

Nyckelord

Jernväg

Domstolens referat

Uti en till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län ingifven ansökning yrkade hemmansegaren Jakob Jönsson i Oxie, att som styrelsen för Malmö—Ystads jernvägsaktiebolag, utan Jakob Jönssons medgifvande, från den under byggnad varande jernbanan emellan Malmö och Ystad, der den framginge öfver egorna till Jakob Jönssons hemman 1 mantal n:o 22 Oxie, låtit anlägga en sidobana genom en till samma hemman hörande grusbacke af omkring 11/2 tunnlands rymd, och derifrån för jernvägens behof dagligen hemta tusentals kubikfot grus, styrelsen alltså måtte ej mindre varda ålagdt att upprifva den anlagda sidobanan och utgifva ersättning för det hemtade gruset efter 2 öre för hvarje kubikfot, än äfven, vid vite af 1,000 rdr, förbjudas att med grushemtningen fortsätta.

I afgifven förklaring genmälde styrelsen: att det jordområde, som omfattade Jakob Jönssons ifrågavarande backe, vore för anläggning af en banvaktarestuga och ett sidoschakt nödvändigt för jernvägen och förty afsedt att lagligen exproprieras; att omförmälda sidospår blifvit anlagdt genom nämnda backe intill en grustägt å Skabersjö egor, derifrån grus för jernvägens behof hemtades; samt att bolaget ej kunde ingå på att ersätta Jakob Jönsson för bortfördt grus efter det af

s. 83 Sida 83 i årgången börjar här

honom fordrade pris, men ville gälda den lösen, som vid expropriation i laga ordning kunde varda bestämd.

Jakob Jönsson anförde i sina påminnelser: att hans grusbacke ej vore för banan nödvändig, enär grus funnes på andra än hans egor; att backen icke kunde kallas sidoschakt, enär ett sådant, om det kunde exproprieras, borde ligga intill banan och ej på flera hundra fots afstånd derifrån; att bolaget ur ifrågavarande backe tagit grus till den myckenhet, att banan dermed blifvit grusad på en längd af två mil; att en banvaktarestuga väl borde ligga invid linien och dessutom ej erfordrade mera än 40—50 qvadratalnars jordrymd, hvaremot hela grusbacken innehölle omkring 21,000 qvadratalnar; samt att det vore föga sannolikt att någon banvaktarestuga komme att uppföras midt för grusbacken, enär en sådan stuga hellre borde anläggas vid en omkring 200 fot derifrån befintlig vägöfvergång.

Genom resolution den 16 Juli 1874 utlät sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande: att emedan ostridigt vore, att ifrågavarande jernväg, som styrelsen för Malmö- —Ystads jernvägsaktiebolag genom nådigt Bref af den 4 Februari 1873 fått sig medgifvet att anlägga, med den af styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den 18 i samma månad faststälda banlinie genomskure Jakob Jönssons hemman mo 22 ett mantal Oxie, samt berörda Kongl. Bref, som vore för Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillgängligt, måste anses innebära, att den för jernvägsbolaget erforderliga jord borde upplåtas, när sådant för arbetets utförande erfordrades; alltså ocli då bolagets styrelse stält godkänd borgen för den ersättning, kostnad och skada, som jernvägsanläggningen kunde medföra, funne Kongl. Maj:ts befallningshafvande, jemlikt 24 § 2 mom. i Kongl. Förordningen den 14 April 1866, ansökningen ej kunna till någon dess vidare åtgärd föranleda.

Jakob Jönsson besvärade sig hos hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt anförde, bland annat, att ifrågavarande grusbacke, innan jernvägsbolagets styrelse tagit den i besittning, blifvit öppnad till grustag, hvarifrån Jakob Jönsson

s. 84 Sida 84 i årgången börjar här

dels för eget behof hemtat grus och dels till andra personer försålt sådant.

Genom utslag den 18 December 1874 fann hofrätten skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i den öfverklagade resolutionen.

Jakob Jönsson sökte i underdånighet ändring.

Medelst underdånigt betänkande den 7 Augusti 1875 hemstälde nedre revisionen (revisionssekreterarne Poignant och Lagergren, den förstnämnde föredragande, samt konstituerade revisionssekreteraren Åbergsson), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens utslag.

Saken föredrogs den 30 Augusti 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Carleson, von Hofsten, Rabe, von Segebaden, Svedelius och Hernmarck) förenade sig om följande yttrande: Enär styrelsen för Malmö—Ystads jernvägsaktiebolag emot Jakob Jönssons bestridande ej visat, att den grusbacke, genom hvilken ifrågavarande sidobana blifvit anlagd och hvarifrån styrelsen låtit afhemta grus, inbegrepes i den jord, Kongl. Maj:t tillåtit bolaget att för jernvägsanläggningens behof enligt deröfver faststäld plan till sig lösa, pröfvade Högsta Domstolens nämnda ledamöter skäligt hofrättens utslag på det sätt ändra, att Jakob Jönsson, hvars yrkande, att styrelsen måtte vid vite förbjudas grushemtningen fortsätta, icke kunde vinna bifall, förklarades berättigad erhålla laga handräckning till upprifvande af berörda sidobana; men, beträffande den af Jakob Jönsson fordrade ersättning för bortförda gruset, funne merabemälde ledamöter fordringsanspråket vara af tvistig beskaffenhet, hvadan Jakob Jönsson hänvisades att talan derom vid domstol i laga ordning anhängiggöra och utföra efter befogenhet.

Justitierådet Naumann yttrade, att justitierådet, på de af Högsta Domstolens fleste ledamöter anförda skäl, förklarade Jakob Jönsson berättigad att, intill dess annorlunda kunde varda förordnadt, erhålla handräckning till förhindrande af ifrågavarande sidospårs begagnande och af grusets borttagande från omförmälda grusbacke. I afseende å den

s. 85 Sida 85 i årgången börjar här

fordrade ersättningen instämde justitierådet med bemälde ledamöter.

Kongl. Majds dom utgafs den 23 September 1875.

II .