Portmonnä, qvarglömd på disken i en handelsbod, omhändertages af en bokhållare derstädes. Denne uppgifver sig hafva lemnät portmonnäen till en person, som sådant likväl förnekar. Rätte egaren yrkar ersättningsansvar mot bokhållaren. Jfr. här förut
13 oktober 1875
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1876, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 1,6 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 96–100 i årgången 1876. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Det här referatet står inte i förteckningens avdelning III — den posten saknas eller gick inte att läsa.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag för Kongl. Maj:ts dom eller för föredragningen inför Högsta domstolen. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Trettonde årgången, 1876 i litteraturen — s. 96–100 där är samma sidor som här.
- Föredragningsdag: ur bandets egen rad — «föredrogs inför Högsta Domstolen den 13 Oktober 1875». Bandet skriver inte ut dagen för Kongl. Maj:ts dom i det här referatet.
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Bundtmakaren C. A. Holmbäck instämde till rådstufvurätten i Upsala handelsbokhållaren A. G. Pettersson med
s. 97 Sida 97 i årgången börjar här
påstående att enär Pettersson, hvilken hade anställning hos handlanden Grandin i Upsala, den 25 Juli 1874 omhändertagit en af Holmbäck i Grandins salubod qvarglömd portmonnä, innehållande penningar och åtskilliga ringar m. m., men vägrat att till Holmbäck återställa portmonnäen och dess innehåll, det måtte varda Pettersson ålagdt att till Holmbäck utlemna det tillvaratagna godset eller ock ersätta detsamma med 36 kronor 90 öre.
Pettersson bestred käromålet och anförde att, efter det Holmbäck den uppgifna dagen gjort något uppköp i Grandins salubod samt derpå aflägsnat sig, hade Pettersson iakttagit att på disken legat en portmonnä. I anledning häraf tillfrågade han en i boden tillstädesvarande person, hustru Erica Wilh. Pettersson, om portmonnäen tillhörde henne, och då han varit öfvertygad härom, hade han, utan att närmare aktgifva på hennes svar, lemnat portmonnäen till henne. Pettersson ville nu icke bestrida vare sig att portmonnäen tillhört Holmbäck eller att densamma med dess innehåll, hvilket Pettersson dock icke undersökt, varit värd 36 kronor 90 öre.
Omnämnda hustru Pettersson hördes i målet och uppgaf, att, då hon vid angifna tillfället varit inne i saluboden, hade bokhållaren Pettersson velat lemna henne en portmonnä, men då denna icke tillhörde henne, hade hon icke rört vid densamma; men hon hade iakttagit att portmonnäen qvarlegat på disken, då hon lemnade boden, der flera personer vid tillfället voro inne.
Parterne läto afhöra ett vittne, som intygade, bland annat, att kort efter det Holmbäck bortgått ur boden hade Pettersson, hållande Holmbäcks portmonnä i handen, frågat tillstädesvarande hustru Pettersson hvarest hon hade sin portmonnä; att hustru P. härtill endast genmält att hon icke hade något i sin portmonnä, dervid bokhållaren Pettersson anmärkt att den af honom omhänderhafda portmonnäen vore »bra tjock»; att vittnet, som qvarstannat i boden efter hustru P., icke sett huruvida bokhållaren P. lemnat från sig port-
Tidskrift för lagstiftning etc. 13:de årg.
s. 98 Sida 98 i årgången börjar här
monnäen; samt att vid tillfället flera personer innevarit i boden, men att dessa icke vid den omvittnade tilldragelsen varit i närheten af bokhållaren Pettersson.
Rådstufvurätten yttrade genom utslag den 10 Augusti 1874: att emedan upplyst vore, det Holmbäck den 25 Juli samma år, efter verkstäldt uppköp i Grandins salubod, på disken derstädes qvarglömt en portmonnä, innehållande penningar och andra effekter, samt att Pettersson, i egenskap af hos Grandin anstäldt handelsbiträde, tillvaratagit samma portmonnä och, under förmenande att den tillhörde hustru E. W. Pettersson, som vid tillfället gjort uppköp i boden, härom tillsagt henne samt låtit portmonnäen ligga på disken bredvid henne under förmodan att hon skulle tillvarataga densamma; förty och då Pettersson måste anses hafva varit pligtig att, innan han lemnade portmonnäen från sig, göra sig förvissad derom, att den komme i rätter égarés händer, samt portmonnäen med dess innehåll följaktligen förkommit genom Petterssons vangömmo, ålades Pettersson att, derest han ej gitte till Holmbäck återställa berörda portmonnä med dess innehåll, till Holmbäck utgifva värdet 36 kronor 90 öre.
