Yrkande mot hyrkusk att återbära skjutslega, den han ansetts hafva för högt beräknat. Körning »efter kurs» och körning »efter tid».
14 oktober 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 4,1 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 94–96 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 94–96 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs den 14 Oktober 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Handlanden C. O. Österström yrkade hos Öfverståthållare-embetet för polisärenden att, enär hyrkusken G. R. Ekecrantz, för en den 15 November 1874 åt Österström verkstäld köring med två åkdon från Götgatan i Stockholm till Lidingöbro och derifrån tillbaka, fordrat och uppburit högre lega, än hvartill Ekecrantz enligt gällande hyrkusktaxa varit berättigad, Ekecrantz måtte förpligtas till Österström återgälda det belopp, denne fått utgifva utöfver hvad Ekecrantz för nämnda körning rätteligen skolat erhålla.
Vid målets handläggning anförde Österström: att, ehuru åkdonen bestälts till körning efter kurs, hade Ekecrantz tagit betalning såsom för körslor efter tid. På bort- och återresan hade användts tillhopa två timmar, och vid Lidingöbro hade åkdonen fått vänta en och en half timme.
s. 95 Sida 95 i årgången börjar här
Enligt den af Öfverståthållare-embetet den 29 Oktober 1873 utfärdade hyrkusktaxan utgjorde legan för hvart åkdon till körning efter kurs från Stockholm till Lidingöbro 3 kronor 95 öre, samt för återresan hälften af nämnda belopp, hvarjemte, i händelse den åkande under färden dröjde någonstädes längre än en half timme, han vore skyldig att betala väntningspenningar med 60 öre för hvarje ny halftimme utöfver den första. Men Ekecrantz hade beräknat legan såsom för körslor efter tid, i hvilket fall densamma enligt taxan utgjorde för hel timme 3 kronor 50 öre samt för hvarje efter första timman börjad halftimme 1 krona 50 öre.
> o .
Ekecrantz bestred motpartens yrkande. Åkdonen hade visserligen tingats till kurs-körning; men som de åkande under bortfärden gjort ett uppehåll å Ladugårdsgärdet för att intaga förtäring, och den åberopade taxan innehölle det stadgande att hyrkusk egde njuta betalning för körning efter tid, om körsven under körning uppehölles vidare än som erfordrades för någon af de åkandes aflemnande, för uppslående eller nedfällande af suffletten eller för annat dylikt ändamål, så vore Ekecrantz följaktligen berättigad till den betalning han i förevarande fall fordrat.
Österström invände, att, då taxan innehölle jemväl det af honom åberopade stadgandet att den, som begagnade åkdonet till kurskörning och under färden dröjde någonstädes längre än en half timme, vore skyldig att särskildt betala väntningspenningar, så följde häraf att det omnämnda uppehållet, under bortfärden, icke kunde föranleda ändring i grunden för legans beräknande. Uppehållet å Ladugårdsgärdet hade för öfrigt räckt blott 5 minuter.
Öfverståthållare-embetet yttrade i utslag den 11 December 1874: att med afseende å hvad i målet förekommit och med stöd af ofvan omförmälda hyrkusktaxa öfverståthållare-embetet ansåge Ekecrantz hafva för ifrågakomna körning egt att åtnjuta betalning för färd till Lidingöbro med 3 kronor 95 öre, för återresan 1 krona 971/, öre
s. 96 Sida 96 i årgången börjar här
samt för en och en half timmas väntning 1 krona 80 öre för hvartdera åkdonet, eller tillsamman 15 kronor 45 öre; förty och då Ekecrantz, hvilken keräknat betalningen efter tid för 31/, timmas färd, för samma körning fordrat och uppburit 21 kronor, ålades Ekecrantz att till Österström återbära hvad Ekecrantz sålunda för högt bekommit med 5 kronor 55 öre.
Svea hofrätt, der Ekecrantz sig besvärade, fann i utslag den 23 Februari 1875 skäl icke vara anfördt, som till ändring i öfverklagade utslaget kunde föranleda.
Ekecrantz fullföljde i underdånighet ändringssökandet, åberopande hvad han förut andragit.
Målet föredrogs den 14 Oktober 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Almqvist, Carleson, Naumann, Rabe, Huss och Svedelius); och emedan Ekecrantz:s åkdon, som vid ifrågavarande tillfälle varit tingade till kurskörning, under färden till Lidingöbro blifvit af de åkande uppehållna för sådant ändamål, att Ekecrantz enligt åberopade taxan varit berättigad att för körningen, som, på sätt upplyst blifvit, varat längre än tre timmar, beräkna betalning efter tid såsom för 31/2 timmars färd, pröfvade Högsta Domstolen, med ändring af hofrättens utslag, skäligt Ekecrantz från honom ålagd återbäringsskyldighet befria.