Yrkadt ansvar å landskamererare för det han, som blifvit indelad att fungera såsom vattenbärare vid Hernôsands stads brandkår, icke instält sig vid kårens öfningsmöte.
22 oktober 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,2 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 92–94 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Sökord: ur F. O. Leuhusens Register till årgångarne 1864—1886, taget bara när referatet självt använder ordet. Registrets sidkolumn är OCR-läst och ett felläst tal landar på en annan sidas referat, så sidmatchningen ensam räcker inte.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 92–94 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 22 Oktober 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Till rådstufvurätten i Hernösand instämde stadsfiskalen S. E. Hultin landskamereraren A. Anderberg med påstående om ansvar för det denne, som blifvit indelad såsom vattenbärare vid Hernôsands stads brandkår, icke instält sig vid kårens öfningsmöte den 16 Oktober 1874.
Till bemötande af detta yrkande åberopade Anderberg ett af landshöfdingeembetet i Wester-Norrlands län den 11 April 1874 meddeladt utslag uppå Anderbergs ansökning att varda befriad från honom tilldeladt uppdrag att för nämnda år vara vattenbärare vid brandkåren; och hade landshöfdingeembetet uti berörda utslag yttrat: att enär i händelse af eldsvåda det ålåge landskamereraren att i främsta rummet rädda landskontorets vigtiga handlingar, och detta åliggande kunde komma att eftersättas i följd af befattningen såsom vattenbärare; förty blefve, med undanrödjande af vederbörandes utaf magistraten faststälda åtgärd att indela Anderberg till tjenstgöring vid stadens brandkår, Anderberg befriad från vidare skyldighet att vid brandkåren biträda.
Åklagaren deremot företedde Kongl. Maj:ts Bref den 26 Oktober 1871 till Konungens befallningshafvande i Wester- Norrlands län, hvaraf inhemtades: att Anderberg, som blifvit af stadsfullmäktige i Hernösand utsedd till uppsyningsman i stadens 6:te qvarter, men anmält sig vara af sitt embete dertill förhindrad, af magistraten förständigats att sina åligganden såsom uppsyningsman fullgöra, samt att Konungens befallningshafvande, på Anderbergs klagan, genom resolution den 27 Maj 1871 af anförda skäl befriat honom från uppdraget; men att Kongl. Maj:t genom omförmälda Bref yttrat,
s. 93 Sida 93 i årgången börjar här
att enär Anderberg icke å ort som vederborde afsagt sig ifrågavarande honom lemnade kommunala uppdrag samt förty befogenheten af en sådan afsägelse icke kunnat i behörig ordning pröfvas, upphäfdes Konungens befallningshafvande» resolution och komme vid magistratens i målet meddelade beslut att tills vidare bero. — Med åberopande af detta Kongl. Bref anförde åklagaren, att det af Anderberg i förevarande mål företedda Konungens befallningshafvandes utslag icke kunde fritaga honom från de skyldigheter, som ålåge honom såsom vattenbärare vid brandkåren, enär han icke å behörig ort vare sig sökt eller vunnit befrielse från uppdraget.
Rådstufvurätten utlät sig genom utslag den 30 November 1874: att enär ostridigt vore, att Anderberg utan anmälan af förfall uteblifvit från brandkårens öfningsmöte den 16 Oktober 1874, och Anderberg icke visat att han i vederbörlig ordning erhållit befrielse från den honom likasom hvarje annan manlig medlem af kommunen mellan 18 och 55 år åliggande medborgerliga pligt att deltaga uti brandkårens öfningar och arbeten till förekommande eller hämmande af eldsvåda; förty, under åberopande af 16 § i det för Hernôsands stads brandkår gällande reglemente, dömdes Anderberg att för anmärkta försummelsen böta en krona 50 öre.
Anderberg besvärade sig hos Svea hofrätt och anförde att Konungens befallningshafvandes åberopade utslag af den 11 April 1874 måste vara gällande äfven för rådstufvurätten, intill dess visadt blefve att utslaget i behörig ordning ändrats.
Rådstufvurätten yttrade i infordrad förklaring, att Konungens befallningshafvande saknade befogenhet att pröfva frågor angående skyldighet att tjenstgöra vid brandkåren, och derföre kunde nämnda myndighets obehöriga åtgärd att befria Anderberg från det honom - lemnade uppdraget icke freda honom mot ansvarsyrkandet.
Hofrätten yttrade medelst utslag den 21 Juni 1875: att som Konungens befallningshafvande, uppå ansökning af Ander-
s. 94 Sida 94 i årgången börjar här
berg, genom utslag den 11 April 1874, med undanrödjande af vederbörandes, utaf magistraten faststälda åtgärd att indela Anderberg till tjenstgöring vid brandkåren, befriat Anderberg från vidare skyldighet att vid densamma biträda, ty blefve, med ändring af rådstufvurättens utslag, Anderberg från det mot honom väckta åtal befriad.
Åklagaren sökte i underdånighet ändring.
Målet föredrogs den 22 Oktober 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Wretman, Naumann, Habe, Lindhagen och Svedelius), och fann Högsta Domstolen skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i hofrättens öfverklagade utslag.