Naumanns tidskrift 1877 s. 27

Ett nordost om Göteborg invid Götaelf och den deri utmynnande Gullbergsån beläget jordområde, kalladt Gullbergsvass, som tillförene varit af elfven öfversvämmadt, har i senare tider medelst påfyllning gjorts odlingsbart. Marken ligger dock fortfarande omkring 2 fot lägre än elfvens nivå, hvilken vid vestlig storm understundom stiger ännu 4 fot högre. I ändamål att utestänga elfvattnet har en bank af mudder anlagts längs efter elfstranden; och för att hålla marken fri från det vatten, som ändock kunde samlas innanför banken, har på områdets midt upptagits en bassin, från hvilken leda diken åt alla håll, samt en brunn gräfts med

s. 28 Sida 28 i årgången börjar härKopiera citering

ledning för vattnet frän bassinen, och från brunnen pumpas medelst ångmaskin vattnet ut till elfven. Detta dräneringssystem har bekostats och underhålles fortfarande af Göteborgs stad, som först hade åt en särskild direktion uppdragit förvaltningen af Gullbergsvass; men med år 1872 öfvertog stadens drätselkammare förvaltningen.

Genom kontrakt upplät berörda direktion till landtbrukaren J. Guilander på 10 års arrende från den 14 Mars 1863 107 tunnland af Gullbergsvass mot afgift af 850 kronor för de 5 första arrendeåren och 1,275 kronor för de 5 senare; och innehöll kontraktet vidare följande bestämmelser:

»6:0) Direktionen förbinder sig att med den å vassen anbragta länsningsapparat hålla vassen fri från vatten, med vilkor dock att arrendatorn upptager och vidmakthåller till vattensamlingsbassinen ledande, för ändamålet tjenliga diken;

7:o) Brister direktionen i det i 6:te punkten omnämnda åtagande, och tillskyndas arrendatorn derigenom någon skada, skall han derför åtnjuta skäligt, af gode män bestämdt skadestånd, som i intet fall får öfverstiga ett års arrendebelopp;

8:o) Utskärningar, som å elfbanken kunna uppstå, skola genast genom försorg af direktionen afhjelpas. Uppkommer genom försummelse derutinnan skada för arrendatorn, eger han rätt till ersättning, hvilken dock ej får öfverstiga ett års arrendebelopp».

I Januari månad 1868 öfversvämmades större delen af det område Gullander innehade, och hvilket då var besådt med säd och gräs. På anmälan af G. utsågos två personer att uppskatta den häraf vållade skadan, och vid besigtning, som hölls i påföljande Mars samt Juni månader, värderades densamma, jemlikt 1868-års markegångspris, till 1,138 kronor 50 öre, deri inberäknadt värdet af gödningsämnen, som funnits upplagda å jordområdet och vid öfversvämningen gått förlorade. I besigtningsinstrumentet omförmäldes, att vid syn å mudderbanken iakttagits att vattnets inträngande hade börjat på en lägre belägen punkt af banken.

Med åberopande häraf anhöll G. hos direktionen att varda ersatt för skadan; men härtill genmälde direktionen,

s. 29 Sida 29 i årgången börjar härKopiera citering

att då vattenflödet icke härrört af försummelse å direktionens sida att gä i författning om afhjelpande af brister i mudderbanken till förekommande af inskärningar frän elfven, och den i kontraktet för sådan försummelse stadgade påföljd att ersätta skadan således ej vore tillämplig, lemnades G:s anspråk utan afseende.

I början af år 1874 framstälde G. hos drätselkammaren samma yrkande ånyo; men äfven drätselkammaren förklarade sig ej kunna bifalla anmärkningen, hvarvid tillika anmärktes, att som skadan inträffat under det sista af de år, för hvilka den lägre arrendeafgiften var bestämd, kunde ersättningen, om sådan skolat utgå, dock icke hafva öfverstigit 850 kronor.