Pettersson besvärade sig i Svea hofrätt. Det vore ursäktligt att Pettersson i brådskan tänkt att portmonnäen tillhörde icke en frånvarande utan en närvarande person, och Holmbäck sjelf men ej Pettersson borde vidkännas följderna af den förres glömska. Rådstufvurättens antagande att Pettersson tillvaratagit portmonnäen vore oriktigt, ty han hade ej vidare åtgjort än hållit i densamma för att öfverlemna den till, såsom han trodde, rätt egare, oclr det vore visst att hustru P. mottagit densamma. Om det afhörda vittnet, på sätt dess berättelse angåfve, afvetat att den portmonnä, Pettersson vid tillfället hållit i handen, tillhört Holmbäck, så vore det oförklarligt hvarföre ej vittnet vid omständigheter, sådana som de omvittnade, gifvit detta tillkänna, ty allt trassel skulle då förekommits. Detta förhållande syntes utvisa att vittnets utsago i öfrigt icke förtjenade full tillit, hvadan ett för Pettersson ogynsamt domslut ej borde derpå grundas.
s. 99 Sida 99 i årgången börjar här
Hofratten utlät sig genom utslag den 10 December 1874: att som något förhållande icke blifvit ådagalagdt, pä grund hvaraf Pettersson kunde anses skyldig att för ifrågavarande portmonnä med dess omförmälda innehåll ansvara, blefve, med ändring af rådstufvurättens utslag, Holmbäcks i målet förda talan ogillad.
Holmbäck anförde underdåniga besvär och anmärkte, att det vore utredt att Pettersson haft portmonnäen om händer, men deremot icke styrkt att han utlemnat densamma till hustru Pettersson. Men om än hans uppgift i sistberörda hänseende vore sanningsenlig, så vore han ändock skyldig hålla Holmbäck skadeslös, enär P. icke egde att utan närmare efterforskning utlemna qvarglömdt gods till hvem som helst.
Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 13 Oktober 1875; och emedan ostridigt vore, att Holmbäck, efter att hafva gjort något uppköp i Grandins salubod, å disken derstädes, vid sitt aflägsnande ur boden, qvarglömt sin portmonnä ocli att densamma sedermera icke kommit till rätta; ty och som Pettersson medgifvit att han efter Holmbäcks bortgång ur boden tagit portmonnäen i sin hand, samt emot Petterssons uppgift att han aflemnat portmonnäen till hustru Pettersson, som i boden innevarit, förekommit dels att hustru P. förnekat sig hafva emottagit portmonnäen, dels ock att ett i målet hördt vittne intygat, att han väl hört bokhållaren P., som haft portmonnäen i sin hand, fråga hustru P., hvar hon hade sin portmonnä, men icke sett honom lemna portmonnäen från sig till hustru P., som gått ur boden före vittnet, vid hvilket förhållande å bokhållaren P:s berörda uppgift icke kunde fästas sådant afseende, att han icke fortfarande skullo vara underkastad den skyldighet att ansvara för portmonnäen, som omhändertagandet af densamma medfört; alltså och då bokhållaren P. vid rådstufvurätten förklarat sig icke ifrågasätta, att ej portmonnäen innehållit de af Holmbäck uppgifna penningebelopp och persedlar eller att portmonnäen och deri förvarade persedlar haft det värde, hvartill Holmbäck skattat desamma, pröfvade Högsta Dom-
s. 100 Sida 100 i årgången börjar här
stolens fleste ledamöter (justitieråden Södergren, Carleson, Naumann och Rabe) skäligt att, med ändring af hofrättens utslag, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten i målet stannat.
Justitieråden Almqvist, Huss och Svedelius deremot funno skäl ej vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring.