Påstående om intecknings vinnande utan att förete skuldehref elier annan handling, som bestyrkte fordringens tillvaro, ännu mindre beloppet af densamma.
13 juli 1876
Så kom texten hit
- Ej mänskligt kontrollerad. Transkriberad av Stockholms universitetsbibliotek med Abbyy FineReader; text och nummer som de står i OCR-lagret. Ingen människa har läst korrektur på texten, på löpnumren eller på var referatet börjar och slutar.
- Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, årgången 1877, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek (LIBRIS). Texten nedan är bibliotekets eget OCR-lager och publiceras som den står — ingenting är rättat, bara avstavning över radbrytning är hopfogad.
- Textkvalitet: högst omkring 0,5 % av orden kan vara felavlästa. Måttet är andelen ord som inte återkommer i årgångarna 1864–1880 — det räknar sällsynta ord som fel och upprepade fel som ord, och är alltså ett tak, inte en mätning
- Tryckta sidor: s. 26–27 i årgången 1877. Sidnumren är lästa ur kolumntiteln på varje sida; varje sida nedan har en egen citatknapp, för sidan är citeringen.
- Avdelning: III. Lagskipning, I) Inteckningslagen1), nr 1 i årgångens innehållsförteckning. Löpnummer 7 i bandet.
- Sidhänvisning: innehållsförteckningen anger s. 564 för det här referatet, men referatet börjar på s. 26 enligt sidhuvudet. Sidhuvudet gäller här; avvikelsen redovisas i stället för att döljas.
- Avgränsning: referatets början och slut är bandets egen löpnummerrad i brödtexten, eller — när numret inte gick att läsa — kolumntitelns byte. Avdelningen styr ingenting: tidskriften blandar avhandlingar, notiser och referat genom hela bandet, och referaten står i båda avdelningarna. Innehållsförteckningen är kontroll, inte villkor — dess punktledare tappar siffror i OCR:en, och i fyra årgångar går avdelningsrubriken inte att läsa alls. Förteckningen tar upp referatet under Inteckningslagen1), nr 1.
- Varför det här är ett referat: texten nämner en underinstans, Högsta domstolen eller dess ledamöter och ett utslag — och bandet skriver ut en dag, och posten står i årgångens innehållsförteckning, avdelning III. Avhandlingar som handlar om domstolar faller på det andra ledet.
- Hela årgången: samma tryck finns i sin helhet, sida för sida, som Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Fjortonde årgången, 1877 i litteraturen — s. 26–27 där är samma sidor som här.
- Avgörandedag: ur bandets egen rad — «Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 13 Juli 1876»
- Upphovsrätt: verket är fritt från upphovsrätt. Källa: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, digitaliserad av Stockholms universitetsbibliotek. Ratio Lex är inte Stockholms universitetsbibliotek och företräder det inte.
Sidbilderna publiceras inte här — de finns hos Stockholms universitetsbibliotek.
Domstolens referat
Medan vid Rönnebergs, Onsjö och Harjagers häradsrätt var anhängig rättegång emellan landtbrukaren Sven Åkesson i Munkagårda, å Svalufs församlings vägnar, kärande, och v. här.höfd. J. Berg von Linde, svarande, angående skyldighet för Berg von Linde, såsom innehafvare af jus patronatus till Svalufs kyrka, att aflemna behörig redovisning för kyrkans egendom och inkomst från och med år 1761 samt utgifva behållningen, sökte Sven Åkesson i en till här.r:n den 16 Februari 1875 ingifven skrift, att församlingen måtte vinna inteckning i Berg von Lindes egendom säteriet Axelvåld, 23/2 mantal, med hvad dertill hörde, till säkerhet för församlingens tillgodohafvande, hvilket icke kunde beräknas lägre än till 50,000 kronor, jemte ränta derå.
B. v. L. bestred ansökningen, hvarefter här.r:n medelst utslag den 15 Juni 1875 sig utlät: att enär vid här.r:n redan påginge rättegång om utbekommande af den fordran, för hvilken ifrågavarande ansökning afsåge att bereda Svalufs församling inteckningssäkerhet uti B. v. L:s uppgifna fasta egendom, funne här.r:n, jemlikt 9 § i K. F. den 13 Juli 1818, endast lagligt och behöfligt hänvisa församlingen att, om den vunne omförmälda rättegång, sist å det ting, som infölle näst efter 3 månader från det laga kraft egande dom deri förefunnes, densamma i här.r:ns inteckningsprotokoll anteckna låta, vid påföljd att ansökningen eljest förfölle.
Hofr:n öfver Skåne och Blekinge, der B. v. L. sökte ändring i här.r:ns utslag, yttrade i utslag den 9 December 1875: att som, jemlikt 1 § i K. F. den 13 Juli 1818, borge-
s. 27 Sida 27 i årgången börjar här
när, som vill låta inteckna gäldenärs fasta egendom, åligger att, då ansökning derom göres, förete skuldebref eller annan handling, hvarpå fordran grundas, men Sven Åkesson i förevarande ärende icke vid här.r:n uppvisat handling, som bestyrkte fordringens tillvaro, än mindre beloppet af densamma, blefve, med undanrödjande af här.r:ns utslag, Sven Åkessons i ärendet gjorda ansökning ogillad.
Häruti sökte Sven Åkesson ändring.
N. Rev. (rev.-sekr. von Bahr, föredragande, samt t. f. rev.-sekr. Skarin och Lilienberg) hemstälde i underdånigt betänkande den 13 Maj 1876, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr.r:ns utslag.
Då saken föredrogs inför H. D. den 19 Juni 1876 (i närvaro af just.råden Carleson, Naumann, Bolin, Olivecrona, Lindhagen, Svedelius och Hernmarck), blef N. Rev:s betänkande bifallet.
Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 13 Juli 1876.