Gullander instämde derefter drätselkammaren till rådst.r:n i Göteborg med yrkande att utbekomma skadestånd med 1,138 kronor 50 öre jemte 6 proc, ränta från den 14 Mars 1869, då beloppet bort genom afdrag å då förfallna arrendet honom godtgöras. Gullander stödde sin talan å ofvan intagna punkter i arrendekontraktet. Mot beskaffenheten af de diken, som G. vore skyldig att hålla, hade anmärkning icke förekommit, och direktionens åtagande att med länsningsapparaten hålla marken vattenfri grundades uppenbart på den förutsättning, att banken alltid skulle genom direktionens åtgörande hållas så stark och hög, att den under alla omständigheter hölle stånd mot vattnet från elfven. I annat fall vore direktionens åtagande att hålla marken vattenfri betydelselöst, eftersom under sådant förhållande ingen länsningsapparat kunde göra tillfyllest. Som skadan träffat den gröda, hvilken skolat erhållas på sommaren 1868, d. v. s. sjette arrendeårets gröda, så vore ersättningens maximibelopp beroende af den för senare arrendetiden faststälda arrendeafgiften.

Drätselkammaren bestred käromålet. Skadan hade uppkommit genom olyckshändelse, och egare till hvad som genom olyckshändelse förstördes finge sjelf vidkännas förlusten. Enligt kontraktet skulle ersättning lemnas allenast då skada uppstått genom direktionens underlåtenhet att antingen hålla

s. 30 Sida 30 i årgången börjar härKopiera citering

länsningsapparaten i stånd eller genast afhjelpa redan skedd utskärning å elfbanken. I intetdera fallet kunde försummelse tillvitas direktionen; och denna hade icke åtagit sig att göra banken starkare eller högre, än den befanns vid tiden för arrendeaftalets afslutande, utan endast att hålla banken i samma goda skick, som den då befanns, samt att hålla marken vattenfri, så vidt sådant läte sig göra med länsningsapparaten.

Rådst.r:n utlät sig genom dom den 10 Febr. 1875: att emedan, efter hvad ofvannämnda kontrakt uti dess 6, 7 och 8 punkter utvisade, direktionen för Gullbergsvass iklädt sig skyldighet att ersätta skada, som för Gullander kunde uppkomma, endast för de fall, att denna skada uppstått genom underlåtenhet från direktionens sida antingen att med den länsningsapparat, som funnes å vassen anbragt, hålla densamma fri från vatten eller att genast afhjelpa å elfbanken inträffade inskärningar, men G. icke uppgifvit, än mindre visat, att direktionen i någotdera af dessa fall låtit någon försummelse komma sig till last, samt hvad G. till hüfvudsakligt stöd för sin talan anfört derom, att styrelsens i 6 punkten af kontraktet gjorda åtagande att hålla vassen fri från vatten måste anses grundadt å den förutsättning att genom direktionens försorg elfbanken alltid skulle befinnas så stark och hög, att den under alla fönhållanden skulle hålla stånd mot vattnet från elfven, så att det följaktligen skulle hafva ålegat direktionen att alltid och under alla omständigheter hålla vassen fullkomligt fri från vatten, uppenbarligen vederlades ej allenast deraf att, på sätt sagda 6:te punkt tydligen utmärkte, berörda åtagande angående vassens hållande i vattenfritt skick inskränktes endast till hvad i sådant afseende kunde med länsningsapparaten åstadkommas, utan äfven deraf att, derest förstnämnda tolkning af innehållet i 6:te punkten antoges såsom riktig, bestämmelsen i 8:de punkten, derigenom direktionen förbundit sig att genast bota å elfbanken uppkomna utskärningar, skulle vid sådant förhållande, om direktionen redan enligt 6:te punkten åtagit sig att genom elfbankens hållande i behörigt skick i alla

s. 31 Sida 31 i årgången börjar härKopiera citering

händelser afhålla vattnet frän vassen, komma att blifva öfverflödig och för aftalet sakna all betydelse; ty och som den G. genom vattenöfversvämningen tillskyndade skada å en del gröda och gödningsämnen alltså ej kunde tillskrifvas något vållande å direktionens sida, utan måste betraktas såsom härrörande af olycksfall, som drabbat G. och deraf denne, såsom egare af hvad som skadats, ensam borde vidkännas följderna, funne rådst.r:n drätselkammaren ej kunna åläggas utgifva äskade skadeståndet, hvadan käromålet ogillades.

Gullander vädjade till Göta hofr. Då vattenflödet inträffade, hade å banken funnits åtskilliga, af floden orsakade inskärningar, dem direktionen icke låtit afhjelpa, och derjemte hade banken vid berörda tillfälle i följd af sättning och åverkan å densamma varit på åtskilliga ställen lägre än vid den tid arrendeaftalet slöts. Till bevis härom åberopade G. vittnen, hvilka blefvo afhörda vid rådst.r:n i Göteborg och dervid berättade,

l:o) Kassören Gr. R. Setterberg: Banken utmed Gullbergsån, derifrån vattnet inträngt, hade någon tid före 1863 anlagts af mudder och lös jord samt följaktligen varit mindre hållbar. Omedelbart efter anläggningen hade den varit 6 à 7 fot bred upptill och 8 fot hög, men sedermera sjunkit ungefär en fot, hvilket antagligen inträffat under de första åren sedan den anlades, hvarefter annan sättning å densamma icke torde egt rum, än som kunnat uppstå deraf att banken trafikerats af gående. Vittnet hade straxt efter vattuflödet besett platsen och funnit att vattnet inströmmat öfver banken på en sträcka af 20 à 30 alnar, der banken varit vid pass en fot lägre än annorstädes. Inskärningar å banken hade visserligen samtidigt förefunnits, men af dessa, som utan tvifvel försvagat banken, hade flödet dock icke orsakats.

2:0) Landtbrukaren JE. Poleman: Under första året efter anläggningen hade banken sjunkit betydligt, men derefter iståndsatts; och efter G:s tillträde till arrendet hade endast obetydlig sättning egt rum i följd af tramp. Der

s. 32 Sida 32 i årgången börjar härKopiera citering

vattnet hade strömmat in öfver banken, hade denna varit omkring en fot lägre än på andra ställen.

3:o) Handlanden J. Andersson: På det ställe af banken, der vattenflödet inkommit öfver densamma, hade då funnits en inskärning; och vittnet, som alltsedan år 1864 bott i närheten af platsen, hade städse märkt en sänkning i banken på detta ställe. Banken hade trafikerats ej blott af gående utan äfven af lättare åkdon, och der inskärning skett, hade väg tagits längre åt sidan, dertill bankens bredd lemnade utrymme.

Hofr:n yttrade i dom den 5 Nov. 1875: att ehuru genom hvad de med hofr:ns tillstånd, under sakens handläggning derstädes, inför rådst.r:n hörda vittnena intygat kunde anses utredt, att den Gullander genom vattenöfversvämningen tillskyndade skada härrört deraf, att elfbanken å det ställe, der vattnet öfverstigit densamma, varit en fot lägre, än på ôfriga ställen; dock som i saken icke vore ådagalagdt, att omförmälda sänkning i elfbanken inträffat efter det G. till arrendator af vassen antagits; alltså och på de af rådst.r:n i ôfrigt anförda skäl pröfvade hofr:n rättvist fastställa det slut, hvari rådst.r:n stannat.

G. sökte i underdånighet ändring, som deremot af drätselkammaren bestreds.

N. Rev. (rev.-sekr. von Bahr, föredragande, samt t. f. rev.-sekr:ne Skarin och Lilienberg) afgaf den 13 Maj 1876 underd. betänkande, af följande innehåll:

»Emedan utredt är, att i följd af vattnets stigande i Gullbergsån detsamma i Januari månad 1868 tagit väg öfver den mot ån upplagda jordbank på det ställe, der banken genom sjunkning varit omkring en fot lägre än å öfriga sträckningen deraf, och härigenom inträffat, att det af G. enligt kontrakt den 23 Mars 1863 utaf staden Göteborg på 10 år arrenderade jordområde, kalladt Gullbergsvass, blifvit till större del öfversvämmadt; alltså och enär af hvad i saken förekommit icke kan antagas att vid den tid berörda arrendeaftal egde rum sådan bristfällighet, som omförmäld är, förevarit å viss del af banken i motsatt förhållande till

s. 33 Sida 33 i årgången börjar härKopiera citering

det skick, hvari den befunnits i öfrigt, och i anseende härtill den för förvaltningen af nämnda område tillsatta direktion torde på grund af de åtaganden i fråga om vattnets undanhållande, hvartill den enligt kontraktet sig förbundit, hafva ålegat att omförmälda bristfällighet afhjelpa och i annat fall för den förlust, som genom underlåtenhet deraf för G. uppkomme, hålla honom skadeslös med belopp, dock icke öfverstigande arrendeafgiften för ett år; ty och då, enligt uppskattning af å ömse sidor utsedde gode män, det värde, hvarmed i följd af nämnda vattenflöde 1868-års gröda å arrendejorden minskats, jemte värdet af gödningsämnen, hvilka enligt G:s vid uppskattningen obestridda uppgift gått förlorade, utgör 1,138 kronor 50 öre, hvilket belopp ej öfverstiger den årsafgift, direktionen för senare hälften af arrendetiden, hvarunder G. fått ifrågavarande förlust vidkännas, åt staden betingat; hemställer N. Rev., det K. M. måtte pröfva rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, förpligta drätselkammaren att mot qvitto till G. utgifva berörda belopp, 1,138 kronor 50 öre, jemte ränta derå efter 5 för hundra om året från stämningsdagen till dess betalning sker».

Saken föredrogs inför H. D. den 14 Juni 1876 och biföllo H. D:s fleste ledamöter (just.råden Naumann, von Hofsten, Olivecrona ocli Svedelius) N. Rev:s underd. betänkande.

Just.råden Lindhagen och Hernmarck gillade hofr:ns dom.

Just.rådet Carleson yttrade: »Som genom d. 23 Mars 1863 mellan direktionen för Gullbergsvass’ afstängning och uttorkning, å ena, samt Gullander, å andra sidan, upprättadt kontrakt, hvarigenom en del af den s. k. Gullbergsvass blifvit till G. å 10 år från och med d. 14 Mars nämnda år utarrenderad mot en årlig afgift af 850 kronor för hvartdera af de 5 första och af 1,275 kronor för hvartdera af de 5 sista åren, direktionen dels förbundit sig, bland annat, att med den å vassen anbragta länsningsapparat hålla vassen fri från vatten med vilkor att arrendatorn upptoge och vidmagthölle till vattensamlingsbassinen ledande, för ändamålet

Tidskrift för lagstiftning etc. 14:e arg. 3

s. 34 Sida 34 i årgången börjar härKopiera citering

tjenliga diken, dels ock, för den händelse att direktionen bruste i sitt berörda åtagande och att arrendatorn derigenom tillskyndades någon skada, tillförsäkrat arrendatorn att derför efter gode mäns bestämmande undfå skäligt 'skadestånd, som dock i intet fall finge öfverstiga ett års arrendebelopp; samt upplyst är att en del af utarrenderade marken blifvit under Januari månad 1868 öfversvämmad och skadad genom vatten, som öfver fördämningen mot förbiflytande vattendrag inträngt på ett ställe, der fördämningens ursprungliga höjd varit genom sättning minskad; alltså och emedan det af parterne ömsesidigt åberopade arrendekontraktet hvarken utmärker att direktionens åtagande att genom anbragt länsningsapparat hålla den utarrenderade marken fri från vatten, skulle vara beroende af länsningsapparatens beskaffenhet eller föranleder till antagandet af skyldighet för G. att hålla fördämningarne vid erforderlig höjd eller vara underkastad äfventyret af att sådant underhåll försummades, samt följaktligen, och enär någon uraktlåtenhet i afseende å G:s omförmälda dikningsskyldighet icke lagts honom till last, den inträffade skadan måste anses vara G. tillskyndad genom att direktionen i sitt förenämnda åtagande brustit; ty och då skadan enligt vederbörligen utsedde gode mäns uppskattning belupit sig till 1,138 kronor 50 öre, men årets arrende uppgått till endast 850 kronor, pröfvar jag f. m. d. rättvist sålunda ändra domstolarnes beslut, att drätselkammaren förpligtas att till G. genast betala 850 kronor med 5 proc, ränta derå från den 27 Oktober 1874, då, efter hvad ostridigt är, stämningen i saken blifvit drätselkammaren delgifven».

Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 13 Juli 1876.